Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Blond ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLO
och der utgå flere längre grenar, som åter grena
sig, och äro slaka samt oftast utspärrade från
hvarandra.
BLOND, blånnd o. blånngd, a. 2. (fr. Blond)
Ljushårig, med blå Ögon och ljuslett hy.
BLONDER, blå nndr o. blå’nngdr, m. 3. (fr.
Blonde) Ett slags tunna och genomskinligt
knypplade spetsar af rått silke. — Ss. Blondfabrik,
-fabrikör, -makare.
BLONDIN, blånndfn o. blånngdfn, f. 3. (fr.
Blondine) Ljuslagdt fruntimmer.
BLOSS, n. 5. 4) Stycke torrt trä, fackla eller
annat passande, brännbart ämne, som man
an-tändt i ena ändan, för alt lysa sig med. Gå med
b., lysa sig med b. Ingår i sammansättningen
Furubloss. — Syn. Se Ljus. — 2) (fig. poet.)
Nattens, himmelens, himlahvalfvels,
firmamen-tels, fästets b., sljernorna.
BLOSSA, v. n. 4. 4) Brinna med häftigt
flammande låga. Se facklorna, mareschallerna,
torr-vedsslickorna, huru de b. Elden b-r. — B.
fråm, slå frani (om eldslåga). — B. upp, se
Uppblossa. — Syn. Se Brinna. — 2) (fig.) Hafva
stark rodnad, till följe af inre hetta eller våldsam
sinnesrörelse. Hans ansiglc, kinder b-de af
vrede — B. upp, se Uppblossa. — 3) (fam.) B.
och röka, se Bolma. — V. a. (fam.) B. eld och
rök i ansiglel på någon, säges, då man
vidorökning sätter mynningen af piphufvudct emot någons
ansigtp och blåser hårdt igenom munstycket, så
att rök och eldgnistor fara upp.
BLOSSANDE, n. 4. 4) Häftigt flammande.
Facklornas b. — 2) (fig.) Stark rodnad.
Ansig-lels, kindernas b. — 3) (fam.) Bolmande.
BLOSSARE, m. 5. (föga brukl.) Se Bolmare.
BLOSSBÄRARE, m. 5. (föga brukl.) En, som
vid högtidliga tillfällen bär bloss.
BLOSSNING, f. 2. Se Blossande, 3.
BLOT, n. 5. (hist.) Offring af djur eller
menniskor åt gudarna, hos de fordna
Skandinaverna.
BLOTA, v. n. 4. (hist.) Offra djur eller
men-nhkor åt gudarna och dervid bestryka deras
bilder samt templets väggar med offerblodcn.^ Ordet
kommer af Blod, och brukas endast i fråga om
de fordna Skandinavernas offringar. —
Blotande, n. 4. o. Blotning, f. 2.
BLOTGUD, m. 2. (hist.) Gud, åt hvilken de
fordna Skandinaverne blotade.
BLOTGÅRD, m. 2. (hist.) Gård kring ett
blolhus.
BLOTHÜS, n. 5. (hist.) Offerhus, der man
blotade åt gudarna.
BLOTMÄNAD, m. 3. (hist.) Månad, då våra
hedniska förfäder blotade.
BLOTT, a. 4. 4) Utan betäckning. Bära en
tagelskjorta på b-a kroppen. In pä b-a
kroppen. På b-a marken. Brukas i denna bem.
sällan utom i nämde talesätt och alltid i definit
form, med undantag af talesättet: B. och bar,
alldeles naken; (fig.) med tomma händer, utan
alla tillgångar; en b. och bar oförsiglighet, icke
annat än en o. — Syn. Bar, Obetäckt, Ohöljd,
Naken. — 2) Ensam, ulan något annat åtföljande,
utan lillhjelp af något annat. Vara i b-a
skjortan. Se med b-a ögat. Jag blef trodd på
mitt b-a ord. Bysa vid b-a åsynen af något.
(I brädspel) B. bricka, ensam, ej bunden. Nyttjas
äfven i denna bem. nästan alltid i definit form. —
Syn. Bar, Ensam, Allen. — Adv. Endast. B.
en enda. B. för ro skull. Det är b. ell rykte,
b. afund, b. af elakhet. Ni behöfvcr b. befalla.
