Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bondsko ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BON
BONDSKO, m. 3. pl. — skor. Sko af det
slag, som bönder i allmänhet bruka.
BONDSKOMAKA RE, m. 5. Skomakare, som
har till yrke att förfärdiga skoplagg åt bönder.
BONDSKRINDA, f. 4. Skrinda, antingen på
hjul eller medar, sådan som bönder begagna.
BONDSKRÄDDARE, m. 5. Skräddare, som
har till yrke att förfärdiga kläder åt bondfolk.
BONDSLYNGEL, m. 9. pl. — slynglar. Se
Bondlymmel.
BONDSNÅL. a. 2. 4) Snål på ett sätt, som
ofta utmärker bönder, d. v. s. på ett dumt,
enfaldigt sätt. — 2) (i schackspelet) Som gerna
kniper bondpjeser.
BONDSON, m. 5. pl. — söner. 4) (i
allmänhet) Son af bondfolk (utan afseende på
lefnadsål-dern). Denne höge embelsman är född b. —
2) Yngling af bondståndet, som vistas hemma i
föräldrabuset.
BONDSPEL, n. 5. Spel, brukligt ibland
allmogen. såsom Tokspel, Pass, o. s. v.
BONDSPELMAN, m. 5. pl. — män.
Spelman, som betjenar allmogen med musik, vid
bondbröllop, bondkalas, dansar o. s. v.
BONDSPRÅK, n. 3. Det slags vårdslösare,
råare språk, som allmogen vanligtvis talar. B-et
ar mer ovårdadl än del hyfsade talspråket,
och ännu rida mer än skriftspråket, men äger
i behåll många öfverlemningar ifrån
forn-språket, som för språkforskaren äro af högsta
värde.
BONDSTUGA, f. I. 4) a) Boningshus af det
slag, som bönder vanligtvis bygga och bebo, i
allmänhet bestående af stuga, kammare och så
kallad annanstuga. — b] Brukas äfven stundom om
smärre bondhus, i samma mening som
Bond-koja. — 2) Det stora rummet till höger ifrån
förstugan i ett vanligt boningshus hos bönder,
utgörande på en gång kök och hvardagsrum för hela
familjen, och hvarinnanför kammaren (der
husbondfolket tanliglvis har sin sängplats) är belägen.
BONDSTYCKE, n. 4. Målning, som
föreställer bönder, deras göromål, nöjen och
tillhörigheter.
BONDSTÅND och BONDESTÅND, n. 3. 1)
Böndernes samhällsställning. Han tillhör b-ct,
är af b-et. I denna mening brukas helst
Bond-stånd — 2) Det fjerde af rikets stånd, i fråga
om allmänna angelägenheter, för hvilkas afgörandc
fordras öfverläggning och beslut af folkombud,
t. ex. på riksdagar, revisioner, berednings- och
taxeringskomitéer, m. m. 1 denna betydelse
brukas endast formen Bondestånd. Ledamot af b-ct,
riksdagsman af detta stånd. Talman och
sekreterare i b-et.
BON DSÅNG, m. 3. 4) Sång (bem. 1) af
bönder, en’ bondes eller bönders sjungande. Hans
sång är föga bättre än b. — 2) Se Bondvisa.
BONDTRO. m. 3. sing. Blind, dum, af
okunnighet härrörande tro, föreställningssätt, som ofta
anträffas hos bondfolk. Del är en b., atl
Hundturken köper barn, för all göda och slagla dcm.
BONDTRÖJA. f. 4. Tröja af groft tyg och
eget snitt, sådan som bönder ofta bruka. Dit
höra: Manströja, Qvinfolkströja, Vadmalströja,
öfver- och Undertröja, m. H.
BONDTUPP, m. 2. 4) Tupp af del vanligtvis
sämre slags höns, som träffas hos bönder. — 2)
(fam. föraktI.) Stursk, näsvis bonde. — Syn. Se
Bondlymmel.
BONDTÖLP, m. 2. (fam. föraktl.) Dum och
tölpig bonde. — Syn. Sa Bondlymmel.
