Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fosforsyrad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
FOS
FOT
FOSFORSYRAD, a. 2. (kem.) Förenad med
fosforsyra. F-t saU. F. lerjord. [Phosph —.]
FOSSIL, fåssiT, a. 2. (lat. Fossilis) i) Som
finnes uti, uppgräfd ur jorden, eller genom dess
inverkning förändrad. — 2) Öfrig af fordna växter
och djur. F-a djur. F-a kroppar, se
Petri-fikaler. — S. n. 3. pl. — Uer. Allt hvad som
upptages ur jorden, såsom stenarter, pelrifikater,
m. m. Med Fossilier menas dock i allmänhet:
I jordlagren befintliga eller derur hämtade
qvar-lefvor efter djur och växter, af hvilka en del
numera icke träffas lefvande på jorden.
FOSTER, fösstr. n. 5. i) Rarnet (hos djur
ungen), under perioden för dess utveckling i
mo-derlifvet (eller, hos äggläggande djur, i ägget),
tänkt såsom afsöndradt ifrån de. betäckande
hinnorna. Fostret i moderlifvet. Ofödt f. EU
dödl f. Fördrifva siU f. — Syn. Lifsfrukt,
Fæ-tus. — 2) (fig.) Hvad som uppkommit af något,
blifvit af någon uttänkt. Spöket var blott ell f.
af hans fantasi. Dessa poetiska blomster voro
första fostret af hans snille. Bildar några
sammansättningar. såsom: Snille-, Inbillnings-,
Hjern-foster. m. fl. — Syn. Alster. Frukt.
FOSTERBARN, fösstr-bérn. n. 3. Barn, som
af någon blifvit lill fostring upptaget. Herr H.
har upptagit den lilla värnlösa lill f. Del är
icke hennes eget barn, utan blolt ell f. Brukas
äfv. om dén, som åtnjutit fostervård, sedan han
växt upp, med afseende på förhållandet till
fosterföräldrarna. — Syn. Adopleradt barn.
FOSTERBRODER, m. 3. pl. — bröder. 4)
Den, som af någon blifvit upptagen till foslring.
med afseende å dess förhållande till dennes rätta
barn eller andra dess fosterbarn. Han är icke
min rätta broder, ulan blott min f. De äro
f-bröder. — 2) (i äldre tider) a) Gosse, som
blifvit öfverlcmnad åt någon alt uppfostras
tillsammans med dennes son. — b) Sades om dem, som
hade ingått Fosterbrödralag.
FOSTERBRÖDRALAG, n. 5. (i fornspråket
Foslbrædralag) Det innerliga vänskaps- och
skydds-förbund, som i forntiden tvenne kämpar ingingo,
och hvarigenom de förpligtade sig att i lif och död
bistå bvarandra.
FOSTERBYGD, f. 3. Se Födelsebygd och
Fosterland.
FOSTERDOTTER, f. 2. pl. — döttrar.
Fosterbarn (se d. o.) af qvinnokönet.
FOSTERFADER, m. 3. pl. — fäder. Man,
som upptagit ett barn som eget och gifver eller
gifvit del faderlig vård.
FOSTERFÖRÄLDRAR, c. 2. pl. Äkta makar,
hvilka upptagit ett barn som egel och gifva eller
gifvit det föräldravård.
FOSTERJORD, f. 2. Se Fosterland. Brukas
i högre och poetisk stil.
FOSTERLAND, n. 5. 4) (egentligen) Det land,
der någon blifvit uppfostrad, äfv. om han ej der
blifvit född. — 2) Sc Fädernesland.
FOSTERLANDSKÄRLEK, m. 2. sing. Begäret
all främja sitt fosterlands väl. — Syn.
Fädernes-landskärlek. Patriotism.
FOSTERLÄNDSK, a. 2. 4) Som tillhör, angår
fosterlandet. Allt f-t intresserar mig. — 2)
Nitälskande för fosterlandet. Säges både om person och
sak. En f. man. F-a tänkesätt. — Syn. Patriotisk.
FOSTERMODER, f. 2. pl. — mödrar.
Qvinna. som upptagit ett barn som egel och är eller
varit det i faders och moders ställe.
FOSTERSON, m. 3. pl. — söner.
Fosterbarn (se d. o.) af manliga könet.
