Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Byxlös ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 BYX
BÅG
på byxorna och medelst knappar’upptill fästes
dervid. Öppna, knäppa Ull b-n.
BYXLÖS, a. 2. (fam. o. skämlv.) Som är utan
byxor. Förekommer någon gång i samma mening
som Sanskulolt (se d. o.).
BYXSP1UTT, n. 5. Öppning framtill på byxor,
inunder byxluckan på vanliga byxor, eller äfven
utvändigt, såsom t. ex. på så kallade mamelucker;
går uppifrån nedåt och hopfästes medelst knappar.
BYXSPÄNNE, n. 4. Spänne, som nyttjas
bak-till på byxor, för alt spänna till dem om lifvet.
BYXSÄCK, m. 2. Byxficka. (Fig. talesätt)
Knyta näfven i b-en, brinna af vrede och
härnd-girighct, men oj töras visa det.
BYXSÄCKSTJUF, m. 2. pl. — tjufvar. Se
Fickljuf.
BYXSÄCKSUR. n. 5. Se Fickur.
BYXTYG, n. 5. Tyg. passande till byxor,
eller köpt och ämnad! dertill.
BYXÅNGEST, f. 3. sing. (skämtv., lågt) Vara
i b., vara ytterst rädd, betagen af fruktan.
BÅD, n. 5. Se Bud, 3. o. 4.
BÅDA, a. num. plur. Se Begge.
BÅDA, v. a. 4. 4) Underrätta (cgenll. genom
bud), gifva tillkänna. Brukas äfv. i utsträckt
mening om ting. B. någon om sin ankomst. B.
för sig, skicka bud, att man ämnar komma till
någon, till en ort. Jag har en ylad nyhet att
b. dig. Klockan b-r oss, all maltimman är
inne. — Syn. Se Tillkännagifva. — 2) Kalla
genom bud. B. någon till sig. B. Ull en
sammankomst. B. hop, in, upp, ut, m. fl., se
Hopbåda, &e. — Syn. Se Kalla. — 3) (fig.)
Beteckna, vara tecken, förebud till något, som skall
hända; innehålla förebud om. Molnet b-r regn.
Detta b-r olycka. Hans uppsyn b-r intet godt.
— Syn. Se Förkunna.
BÅDANDE, n. 4. Handlingen, då man bådar
(mest i bem. 2). — Syn. Bådning, Kallande,
Kallelse.
BÅDARE, m. 5. En, som bådar (bem. 2).
BÅDBÄRARE, m. fl, se Budbärare, m. fl.
BÅDE, konj. Brukas i förbindelse med
konjunktionen och (som efterföljer och aldrig kan
ute-lcmnas), för alt beteckna, atl samma predikat kan
tilläggas hvardera af två personer, föremål,
förhållanden, handlingar, o. s. v. B. han och jag
äro gamla. B. stora och små glädja sig. Ulan
både hufvud och folier. Jag beundrar lika
myckel b. hans styrka och vighet. Mer än b.
ni och jag vela. Delta kan jag b. göra och
icke göra. Han kom förr, än b. ni och jag
vänlal. — Syn. Så väl . . . som . . Ej
mindre .... än ... .; Lika mycket . . . som . . . .;
Lika .... sorn . . . .; Icke allenast . . . ., ulan
ock . . . .; Dels ..... dels ....
BÅDNING. f. 2. Se Bådande.
BÅDSKAP. se Budskap.
BÅGE, m. 2. pl. bågar, (af Böja) 4) Elt af
något spänstigt ämne, såsom hårdt trä, fiskben,
horn, stål förfärdigadl, halfmånformigt, eller äfven
i midten nästan rakt men på begge sidorna
ned-böjdt vapen, vid hvars begge ändar tvärs öfver
en stark sena är fästad, sorn man hårdt drager
åt sig, då man vill afskjuta en med ena ändan
dcrcmol slödd och med den andra på sjelfva
bågen hvilande pil. Kallas äfv. stundom, till skilnad
ifrån andra slags bågar. Pilbåge. Lägga en pil
på b-en. Skjula med b. Spänna b-en. (Fig.
talesätt) Spänna b-en högt,.hafva stora anspråk,
fordra för myckel, drifva något till det, yttersta.
