Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fasttaga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m FAS
en vägg. F- styret på en båt. — Äfv. Sätta
fäst. — Syn. Se Fästa. — Faslsällande,
n. 4. o. Fastsättning, f. 2.
FASTTAGA, v. a. 5. (böjes som Taga) I)
Fatta något, som far bort, och hålla det qvar.
Bctjenten fasttog sin herres hall, då den blåste
of och höll på att fara i strömmen. — Syn.
Se Fånga. — 2) Gripa, fånga och hålla qvar. F.
cn ljuf, en rymmare. — Syn. Anhålla, Gripa. —
Äfv. Taga fast (för begge bem.) —
Fasttagande, n. 4. o. Fas llagn ing. f. 2.
FASTVÄXA, v. n. 2. o. 3. (böjes som Växa)
J och genom växandet fästa sig vid. Kan sägas
både i egentl. o. fig. mening. En buske, f-xt
med rollerna i en bergsrcmna, vid en
bergvägg. Han är f-vuxen vid den gamla slentrian.
— Äfv. Växa fast. — Fa st växande, n. 4.
FASTÄN, konj. Ehuru. F. del i början ser
mörkt ut, kan dock utgången blifva lycklig.
Förkortas i dagligt tal vanligen till Fast. — Syn.
Se Ehuru.
FAT, n. 5. 1) Rundt eller aflångt rundt, mer
eller mindre djupt kärl af stengods, porslin, tenn,
silfver eller guld, att deri framsätta mat på
bordet eller att slå vatten uti lill tvättning
(Handfat), o. s. v. (Fig.) Del ligger honom i f-et,
all.......man har det emot honorn, att ... .
Hålla sill f. i helgelse och ära, förvara sig ren
och obesmittad af synden. — Bildar åtskilliga
sammansättningar, såsom: Stekfal, Soppfat, Slen-,
Porslins-, Tenn-, Silfverfat, Handfat, m. fi. — 2)
Säges stundom i st. f. maträtt, som är framsatt
på bordet. Vi hade Ho f. på bordel. — 3) Se
Tefat. — 4) Stört laggkärl för vin, brännvin o.
s. v., äfven för vissa torra varor, l. ex. socker.
— 5) Innehållet deruti. Elt f. vin, rom, olja,
socker, kaffe, m. m. — 6) Rymdmått för våla
varor, motsvarande 4 ankare ell. 60 kannor
(vanliga innehållet i det slags laggkärl, som kallas
Fal; se bem. 4). — 7) (bergsbr.) a) (vid vaskverk)
Kärl, hvaruti rnalmsligen samlas. — b) (vid
alun-bruk) Det kärl, hvaruti ahmen utkristalliseras. —
c) (vid grufvor och smällhyttor) Ett slags tråg,
som begagnas lill transporterande af småmalm,
m. m. — 8) (bot.) Sc Blom fa t. — Ss. F-lock.
FATAL, -al, a. 2. 1) Af ödet bestämd,
oundviklig. — 2) Olycksbringande. — 3) Vedervärdig.
— Fal all, adv.
FATALI ER, fataliärr, pl. 3. Den i lag
föreskrif-na lid, inom hvars slut någon offentlig handling
måsle hafva ägt rum, så vida den skall gälla med
laga kraft. Försumma f.
FATALI ETID, falålietfd, m. 3. Se Falalier.
FATALISM, - - i ssm, m. 3. Tron på elt
friheten upphäfvande, oundvikligt öde.
FATALIST, - - fsst, m. 3. Anhängare af
fatalismen.
FATALITET,––––––él, f. 3. i) Oundvikligt
Öde. — 2) Olyckshändelse.
FATA MORGANA, fala mårrgäna. (ital.) Se
Hägring.
FATBECK, n. 5. Ett slags beck (till ölfats
beckning), som erhålles af gul eller ljusbrun tjära,
då den afdunslas till konsistens af harts.
FATBUR, fåtbür, m. 2. Rum, der man
förvarar sina kläder och sin bäsla egendom.
Klädkammare. (Föråldr.) Fatebur, Fatabur.
Anm. Ordet är sammansatt af Fat (i
fornsprå-kel) kläder, och Bur, kammare, rum.
FATIG, -i’g, m. 3. (fr. Fatigue) 1) Tröttsamt,
mödosamt arbete, besvärlighet. — Syn. Strapats.
