Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Båsa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 BÅS
BÅSA, se Bossa.
BÅSS, se Boss.
BÅT, m. 2. Mindre, kölad, merendels odäckad
farkost, som drifves med åror, ofta äfven med
segel. Äro af flera olika slag, såsom Barkass,
Gigg, Julie, Slup. Se f. ö. äfv.
sammansättningarna: Segel-, Rodd-, Skepps-, Ång-, Fiskar-,
Storbåt, m. fl. Föra på, i b. Föra en b.,
vara skeppare, förare derpå (säges om större,
vanligtvis däckade, isynnerhet storbåtar). (Fig. fam.)
Gifva på b-en, uppgifva, öfvergifva, afstå från,
ej bry sig om, t. ex.: Gifva krigsljcnslen, etl
arbete, ell förelag på b-en; jag ger honom på
b-en med hans eviga krångel, jag vill ej hafva
något rned honom att skaffa; gifva verlden på
b-en, öfvergifva. draga sig ifrån verlden,
affdrs-cller umgängslifvet. (Ordspr.) När man tagit hin
i b-en, måste man föra honom i land, när man
en gång inlåtit sig i ett svårt företag, försatt sig
i en svår ställning, måste man tåligt genomföra
det, uthärda dermed.
BÅT A, v. n. 4. Vara nyttig, gagna, tjena.
nvarlill har allt delta b-l honom? Del b-r er
Ull intet all bedja mig. Hvad b-r all sörja?
— Syn. Se Gagna.
BÅTANDE. a. p. 4. Fördelaktig, lönande,
in-drägtig. Eli b. yrke, en b. näring. — Syn. Se
Fördelaktig.
BÅTBRYrGGA. f. 4. 4) Brygga, hvnrvid man
lägger till med båtar. — 2) Se Pontonbrygga.
BÅT BYGGA RE, m. 5. En, sorn förstår att
bygga båtar och utöfvar denna konst sorn yrke.
BÅTFART, c. 3. 4) Sc Båtfärd. — 2)
Sjöfart med båtar, däckade eller odäckade, mellan
kuster och hamnar, eller till och ifrån någon viss
hamn, genom cn kanal, o. s. v. B-cn emellan
Sverige och Danmark, genom Söderlelgc kanal.
* BÅTFORM IG. a. 2. Sorn har formen af cn
båt. Brukas både i allmänhet och vetenskapligt,
synnerligast i botanik och anatomi.
BÅTFÄRD, c. 3. Färd, resa, sorn sker i båt.
BÅTFÖRARE, m. Person, sorn för cn båt,
är skeppare derpå. Säges isynnerhet i fråga om
däckade bålar, helst storbålar. Äfv. Bålskepparc.
BÅTHAMN, m. 2. Mindre hamn, för bålar
och smärre farkoster.
BÅTHUS, n. 5. Skjul, hvari bålar uppläggas
och förvaras under vintern,
BÅTKARL, m. 2. 1) Karl, som hjelper till
alt forlskaffa en båt, helst med rodd. — 2) En.
som för en båt. Brukas i denna mening endhst
om små, odäckade bålar. Jfr. Bålförare.
BÅTLAST, c. 3. Sarnteliga ilastade saker och
varor, som föras på en båt ifrån en ort till en
annan, för all der urlastas.
BÅTLED, f. 3. Väg för båtar, i ell farvatten.
Brukas mest i fråga om insjöar, o. s. v.
BÅTLEDS, adv. Med, på, i, medelst båt eller
bålar. Föra b.
BÄTLEGA, f. 4. Betalning för: a) Färd,
öf-verfart i båt; b) sakers och varors öfvcrförande
i båt till ell ställe.
BÅTLIK, a. 2. Se Bålformig.
BÅTNAD, f. 3. sing. Nytta, fördel, gagn. Vi
skole hoppas, all del blir till b. för oss alla.
— Syn. Se Nytta.
BÅTPLANKA, f. 4. 4J Planka i cn båt. —
2) Planka, ämnad till cn båt, som skall byggas.
BÅTSFOLK. n. 5. 4) Besättningen på en
större, odäckad båt, t. ex. en storbåt. — 2)
Sarnteliga karlar, som forlskaffa en mindre båt
genom rodd.
