Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bonande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BON
BON
817
BONANDE, n. 4. Handlingen, då man bonar.
BONARE. m. 5. En, som bonar golf, möbler.
BONA FIDE. (lat.) På god tro.
BONA OFFICIA. (lat.) Tjenstvilligt
bemödande. bemedling.
BONDAKTIG, a. 2. 4) (om person) Som till
skick, väsende, utseende, tal, seder, bildning
liknar en rå bonde. Han är bra b. både i tal
och skick. — 2) (om sak) Liknande något, som
i allmänhet utmärker en rå bonde. B-t skick,
väsende. — Syn. Se Bå.
BONDAKTIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
bondaktig. — Bondaktiyl, adv.
BONDARBETE. n. 4. 1) Sådant arhete, som
bönder vanligtvis förrätta. — 2) (fig. farn.) Arbete,
som är groft och klumpigt utfördt.
BONDBASSE, m. 2. pl. — bassar. (pop.)
Öknamn på bönder i allmänhet. Skämtvis säges äfv.
stundom Bondbasun, –ün, m. 3.
Anm. Basxe^ af del fordna ordet Ba»a, lukta,
tierrska, regera, belydde fordom: konung,
herrskare, maklig man. Bondbatse betyder
således egentligen: Bondkung, kaxe bland bönder,
ganska ansedd bonde.
BONDBLYG, a. 2. Blyg som en dum och
enfaldig bonde; blyg på ett dumt och enfaldigt
sätt, — Bondblyg t, adv.
BONDBLYGHET, f. 3. Egenskapen att vara
bondblyg.
BONDBRUD, f. 2. Brud af bondståndet.
(Talesätt) Se ut som en b., vara brokigt, pråligt,
smaklöst utstyrd.
BONDBRÖLLOP, n. 5. Bröllop, hvarvid de,
som sammanvigas, tillhöra bondståndet.
BONDBY, m. 2. By, som äges eller bebos af
bönder.
BONDBYGD, f. 3. Landsbygd, der endast
bönder, eller åtminstone högst f.i herrskaper bo.
BONDBÖNA, f. 1. Allmänt bekant skidväxt
af Vickerslägtct, den sämre sorlen af Välsk böna
(Vicia Faba). När man vill beteckna sjelfva
frukten bönan), urspritad. och med afseende på dess
nytta till rnai, säger man alltid i plur.
Bondbö-nor. Koka, äta b-or.
BONDDAGSVERKE, n. 4. Dagsverke, som
bönderne under elt gods måste ulgöra till
godsägaren. nytta, och i allmänhet vid sjelfva
herrgarden.
BONDDANS, m. 2. o. 3. 1) (i pl. —
dansar) Dansgille, tillstäldt för bondfolk. — 2) (i pl.
— danser) a) Dans, som är bruklig ibland
bondfolk. — b) Musiken, melodien dertill.
BONDDRUL, bönddrül. m 2. Trög, tafatt,
dum och lölpig bonde (bem. 2, b).
Anm. Ordet harleder sig förmodligen af det
franska Drüle.
BONDDRYG, a. 2. Dryg, såsom en rå bonde
ofta är; dumt högmodig. — B ond drygt, adv.
BONDDRYGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
bonddryg.
BONDDRÄGT. c. 3. Sådan slags drägt, i
afseende på tygets beskaffenhet, snitt och färg, som
bondfolk brukar.
BONDDRÄNG, m. 2. i) Dräng i tjenst hos
en bonde. — 2) Bondson.
BONDE, m. 3. pl. bönder, (af det gamla ordet
Buandi, boende, bosatt man) 1) (i äldsta tider)
Besuten man, sjelf-ständig jordägare. Bönderne
utgjorde det egentliga folket, till skilnad ifrån
Tbignarmännen och trälarna. Sveriges
konungar voro alltid vanc all låla bönderna råda
med sig. — 2) (i närvarande tid) a) Ägare, be-
slttare eller innphafvare af hemman eller
hemmans-del, då ban sjelf deltager i göromålen på åker ocb
äng, samt i lefnadssält icke skiljer sig ifrån sina
tjenare. Bönderne utgöra nu den del af folket,
som man kallar Allmogen, till skilnad ifrån
herremännen (adel, presler, borgare och
ståndspersoner) samt simpla arbetare och löst folk. Denne
konung var älskad af både herrar och bönder.