— 2) Trötlhet.
FAT
FATIGANT, –gännt o. –gånngt, a. 1.
Tröttande, mödosam.
FATIGERA, - - gèra, v. a. i. (fr. Faliguer)
Trötta, uttrötta.
FATISCERA. v. n. 1. (kem.) Se Vittra. —
Fal i sceran de, n. 4. o. Fali scering, f. 2.
[Faliskera.]
FATSLICKARE, se Tallrikslickare.
FATSTEGE, m. 2. pl. — slegar. Ett slags
träställning med hak öfver och under, hvilken
brukas i kök att derpå ställa diskade kärl till
af-drypning.
FATT, a. i. Beskaffad. Hur är del f? Jag
vet icke, huru del är f. med mig. Vid så f-a
omständigheter, i denna sakernas ställning.
Anm. Det svenska Fatt är del italienska Fatlo
och del franska Fail (af lat. Faclut), hvilka
betyda: Gjord, skapad, danad, beskaffad.
FATT, sammandraget af part. pass. Fattad
(här i bem. af: gripen, fången), förekommer i
åtskilliga talesätt, såsom: Få f., upphinna och
gripa, t. ex.: Jag fick f. honom ell. på honom.
Taga f., förfölja, eftersätta och gripa, t. ex.: Han
log f. mig ell. log f. på mig; laga f. på
Ijuf-ven. Hafva f., hafva fasttagit, t. ex.: Nu har
jag f. dig ell. har f. på dig.
FATTA, v. a. 1. 1) Taga om med handen.
F. ell gevär. F. vapen. F. värjan. Han f-de
den framräckta boken och lackade. F. pennan.
F. någon i armen, i kragen, om lifvet. (Fig.)
F. posto, intaga cn ställning, postera sig. F. t,
taga tag i, angripa, t. ex.: Han f-de i honom
och slog honom lill marken; Blåsten f-de i
mössan och bortförde den, aflyfte ell. upplyfte
och &c.; äfv. (fig.) angripa, sprida sig lill, t. cx.:
Elden har f-l i huset. F. ihop, se Hopfalla.
F. om, se Omfatta. F. under armarna, äfv.
(fig.) hjclpa, understödja. — Syn. Se Taga. —
2) (fig) a) Begripa (fatta med förståndet). Han
f-r lätt, hvad han läser. (Absolut) Han f-r
lätt, har god fallningsgåfva. Hafva svårt för
att f., trög fallningsgåfva. Har du f-l min
mening? — Syn. Se Förslå. — b) Lemna rum l
själen för (någon tanka, sinnesrörelse, o. s. v.).
F. en tanka, en mening, ell beslut, en föresals.
F. hal, ovilja lill, vänskap, kärlek, välvilja,
ömhet, afsky för någon. F. misstanka, börja
alt misstänka. F. mod, sedan man varit
nedslagen, förskräckt, rädd, åter blifva modig. F. hopp,
börja att hoppas. F. fördomar, blifva intagen
af f. F. slora planer, uppgöra, uttänka, &c. —
c) Brukas för Öfrigt i några särskilta uttryck,
såsom: F. eld, antändas, äfv. (i moralisk mening)
betagas af bäflig vrede, kärlek. F. någol i
pennan, skriftligt anteckna, uppskrifva, sätta på
papper. F. i korthet, i korthet sammanfatta eller
uppsätta. F. sig i korthet, i korthet framställa,
hvad man har alt säga, anföra. F. i minnet,
inskärpa, inprägla i m. — F. af, in, se Affalla, 2,
Infalla.
FATTANDE, n. 4. Handlingen, då man
fattar. a) Pennans f. F. af vapen. — b)
Meningens f. är här icke svårt. — c) F. af ell
beslut, en föresats. Misslankas f.
FATTA RE, m. 5. (jäg.) Den del af elt
räf-saxlås, sorn ingriper i haken.
FATTAS, v. d. 1. Vara brist på. Brukas
ofta impersonclt. Penningar f. mig ell. det f.
mig penningar. Det f. ännu Ho riksdaler i
summan. Del f. honom god vilja. Hvad (.?
fråga, som brukas, när man finner någon
missnöjd, nedslagen, sorgsen, vredgad, utan att till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