BÄC
BÅTSHAKE, m. 2. pl. — hakar. Stång,
försedd i ena ändan med ett jern, som har en
rundböjd och en rät arm, af hvilka den förra begagnas
alt fastbålla och den sednare att sälta af eller
skjuta ifrån en båt. Falla i, hålla fasl, hålla
af, sätta af rned b.
BÅTSKRÅAR. m. 2. pl. (sjöt.) Tjocka, med
hakar i begge ändarna försedda tåg. hvarmed under
resa cn gigg står fasthakad öfver slorluckan på
ell fartyg.
BÅTSMAN, m. 5. pl. — män. 4) Den af
besättningen, som isynnerhet har alt befalla sig
med tacklaget. — 2) Malros på kronans fartyg.
— Ss. B-shyra, -skläder, m. fl.
BÅTSMANSfiEMMAN, n. 5. Hemman,
anslaget till båtsmanshåll.
BÅTSMANSHÅLL, n. 5. 4) Den skyldighet,
hvilken åligger vissa hemman på landet och
städerna i riket att underhålla båtsmän (bem. 2) för
flottans behof. — 2) Hemman, ell eller flera, som
underhålla cn båtsman (bem. 2).
BÅTSMANSMÖSSA. f. 4. (bot.) Se Blåklint.
BÅTSMANSPENNINGAR, m. 2. pl. Afgift i
penningar för bålsmanshållet i städerna,
utgörande 30 daler silfvermvnl för hvar karl.
BÅTSMANSPIPA, f. 4. Pipa af ben eller
silfver, hvarmed på fartyg gifves tecken till segels
hissande, intagande, o, s. v.
BÅTSM ANSROTE, m. 2. pl. — rotar.
Sammansättning af hemman eller hemmansdelar, som
hålla en båtsman.
BÅTSMÄN, m. 5. pl. (bot.) Se Åkervädd.
BÅTSTAD, m. 3. sing. Ställe, der båtar lägga
till eller hafva sin plats.
BÅTSUMP, m. 2. Båt, med cn afstängning
aklcrul, der i bottnen äro borrade cn mängd hål.
med ungefär ett qvarlers eller mindre afslånd ifrån
hvarandra och af en tums vidd, och i hvilken
af-slängning fiskare förvara fisken, då den blifvit
fångad, eller på resor.
BÅTVIRKE, n. 4. 4) Virke till bålbyggnad.
— 2) Virke efter sönderslagna bålar.
BÄ! int. Härmning af fårets läte.
BÄCK, m. 2. Litet strömdrag, mindre än å,
men större än rännil. En sorlande b. (Ordspr.)
Många b-ar små göra cn stor å, många små
vinster, förtjensler, bidrag o. s. v. göra
sammanlagda en stor summa, någonting betydligt; äfv.
man bör aldrig förakta en liten fördel. Stämma
b-en, innan han kommer i ån, förekomma ett
uppväxande, hotande ondt, innan del hunnit
blifva farligt. — Bildar sammansättningen Regnbäck.
— Syn. Se Ström.
BÄCK RUNGA, f. 4. Blodrenande ört, med
glatta, saftfulla blad och blommorna sittande i
klase på sidan; håller sig vid stora källor grön
hela vintern. Äfv. Bäckgröna. YTeronica
Becca-bunga.
BÅCKEKRASSA, f. 4. ört med hvita
blommor, af slägtet Bräsma. Äfv. Källbräsma.
Car-damine amara.
BÄCKEN, n. 5. 4) Rundt, djupt kärl af
metall. En barberares b. B. vid kyrkodörrar.
Gifva i b-el. — Bildar sammansättningarna:
Bar-berarbäcken. Kyrkbacken. Dopbäckcn. — Syn.
Fat. — 2) Rundt, djupt kärl af tenn, koppar, ler,
porslin o. s. v., som brukas i natlstolar. Äfv.
Nalt-bäcken. — 3) Större, vanligtvis rundt
förvaringsrum för vatten. Förekommer i
sammansättningen: Brunnsbäcken. — Syn. Reservoir. — 4)
(anal.) Undersla delen af bålen på en
menniska, genom bukhinnan skild ifrån bukkavileten;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
