Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Diskvatten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIS
DIS
med andra och anförande af skäl för och emot.
D. en fråga, ell ämne, ell förslag. [Disc—.]
DISKVATTEN, n. 5. Vatten, som begagnas
eller blifvit begacnadt till diskning.
DISLOKATIÖN, disslokalschön, f. 3. 4) (kir.)
Ledvridkning. — 2) Truppers förläggande på
spridda ställen.
DISPARAT, dissparåt, a. 4. 4) Olikartad. —
2) Orimlig, stridig.
D1SPASCH, -äsch, m. (af ital. Dispaccio)
Beräkning och bestämmande af den
ersättnings-summa, som assuradörerne skola betala vid en
liden sjöskada, samt fördelning af denna summa
och hafveriutgiflerna mellan delägariie. — Skrifves
äfv. efter franskan Dispache.
DISPASCHÖR. - - ö’r, m. 3. Särskilt
förord-nad embetsman, som uppgör dispascher (se föreg.)
— Skrifves äfv. efter franskan Dispachcur.
DISPENS, dispånngs o. disspä’nns, in. 3. (fr.
Dispense) Frikallelse från en gifven och
gällande föreskrift eller lag, från uppfyllande af en
förbindelse; eftergift af en pligt, skyldighet; tillstånd,
tillåtelse till något eljest förbjudet. [Dispense,
Dispence.]
DISPENSATION, disspännsatschön, f. 3. 4)
Utdelning. — 2) (farm.) Ingrediensers fördelning,
afvägning och tillredning.
DISPENSERA, disspanngsèra o. disspännscra,
v. a. 4. 4) Frikalla från gifven och gällande
föreskrift eller lag, från uppfyllandet af en
förbindelse; bevilja eftergift eller undantag; meddela
tillstånd till något eljest förbjudet. — 2) Utdela. —
3) (farm.) Fördela, afväga och tillreda ingredienser.
DISPERSION, disspÄrrschön, f. 3. (vctensk.)
Spridning. Ljusels d., dess färgspridning.
DISPONENT, dissponä’nnt, m. 3. Den, som
äger att förordna om annan person tillhörig
egendom, fabrik, o. s. v. D. af ell bruk.
DISPONERA, v. a. 4. 1) Förordna om,
förfoga öfver. Sjelf äga atl d. sin egendom. Jag
kan ej d. min lid, såsom jag ville. — Syn.
Se Förfoga. — 2) Göra hugad, villig till något,
förmå, beveka. D. någon Ull en ålgärd, ell
afgörandc steg.
DISPONERAD, a. p. 2. 4) Hågad, böjd (till
ett beslut, en handling, o. s. v.). Jag är icke d.
all gå ul. — Syn. Se Hågad. — 2) Stämd till
sinnet. Han var för tillfället illa d. — Syn.
Se Stämd. — 3) (med.) D. för, fallen för. D.
för slag.
DISPONIBEL, dissponfbl, a. 2. Som kan
disponeras, hvaröfver man äger att förfoga, ställd
till ens förfogande. En d. summa, Ullgång.
D-bla trupper.
DISPOSITION, disspositschön, f. 3. 4) a)
Förfogande, anordning. Teslamentarisk d. — b)
Rätt att förfoga, att förordna. Delta hus står
till min d., jag äger deröfver alt förfoga efter
behag. Ställa något Ull ens d., tillåta någon alt
deröfver förfoga. — Syn. (för begge bem.) Se
Förfogande. — 2) a) Anlag, fallenhet (för
sjukdom). Hafva d. för slag. — b) (i fråga om
helsan) Befinnande, beskaffenhet, tillstånd.
Lynnet beror Ull stor del af kroppens d. — c)
Sinnesstämning, ly nne. Hans d. var för
tillfället icke gynnande all framställa frågan. — 3)
(tekn.) Sammansättningen af de för hvarje
orgel-verk lämpliga ansedda stämmor. — 4) (kameral.)
Bestämmande och anslående af vissa summor för
bestämda ändamål. — Ss. D-s rätt.
DISPROPORTION, disspropårrtschön, f. 3.