BLO 199
Han b. gissar så. Del blifver begripligt b.,
då man betraktar . . . Icke b., icke endast,
icke allenast, mer än, t. ex.: Hon är icke b.
vacker (äfv. icke vacker b.), ulan äfven god.
B. och bart, endast och allenast; alldeles icke
mer än. — Syn. Se Endast. — B. att, Om b.
ell. ensamt B. konj. Om allenast, så vida, endast.
B. att. om b. ell. b. han vinner sina syften,
så frågar han ej efter medlen. Kom b.! d. v.
s. om allenast du kommer, så ....
BLOTTA, v. a. 4. 4) Aftaga, befria från
något betäckande. B. halsen, bröstet. B. rötlerna
på elt träd, bortskaffa den beläckande jorden,
så att de komma i dagen. B. hufvudcl, aftaga
hallen. B. värjan, draga den ur slidan. (Kir.)
B. ell ben, med instrumenler undanskaffa hud,
kött, senor m. m., som betäcka elt ben, så att
det blir obetäckt. — Syn. Aftäcka, Afhölja, Göra
naken, bar, blott. — 2) (fig.) a) Lägga i öppen
dag, röja. B. sin okunnighet. B. en hemlighet,
en intrig. B. en bedragare, göra hans
bedrägerier, hans bedräglighet uppenbara. B. någon
betyder äfv.: lägga dess fel, svagheter i dagen. —
Syn. Se Röja. — b) Beröfva. Denna händelse
har b-t honom på allt. Hellre säges Ulblolla.
Brukas i denna bem. mest i part. pass. — Syn.
Se Beröfva. — c) (milit.) Lemna utan
betäckning, försvar. B. en fästning, en provins, en
gräns. B. centern af en armé. Han b-de
infanteriet för mycket. — d) (i brädspel) B. en
bricka, lemna en bricka ensam, d. v. s. utsatt för
alt blifva slagen. — B. sig, v. r. 4) På någon
del af kroppen undanföra de beläckande kläderna,
så att den blifver bar. Brukas vanligtvis i bem.
af att aftaga hatt, hufvudbonad, som betäcker
hufvudet. — 2) (fig.) a) Röja sina lankar. äfv.
röja sin svaghet, gifva pris på sig, utsätta sig för
anfall. — b) Beröfva sig alla medel, tillgångar;
göra sig nödställd. Jag har alldeles b-l mig
(ulgifvit alla mina penningar) för din skull. —
Syn. Uiblotla sig.
BLOTTA, f. 4. (i brädspel) En blott bricka.
Man bör akta sig för mänga b-or.
BLOTTAD, a. p. 2. 4) Aftäckt, bar, ohöljd.
Slå med b-t hufvud. B. värja. — 2) (fig.)
Som är ulan, bcröfvad. B. på vänner och all
hjelp.
BLOTTANDE, n. 4. Handlingen, då man
blottar.
BLOTTNING, f. 2. (föga bruk].) Se föreg.
BLOTTSTÄLLA, v. a. 2. Försätta i en
belägenhet, då man har att frukta för något. B.
någon för nöd, fara, ållöje. B. sitt lif för
fäderneslandet, utsätta det för fara i och for
fäderneslandets tjenst. Detta b-ller er för stora
faror. Frukta icke, jag skall ej b. er. B. sin
person, sin egendom, sin ära, sin värdighet.
B. sitt namn, utsätta sig för faran att blifva
vanärad. Han b-ller sitt anseende genom att
inlåta sig med en så dålig person. — Syn.
Utsätta (för), Kompromettera. — B. sigf, v. r.
Försätta sig i en belägenhet, då man har att
frukta för något. B. sig för nöd, fara, skymfa
vanära, &c. Jag b-ller mig för mycket, om
jag inlåter mig i delta förelag. Genom sitt
beteende i denna sak b-llde han sig ganska
mycket, utsatte sig för misstankar, elaka ut
tydningar, smädclse, förtal, o. s. v. — Syn. Utsätta
sig (för), Kompromettera sig.
BLOTTSTÄLLANDE, n. 4. Handlingen, då
man blottställer.
BLOTTSTÄLLD, a. p. 4. Se Blollad, 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