FOSTRA, v. a. 4. 4) Gifva näring, vård,
uppfostran och undervisning åt ett barn, det man
upptagit som eget, eller som blifvit af fader eller
anhöriga för detta ändamål anförtrodt åt ens
upp-sigt. Brukas numera mest i högre och poetisk
stil. F. åpp, se Uppfostra. — 2) (fig.) Gifva
uppkomst ål. Makt och rikedom f. högmod.
Lättja f-r lasten. — Syn. Alstra, Föda,
Medföra. — F. sig, v. r. ell. F-s, v. dep. (föråldr.)
Tillväxa, förkofras genom fostrares vård; växa,
trifvas. Barnet f-s väl.
FOSTRANDE, n. 4. Omständigheten,
förhållandet, att man fostrar, alt någon ell. något fostras.
FOSTRARE, m. 3. Den, som fostrar.
FOSTRING, f. 2. Se Fostrande.
FOT, m. 3. pl. föller. 4) Den del af cn
mcn-niskokropp. som utgör nedersta ändan af
hvarl-dera benet, ifrån hälen och vristen till tårna.
Högra, venstra f-en. Stor, bred, liten, näll f.
Hoppa, stå på cn f. Bunden till händer och
fölter. Ej kunna slå på fötterna. Sparka
till någon med f-en. Trampa under fotterna.
Sätta f-en på marken, sliga af häst eller ur
åkdon. Sätta f-en i land, landstiga. Från
hufvud till f., hel och hållen, i hela dess längd.
Gifva någon en f. i ändan, lägre uttryck, som
betyder: sparka någon i ändan. Kasta sig lill
ens föller, äfv. (Cg.) betyga någon sin vördnad,
undergifvenhet; bönfalla om någol. Ligga för
ens föller, äfv. (fig.) vara någon helt och hållet
undergifven; bönfalla om någol. (Föråldr.) Falla
en lill fota, kasta sig lill ens fötter, för att
betyga sin vördnad och undergifvenhet. Jag har
ej varit der med min f., talesätt, hvarigenom
man med särdeles eftertryck försäkrar, att man
ej varit på ett ställe. Gå f. för f., med små steg
och långsamt; (fig.) småningom, trögt, senfärdigt,
långsamt. Gå till fots, gå (i motsats till åka,
rida, segla, o. s. v.). Göra en resa lill fols,
gåendp. Han var till fots, var gående, hade
galt (ej åk it, o. s. v.). Tusen man lill f., lusen
man fotfolk. För f. gevär! kommandoord, som
betyder, alt geväret med kolfven skall nedfällas
lill marken invid foten. Stadig på f-en, som
står stadigt, ej lätt kan kullkastas. På slående
f., äfv. (fig.) genast, strax. Få. hafva fasl f.,
säkert fotfäste: (fig.) få. hafva en säker ställning,
vinna, äga tillräcklig makt, styrka, inflytande, för att
ej kunna fördrifvas, förjagas, utdrifvas,
undanträngas. Ej vela, på hvilken f. man skall slå. vara
rådvill, i högsta grad förlägen; äfv. vara i högsta
grad betagen af glädje; äfv. yfva sig som en
påfågel, vara ytterst högfärdig. Vara på fölter, vara
tillfrisknad; vara på fölter igen, vara tillfrisknad
ifrån en sjukdom. (Fig.) Sälla föller under en,
genom anmaning, hotelse, skrämsel o. s. v. göra,
att någon får brådt alt komma bort, undan.
Taga lill föller, fly, springa sin kos. Komma
på föller, se Komma sig, Repa sig. Sälla
på föller, åter upphjclpa någon, som råkat i
olycka, på obestånd. Stå på svaga föller, vara
i dåligt tillstånd, skick. Hans affärer stå på
svaga föller. Stå på goda föller, vara i god.
lycklig belägenhet, godt tillstånd, skick. Slå på
god f. med någon, vara vän med, gynnas af
någon. Lefva på stor f., förnämt och kostsamt.
Lefva på vänskaplig f. med någon, pläga
vänskap, vara vän med någon. På den f. sakerna
slå, i sakernas närvarande skick. Taga saken
på cn annan f., betrakta saken ur en annan
synpunkt; förklara, lyda, upptaga den på annat
sätt; gifva den annan tydning, mening. Jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