B-en och hans dräng. — Se för öfrigt
Skatte-bonde, Kronobonde, Frälsebonde, m. fl. — Syn.
Bondeman, Bondgubbe, Danneman,
Hemmansägare, Hemmansbrukare. Hemmansåbo. — b) Allmän
benämning på hvarje vuxen medlem af
bondståndet, såväl husbönder som deras söner och drängar.
Del är i dag fullt med bönder på torgel. Till
denna bemärkelse hör sammansättningen
Skjutsbonde. — Syn. Bondson, Bonddräng. — c) (i
politisk mening) Medlem af Bondeståndet på en
riksdag. Hvilken har väckt den motionen? En b.
Bönderne hafva bifallit regeringens förslag. —
Syn. Riksdagsman ell. Riksdagsfullmäktig af
Bondeståndet. — d) (fig. fam.) Grof, dum och ohyfsad
karl. Han är en riktig b., så rå och obarkad
är han. — 3) Benämning på de ringaste
pjeser-na i schackspelet, i motsats till kung, drottning
och officerare (hästar, torn och löpare). — Ss.
Bondbarn, -bröd, -dotter -hop,
-redskap, -verktyg, m. fl.
BONDESTÅND, se Bond stånd.
BONDFLICKA, f. I. Ung qvinna af
bond-ståndet, dotter af en bonde. Säges både om dem,
som äro hemma i föräldrahuset, ocb dem, som äro
i tjenst hos bönder. En bonddotter, i tjenst hos
en herreman, kallas ej Bondflicka. — Syn.
Bonddotter, Bondpiga.
BONDFLÅARE, m. 5. (pop. o. fam.)
Bond-plågare i högsta grad.
BONDFOLK, n. 5. 4) Menniskor af
bondståndet. — 2) Äkta folk af detta stånd.
BONDFÖDA, f. 4. sing. Se Bondmål.
BONDFÖRSAMLING, f. 2. Landsförsamling,
bestående endast af bönder, eller der åtminstone
högst få ståndspersoner bo.
BONDGOSSE, m. 2. pl. — gossar. 4) Gosse
af bondståndet. — Syn. Bondpojke. — 2) Ung,
ogift man af bondståndet. — Syn. Bondson,
Bonddräng.
BONDGUBBE, rn. 2 pl. — gubbar. 4)
Gammal man af bondståndet. — 2) (fam.) Bonde
(bem. 2. a).
BONDGUMMA, f. 4. 4) Gammal qvinna af
bondståndet. — 2) Bondhustru.
BONDGÅRD, m. 2. Hemman, gård på landet,
der en eller flere hönder bo.
BONDH ATT, m. 2. Hatt af det i allmänhet
egna slag, som bönder bruka.
BONDHEMMAN, n. 5. Hemman, som brukas
af en bonde.
BONDIIUND, m. 2 4) Hund, tillhörig en
bonde. — 2j (fig. skällsord) Dålig, elak, grof och
stursk bonde (bem 2. b).
BONDHUS, n. 5. 4) Hus, som bebos af en
bonde, bättre och större än en vanlig Bondstuga.
— 2) (mindre brukl.) Familj (man, hustru ocb
barn) af bondfolk.
BONDHUSTRU, f. 2. pl. — hustrur. Gift
bondqvinna. — Syn. Danncqvinna.
BON DHÄR, rn. 2. t) Här af i vapenyrket
oöfvadc bönder. — 2) (i Sverige under medeltiden)
Bondehären: Del manskap, som allmogen
utgjorde från bvart landskap och härad, med den
rustning till fots, som landets lagar föreskrefvo.
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