Missförhållande, olikhet.
DISPROPORTIONERAD, a. 2. och
DISPROPORTIONERLIG, a. 2. Som står i
missförhållande till något annat.
DISPUT, disspy t, rn. 3. (fr. Dispule) Ordlvist,
ordvexling. — Syn. Sc Tvisl. [Dispyt.]
DISPUTATION, dissputatschön, f. 3. 4) En
af tvenne cllcr flere på en gång anställd muntlig,
lärd strid, hvarvid den ene parten, opponenten,
söker bevisa motsatsen af hvad den andre i
uppgifna satser (Thcser) har påstått. Hålla rn d.
I>residera för en d. — 2) a) Vetenskaplig
afhandling eller vissa uppgifna satser (Theser),
hvilka framställas såsom ämne för en sådan lärd strid.
En d. på latin. Skrifva en d. Låta trycka
en d. — b) Sjelfva skriften, tryckt eller otryckt,
som innehåller en dylik afhandling eller sådana
theser. En Iryckl d. Låta utdela exemplar
af en d.
DISPUTATIONSAKT, dissputalschönsäckt, m.
3. Offentlig akt. då en disputation (bem. 4) hålles.
DISPUTATIONSPROF, n. 3. Prof, sorn
afläg-ges för vissa examina vid akademien eller för alt
blifva kompetent sökande till vissa akademiska,
ecklesiastiska och pedagogiska befallningar,
bestående deruti, alt en vetenskaplig afhandling
skrif-ves eller vissa satser uppgifvas af den, som
afläg-gcr profvet, och dem han sedan vid en offentlig
disputalionsakl måste forsvara.
DISPUTATIONSÖFNING, f. 2. öfning i
konsten alt disputera (bem. 2) Öfver vissa uppgifna
ämnen.
DISPUTERA, v. n. 4. 4) Tvista, ordvexla.
D. med någon om något. De d. alltid, när de
komma tillsammans. Vara fallen för all d.
— Syn. Se Tvista. — 2) Offentligt framställa
ar-gumenler för och emot riktigheten af vissa
upp-gifna satser eller cn vetenskaplig afhandling, som
dervid af författaren måste försvaras. —
Disputerande, n. 4. (för begge bem.) o.
Dispule-ring, f. 2. (för bem. 4).
DISPUTERARE, m. 3. (fam.) En, som gerna
disputerar. Han är en stark d.
DISQVISITION. disskvisitschön, f. 3.
Vetenskaplig undersökning, lärd afhandling.
DISS, n. 3. (i musik) D, iipphöjdt en half ton.
DISS, m. 2. (pop.) 4) Bröstvårta, spene. —
2) Sc Napp.
DISSA, v. a. o. n. 4. (fam. o. i barnspråket) Dia.
DISSEKERA, v. a. 4. (velensk.) Sönderdela,
sönderskära cn organisk kropp, för alt lära känna
dess inre byggnad. — Dissekerande, n. 4. o.
Dissekering, f. 2. [Dissequera.]
DISSEKTION, dissåckUchön, f. 3. (vetensk.)
Sönderskärning af en organisk kropp; jfr. föreg.
[Dissec—.]
DISSEKTIONSKNIF, dissäcktschönskniv, m. 2.
pl. — knifvar. Särskilt slags knif, som vid
dis-sektioner begagnas. [Dissec—.]
DISSFKTOR, dissäcktårr, m. 3. (uttalas i
plur. — törärr) En, som förrättar eller förrättat
en dissektion. Äfv. Disseclor.
DISSENTERS, dissä’nntärss, m. pl. (eng.)
Egcntl.: olika tänkande. Benämning på dc
protestanter i England, hvilka ej bekänna sig till den
herrskande biskopliga kyrkan. Kallas äfv.
Non-conformisler, Presbvteriancr, Independenter.
DISSERTATION, dissärlatschön, f. 3. Lärd
afhandling öfver något vetenskapligi eller
konst-ämne.
DISSIDENT, –dä’nnt. m. 3. (Egcntl.: cn
som afvikcr) Benämning på dem, hvilka i Polen
bekänna annan troslära än den katolska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
