Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fason ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
FAS
FAS
FASON, -ön, m. 3. (fr. Fafon) 4) Form,
skapnad, gestalt. Denna hall har en vacker f.
— 2) Sätt, bruk, vis. Han till göra allting på
sin egen f. På T ur kar nes f. — 3) Hållning,
sätt att gå eller röra sig. Då man lär sig
exercera, får man f. på kroppen. Brukas äfven i
plur. under bem. af: Rörelser på kroppen,
åtbörder, gester, t. ex.: Denna aktris har mycket
vackra f-er.
FASONERA, v. a. 4. (fr. Fafonner) 4)
Gifva viss form åt en sak, forma, bilda. — 2) Gifva
prydnad åt ett arbete.
FASONER AI), a. p. 2. (om tyger) Väfd
med blommor, figurer, ränder eller rutor. —
Motsats: Slät.
FASONERING, f. 2. 4) Handlingen,
förfarandet, då man fasonerar. — 2) Blommor, figurer,
ränder, rutor på ett tyg. F-en på delta tyg är
ganska vacker.
FAST, a. 1. 1) Som icke kan röras ur
stället. En f. klippa, punkl. Bildar
sammansättningarna Bergfast, Klippfast, Väggfast. — Syn.
Orörlig, Orubblig, Stadig. — 2) Tät och hård.
F. botten, mark. Denna fisk har ell f. kött, är
f. i köttet. F. land, säges om någon af de tre
jordens bvar för sig sammanhängande stora
landsträckor, nämligen Gamla Verlden, Nya Verlden
och Australien (i motsats till andra större och
smärre öar). F-a landet betyder äfv.: land i
allmänhet (i motsats till sjö, flod). — Motsats:
Mjuk; Strödd. — Syn. Stadig. — 3) Befäsiad.
En f. stad, ort. — Motsats: öppen. — 4) (om
egendom) Som ej kan flyttas. F. egendom. All
hans egendom både löst och fast. — Motsats:
Lös. — 5) Som ej kan komma lös, undfly,
undkomma; fångad, fastlagen, fastgjord. Länge har
jag fått springa efler dig, men nu
ärduändt-Hyen f., nu har jag dig f. Tagaf., se Fasttaga.
Göra f. en båt. (Fig. fam.) Blifva f. för ett brott,
derom öfverbevisad. Vara illa f. för någon,
något, illa deran. Vara f. i en flicka, förälskad i
henne. Blifva f. för en flicka, vara tvungen att
gifta sig ined henne eller att betala underhåll för
elt ined henne sammanafladl barn. — 6) (kem.)
F. kropp, den, som lemnad åt sig sjelf, bibehåller
sin yttre form. — Motsatser: Flytande,
Luftfor-mig. — 7) (fig.) a) (om person) Som förblifver vid
sin föresats, ulan all låta öfvertala sig till
afvi-kelse derifrån. Vara f. i sill beslut, i sin
föresats. En f. och beslulsam man. — b) (om
sak) Som ej lätt låter förändra sig. F. vilja,
föresats, beslut, tro, öfver ty gelse, hopp, vänskap,
förbund. — c) (både om person och sak) Som
icke kan nedslås af motgången, icke låter
skrämma sig. Förblifva f. och ståndaktig i
motgången. Hafva en f. själ. Ett f. mod. — Syn.
(för alla bem. under 7) Ståndaktig, Oföränderlig,
Orubblig.
FAST, adv. 4) På ett fast, stadigt sätt.
Denna byggnad slår f. som på elt hälleberg. (Fig.)
Stå f. vid sin mening, sill beslut, oföränderligt
bibehålla dem. Slå j. vid sill ord. hålla sitl
löfte. Del står f., det är bevisadl, obestridligt.
F. hålla i’ någol, hålla något så stadigt, kraftigt,
att det ej släppes, lossnar. Hålla sig f. vid,
hålla i något, för atl ej bortföras, bortryckas,
sjunka eller falla; äfv. ifig.) förblifva vid mening,
föresats, beslut, o. s. v. Silla f., ej lätt kunna
lossas, urtagas, frånskiljas; äfv. på något sätt
qvarhållas, så att man ej kan komma lös; äfv.