BON 219
BONDUPPROR, n. 3. Uppror, förelaget
isynnerhet af bönder utan medverkan af de öfriga
klasserna i samhället. Gustaf l hade många b.
all bekämpa.
BONDVAGN, m. 2. Simpel, grof vagn af det
slag, som bönder i allmänhet begagna, för en eller
två hästar (Enbets- och Tvåbets- eller Parvagn),
med stång och skaklar, samt grofva, omålade
stolar, ofta endast släta bräden att sitta på, och dels
att åka uti, dels att derpå forsla allehanda slags
saker; för öfrigl ganska olika i olika länder och
landsorter. Lugn som en b., skämtsamt, ironiskt
talesätt, hvarigenom man vill beteckna någon, som
är bekymmerlös, ehvad än hända må, icke låter
sig något bekomma; kan äfven sägas om den, som
ingen ro har eller får.
BONDVIS. På b., adverbialt ullryck, som
betyder: På böndernes sätt.
BONDVISA, f. 4. Visa, som i allmänhet
sjun-ges af bönder. Förvexlas ofta med Folkvisan,
som dock mera tillhör folket i allmänhet,
nationen, och ulan tvifvel i forntiden oftast utgått ifrån
de högre klasserna i samhället, ehuru den l vår
tid icke sällan finnes neddragen till Bondvisans
lägre krets.
BONDVÄSENDE, n. 4. Det sätt att vara,
tänka och handla, som i allmänhet utmärker bönder.
BONG, se Bingbong.
BONING, f. 2. 4)n Hus, der någon har sitt hem.
Har afseende både på husets inre och yltre, men
isynnerhet på rummen, deras inredning och
beskaffenhet. Se der min b.! De omgifva sina
b-ar med palissadcr. Hvilken beqväm b.! —
Syn. Boningshus. — 2) (fig.) Plats, ort, ställe, der
någon bor. vistas, har sitt hem (äfven om der
inga hus finnas). Hvar har han sin b.? vid
floden. Han hade länge sin b. i en grotta.
(Bibi.) De saliges b-ar, himmelriket. De
osaliges b-ar, helvetet. Tarlaren. (Rom. o. grek, myt.)
De sälles b-ar, Elyséen. — Syn. Boningsplats,
Boplats, Boningsort, Bostad, Hem, Hemvist.
BONING, f. 2. Se Bonande.
BONINGSHUS, n. 3. Hus, der menniskor bo
(till skilnad ifrån uthus och ladugårdshus). B-en
på en gård utgöra hvad man kallar
Mangården. — Syn. Boning.
BONINGSORT, m. 3. Ort, trakt, der man
har sin boning, sitt bem. Säges om större och
mindre trakter af etl land, landskap, härader,
socknar, o. s. v., men ej gerna om städer, byar
och enstaka gårdar; man säger då Boningsplats.
Dalarne, Mora socken, traklen omkring Siljan
är en sund b. Hvar har han sin b.? I
Elfsborgs län.
BONINGSPLATS, m. 3. Plats, ställe, der
någon har sin boning, sitt hem. Säges om
städer, byar och enstaka gårdar. Jfr. Boningsort.
Hvar har han sin b.? l Stockholm, i Nälra
by. Haga är en förtjusande b.
BONINGSRUM, n. 3. Rum, inredt alt bebos
(till skilnad ifrån kök, skafferi, handkammare,
m. m.).
BONIT, - fl, m. 3. (nat. hist.) Elt slags
lagg-fenig Benlisk, i tropikhafven, med fyra svarta
långränder på sidorna. Scomber Pelamys.
BONJOUR, bånngschur, m. 3. (fr.) Tätt
åtsittande, lätt lifrock. som går ned på halfva låret.
Anm. Begagnades ursprungligen vid morgonbesök
och har deraf sitt namn (egentl. god dag!).
BONNET, bånét, m. 3. (sjöt.) Smalt segel,
som i godt väder fästes vid underliket af elt
annat segel, för att öka dess vindfång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
