- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
235

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Borttruga ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOR

BOS

235

BORTTRUGA, v. a. 1. Genom trug göra sig
af med något. — Äfv. Truga bort. —
Bort-trugande, n. 4. o. Bortlrugning, f. 2.

BORTTRÅNA, v. n. 1. Småningom, till följe
af sjukdom eller själslidande, förlora helsa,
lifs-krafi och glädje. — Äfv. Tråna bort. — Syn.
Aftyna, Tvina, Tvina bort. — Borltråna
n-de, n. 4.

BORTTRÄNGA, v. a. 2. Tränga undan ifrån
sig eller ifrån något ställe. — Äfv. Tränga bort.
— Syn. Undantränga. — Bortträngande,
n. 4. o. Bortträngning, f. 2.

BORTTVAGA, v. a. 3. (böjes som Tvaga) Se
Borttvätta. — Äfv. Tvaga bort. — B ort tv
a-gande, n. 4. o. Bortlrugning, f. 2.

BORTTVINA. v. n. 1. Se Borttråna. —
Bättre säges Tvina bort. — Syn. Sc Borttråna.
— Bortl rå nan de, n. 4.

BORTTVÅ, v. a. 2. Se Borttvätta.

BORTTVÄTTA, v. a. 1. Genom tvättning
borttaga. — Äfv. Trätta bort. — Syn. Aftvälia,
Aflvaga, Aflvå, Borttvaga, Borltvå. —
Borttvättande, n. 4. o. Bor t tvättning, f. 2.

BORTTÅG, n. 5. (föga brukl.) Se Aftåg.

BORTTÅGA, v. n. 4. Bortgå i tågande trupp,
tågvis. Säges mindre om krigsfolk, än om
processioner o. d. samt skämtvis. — Äfv. Tåga bort.
— Syn. Aflåga, Afmarschera, Bortmarschera,
Af-troppa. — R or Itågande, n. 4.

BORTTÄLJA, v. a. 2. Genom täljning med
knif borttaga. — Äfv. Tälja bort. — Syn.
Aftäl-ja, Afkreta. — Bor (täljande, n. 4. o.
Borl-läljn in g, f. 2.

BORTTÖA, v. n. 4. Till följe af töväder
bortsmälta. All snön har b-l af marken. —
Äfv. Töa bort. — Syn. Aflöa, Allena, Bortlena.
— Bortlöande, n. 4.

BORTVANDRA, v. n. 4. 4) Vandra från ett
ställe. — Äfv. Vandra börl. — Syn. Se Bortgå.
— 2) (fig.) Dö. — Hellre Vandra bort. — Syn.
Se Dö. — BorIvandrande, n. 4. o.
Borl-vand ring, f. 2.

BORTVEXLA, v. a. 4. Genom vcxling Jemna
från sig, göra sig af med. B. en
hundrariks-dalers-sedel emot smärre sedlar. — Äfv. Vexla
bort. — Borlvexlande, n. 4. o.
Borlvex-ling, f. 2.

BORTV!FTA, v. a. 4. Genom viftning
un-dandrifta, fördrifva. B. dam, flugor. — Äfv.
Vifta börl. — Bortviflande. n. 4. o.
Bort-v i fin in g, f. 2.

BORTVIK A. v. n. 3. o. 2. (böjes som Vika; föga
brukl.) Se Afrika, v. n. 3. — Bättre Vika börl.
— Syn Se Rymma. — Bort vikande, n. 4.

BORTVISA, v. a. 4. o. 2. 4) Visa ifrån sig.
antyda någon all aflägsna sig ifrån ett ställe. —
Syn. Afvisa. Affora, Bortfora, Affärda, Afskeda.
— 2) (fig.) Icke godkänna, icke antaga för giltig,
ogilla, aflägsna. Du bör b. dessa tankar, eljest
skola de göra dig olycklig. — I begge
bemärkelserna säges äfven Visa börl. —
Bortvisande, n. 4. o. Bort visning, f. 2.

BORTVISSNA, v. n. 4. Se Förvissna. —
Vanligare Vissna börl. — Syn. Se Vissna. —
Bortvissnande, n. 4.

BORTVRÄKA, v. a. 3. o. 2. (böjes som Vräka)
Häftigt eller föraktligt bortkasta, hafva undan,
undanrödja. Säges egentligen och vanligast om
tunga saker. — Äfv. Vräka bort. — Syn.
Un-danvräka. — Bor tvräkan de, n. 4. o.
Borl-vräkning. f. 2.