(fig.) vara illa deran. — 2) (fig.) Ståndaktigt. F.
tro, förlrösla.
FAST, adv. (föråldr.) 4) Nästan. — 2)
Mycket. F. bättre, F. hellre, F. mer.
FAST, konj. Se Faslän.
FASTA, v. n. 4. 4) Afhålla sig ifrån mat,
ingenting förtära. Jag har (-1 ända sedan i
förrgår. — 2) Afhålla sig ifran kraftig spis,
isynnerhet kött. Det är stundom nyttigt för helsan
alt f. Atl f. är i sjukdomar ell nödvändigt
vilkor för helsans återställande. — 3) Iakttaga
sådan afhållelse såsom en föreskrifven
religions-handling. All f. är af flera religionsläror
påbjudet.
FASTA, f. 4. I. 4) Fastande. F. och bön.
— 2) Tid. under hvilken inan fastar. Min f.
har nu räckt i två dygn. — 3) F-n, den del
af kyrkoåret, som närmast föregår påskhögtiden
och räcker i sju veckor, från fastlagssöndagen
intill påskdagen. Kallas äfv. (oriktigt) Fasllag.
FASTA, f. 4. II. Laga süidfastelse på
af-handlingen om köp af fastighet, som man
till-handlat sig. Taga f. på något, (fig.) anteckna
sig något till minnes.
FASTAGE, faståsch, n. 3. Stort laggkärl för
vin, brännvin, o. s. v. Fal. Skrifves äfv.
Fa-stasch.
Anm. Ordet ar icke franskt, ulan endast bildad!
efler franskan, af del svenska Fat.
FASTANDE, n. 4. Omständigheten, atl man
fastar. — Adj. p. Som ingenting förtärt sedan
morgonen. Jag är ännu f. På f. mage, då
man är fastande.
FASTBECKA, v. a. 4. Med beck fästa. —
Äfv. Becka fåst. — Faslbeckande, n. 4. o.
Faslbeckning, f. 2.
FASTBINDÄ, v. a. 3. (böjes som Binda]
Genom bindning fäsla. F. något vid, på, om
en sak. — Äfv. Binda fast. — Fa st bi n d
ande, n. 4. o. Faslbindning, f. 2.
FASTDAG, m. 2. Dag, då man håller eller
bör hålla fasta (se d. o. L). Skrifves äfv.
Fastedag.
FASTEBREF, n. 8. Af domstol ulfärdadt
dokument, innehållande laga stadfästelse på ell
fastighetsköp.
FASTER, f. 2. pl. fastrar. Fars syster.
Heter i äldre lagstil: Fadersyster.
FASTFRYSA, v. n. 3. (böjes som Frysa]
Genom frysning fastna. F. vid. — Äfr. Frysa
(åst. — Faslfrysande, n. 4. o.
Faslfrys-ning, f. 2.
FASTGRO, v. n. 2. Genom groning fästa sig
på ett ställe. Säges äfv. i fig. mening, t. ex.:
Denna föreställning har f-ll i folkets sinnen.
Stå som f-dd vid marken. — Äfv. Gro fåst. —
Faslgroendc, n. 4 o. Faslgroning, f. 2.
FÅSTGÄLIG, a. 2. (nat. hist.) Säges om de
fiskar, hvilkas gälar äro dolda och faslväxta under
huden, som utsläpper vattnet genom ett eller
flera hål.
FASTGÖRA, v. a. 2. (böjes som Göra) På
någol sätt fäsla. F. ett fartyg, en bål. — Äfv.
Göra fåst. — Syn. Se Fäsla; (sjöt.) Belägga,
Beslå. — Fastgörande, n. 4. o.
Fastgör-ning, f. 2.
FASTHAKA, v. a. 4. Genom hakning fästa.
F. något vid, på. — Äfv. Haka fåst. —
Fasl-h ak a nde, n. 4. o. Faslhakn i ng, f 2.
FASTHET, f. 3. Egenskapen alt vara fast:
4) Orörlighet. En klippas f. — 2) Täthet och
hårdhet. Bottnens, markens f. — Molsals:
Mjukhet. — Syn. Stadighet, Stadga, Konsistens.
— 3) (rys.) Del motslånd, som en kropp till följe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