Spänna b-n så, all han brisler, gå så långt i
öfvcrdrlfna anspråk, i förtryck, våldsamheter,
orättvisa o. s. v., att de. som derför äro föremål,
slutligen mista tålamodet och bryta ut i öppen
fiendskap, uppror, o. s. v.; äfv. drifva en sak så vida,
alt man derigenom bereder sin egen skada, ofärd.
(Fig.) Hafva flera strängar Ull sin b., hafva flera
utvägar all lyckas. — 2) Del af en cirkel, mindre
än halfcirkeln. Egentl. Cirkelbåge, som likväl ofta
förkortas till B. En b. af en cirkels periferi.
Gå i b., hafva bågform. — 3) Krökningen af elt
hvalf. Egentl. Hvalfbågc, hvilket dock ofta
förkortas till B. — I samma mening brukas äfven
sammansätlningarne Tempelbåge, Himlabåge. B-n
på ett hvalf, en hvälfd bro eller dörr, elt hvälfdt
fönster, o. s. v. — 4) Säges om åtskilliga saker,
som till formen likna en båge (bem. 2).
Ögonbrynens b. B. Ull en sikt, den cirkelformiga
träinfattningen dertill. B. öfver en vagga,
bågformigt hvälfd skärm, som föstas vid öfre gafveln,
uppöfver hufvudgärden på en vagga. (Kir. o. med.)
B., bågformig apparat under sängtäcket, för att
det ej må tynga på den sjuke. (I musik) B.
Öfver noter, bågformigt streck, som utvisar, alt
tonerna böra bindas. B. öfver en station,
kadenstecken. — Hit kan äfven sammansättningen
Regnbåge föras. — S) Benämning på vissa saker, som,
churu ej i ordentlig bågform. omsluta, infatta
något annat. B-n Ull ell fönster, kallas så.
emedan fordom fönsler i allmänhet voro bågformiga
upptill. B-n på en såg, på ell par glasögon.
B. all sy, brodera på, redskap, hvarpå tyget
spännes, på hvilket rnan vill sy. brodera. —
Bildar flera sammansättningar, såsom: Fönsterbåge,
Glasögonbåge, Sybåge, Broderbåge m. fl., hvilka
allt efter omständigheterna nyttjas förkortade eller
oförkortade.
BÅGENSKOTT, se Bågskoll, 2.
BÅGFIL, m. 2. Tunn fil, spänd i en
stålbygel och begagnad att göra fina och djupa
inskärningar.
BÅGFORM, m. 2. Formen af en båge (bem. 2).
Gå i b., vara bågformigt krökt, hvälfd. — Syn.
Bågrundning.
BÅGFORMIG, a. 2. Som har formen af en
båge, går i bågform. B. ram, karm, infattning.
— Syn. Bågig, Bågrund. — B ågformighel,
f. 3.
BÅGFORMIGT, adv. I bågform, såsom en
båge (bem. 2). B. hvälfd gång, öppning. —
Syn. Bågigl, Bågrundt, Bågvis.
BÅG FÖNSTER, n. S. Upptill bågformigt
fönster.
BÅGIG, a. 2. (mindre brukl.) Se Bågformig.
— Bå g i ghcl, f. 3. — Bågigl, adv.
BÅGLINIE, f. 3. Linic, som formerar en
cirkelbåge.
BÅGMAKARE, m. 5. En, som fordom
tillverkade pilbågar, armborst, m. m.
BÅGNA, v. n. 4. Se Bugna. —
Bågnande, n. 4.
BÅGNERVIG, bå’gnä*rrvig, a. 2. (bot.) Så
kallas ett blad, då nerverna divergera vid dess bas
och åter konvergera mot dess spels.
BÅGRUND. a. 2. Se Bågformig.
BÅGRUNDNING, f. 2." 1) Egenskapen att vara
bågrund. bågformig. — Syn. Bågformighel. —
2) Se Bågform.
BÅGSKJUTNING, f. 2. Skjutning med
pilbåge.
BÅGSKOTT, n. 5. 4) Skott, som göres med
pilbåge. — 2) (artil.) Benämning pä ett
kanonskott, då kärnlioien böjes Öfver vågplanet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