BORTVÄG, m. 2. sing. (mindre brukl.)
Bort

resa. Har afseende endast på tiden, som under
resan till elt ställe förflyter. På b-cn hände,
all . . . ., d. v. s. under bort resan.

BORTVÄLTA, v. a. 4. o. 2. Välta från elt
ställe. — Äfv. Vältra börl. — Syn. Bortvältra,
Undanvälla, Undanvältra. — Bortvältande,
n. 4. o. Borlvällning, f. 2.

BORTVÄLTRA, v. a. 4. Se Bortvälta. —
Äfv. Vältra börl. — Syn. Se Borlvälla. —
Bortvältrande, n. 4. o. Bortvällring, f. 2.

BORTVÄNDA, v. a. 2. 4) Vända åt annan
sida, åt annat håll. B. ansigtet, ögonen. — Äfv.
Vända börl. — 2) (fig.) Gifva annan betydelse,
syftning åt (ord, mening, o. s. v.). B. meningen.
B. ens ord. — Bättre Vända börl. — Syn.
Förvända. — Bo riv ända n de, n. 4. o.
Borl-vän dning, f. 2.

BORTVÄNJA, v. a. 2. (böjes som Vänja)
Låta någon få vanan att vara borta. Brukas föga
och mindre väl. o

BORTÅKA, v. n. 3. (böjes som Aka)
Åkande aflägsna sig. — Vanligare Åka börl. —
Bort-åkandc, n. 4. o. Borlåkning, f. 2.

BORTÅT, prcp. (bå’rrtåt) 4) Till en aflägsen,
ej uppgifvcn ort i grannskapet af en annan
upp-gifven, sorn ligger något längre bort. Jag vet
icke riktigt, hvarlhän han rest, men b.
Göteborg är det. — 2) I, på en aflägsen, ej närmare
uppgifvcn ort, trakt, i grannskapet af cn annan,
till namnet uppgifvcn och längre bort belägen.
B. Göteborg är vägen ganska vacker. Han
bor b. Göteborg på något ställe. — 3) Omkring,
vid pass, ungefär. De voro b. Ho eller lolf. Dd
kan komma all kosta b. 100 R:dr. — Syn. Se
Omkring. — Adv. 4) (bårrtål) Der b., ditåt,
åt del hållet. Här b., hilåt, häråt. — 2)
(bårrt-å’t) Så b., så ungefär, så vid pass. En lid b.,
för någon tid.

BORTÄTA, v. a. 3. (böjes som Åla) Sc
Af-äla, 4 — Äfv. Äta börl. — Bor läta n de, n. 4.

BORTÖDA, v. a. 2. På etl slösaktigt,
ovård-samt, oförståndigt sätt göra slut på något. B. skog.
— Bättre Öda börl. — Bo r löda n de, n. 4.

BORTÖNSKA, v. a. 4. Önska, alt någon
eller något måtte aflägsnas, komma bort, begifva
sig bort. — Vanligare Önska börl. —
Borlönskan de, n. 4.

BORTÖSA, v. a. 2. Ösa ut något våtämne
ur ett kärl, o. s. v. — Äfv. ösa börl. — Syn.
Sc Bortslå. — Bor tösan de, n. 4.

BORUP, bèrupp, m. 2. sing. 4) (fam.) Sista
spelet vid ett spelparti. Nu går b. — 2) (fig.)
Det sista af någonting.

BOSATT, a. 4. (egenll. part. pass, af
Bosätta) Som har bo, bushåll på ett ställe. För att
kunna sägas vara bosatt, fordras att hafva eget
bo, hushåll, hvilket varaktigt är fästadl på ett
ställe och ej flyttas omkring, såsom Lapparncs,
Ziguenarncs, m. fl. En b. man. Hon är b. i
Jönköping.

BOSEj m. 2. pl. bosar. Svart orm af
Äsping-släglct.

BOSKAP, m. 3. sing. 4) (uti inskränkt bem.)
Samteliga nötkreatur, som tillhöra etl bo eller
hushåll. — 2) (i utsträckt bem.) Samteliga
husdjur, som tillhöra ladugården på ett ställe,
således äfv. får, svin och getter. Man gör då skilnad
emellan Stor B., Hornboskap eller Nötboskap,
hvarmed menas endast nötkreatur, och
Småbo-skap, d. v. s. får, svin och getter.

BOSKAPSAFVEL, m. 2. sing. Se
Boskapsskötsel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free