Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Frescomålare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486 FRE
FRESCOMÅLARE, frässkomålare, m. 5.
Målare, som är öfvad och van atl måla al fresco eller
mer uteslutande utöfvar denna konst såsom yrke.
FRESCOMÅLNING, f. 2. 4) Sättet all måla
al fresco. — 2) Målning, ulförd pa delta sätt.
FRESTA, frèssla (äfv. frälsta), v. a. o. n. 4.
4) Försöka. Brukas i denna ordets ursprungliga
bem. allmänt bland lägre folkel, eljest sällan. F.
någol. F. en häst, cn bål, innan man köper
den. F. cn ny klädning Del går an atl f.
F. på, göra ett försök. — Syn. Se Försöka. —
2) (i andlig mening) a) Försöka alt genom
lockelser, relelser förmå någon alt afvika från det
rätta. bryla emot Gud. Djefvulen f-r menniskan
Ull synd. F. någon med löflen om penningar.
F en flicka, söka förföra henne. Han f-s ej af
penningar, af slem vinning. Han låter ej f.
sig, är obeslicklig, omutlig. — b) (om Gud)
Pröfva. Gud f-r menniskan, om hon dr fasl i
tron. — c) F. Gud, öfverdådigl kasta sig i
någon ögonskenlig fara, hvarur endast ett underverk
tyckes kunna rädda. — Syn. Försöka.
FRESTANDE, n. 4. Handlingen, då man
frestar; händelsen, då någol frestar eller någon
frestas. — Adj. 1. Se Lockande, adj.
FRESTARE, m. 5. En, som frestar (i andlig
mening).
FRESTELSE, f. 3. 4) Händelsen, då någon
frestas. I f-n bör man söka styrka hos Gud
genom bönen. O Herre! sänd oss icke för
svåra f-r uppå. — Syn. Pröfning. — 2) Hvad
som frestar (i andelig mening). Rikedom och
skönhet äro svåra f-r all öfvcrvinna. — Syn.
Lockelse, Relclsc. — 3) Själsrörelse, hvarigenom
man känner sig lockad atl göra något, som man
vet vara skadligt eller olofligt. Säges både i
fysisk och andlig mening. Jag känner stark f.
all äta af melonen, fastän jag vet. all jag icke
mår väl deraf. Komma, råka i f. Duka
under för f-n. Herre, inled oss icke i f. — Syn.
Anfäktelse; (föråldr.) Försökelse.
FREY, fräj, m. nom. propr. (nord, myl.) En
af Asagudarna, isynnerhet i Sverige dyrkad; den
manliga alstringskraftens (solens) sy mbol och
åkerbrukets gud.
Anm. Frey betyder egentligen detsamma som
Frö och uttalades äfv. så, hvadan äfv. Freya
rätteligen borde uttalas Fröja, såsom del äfv.
i förra århundradet allmänt skrefs.
FREYA, frä’ja, f. 1. 4) (nord, myt.) En af
Asyniorna, den qvinliga alstringskraftens symbol,
kärlekens gudinna. — 2) (i forntiden)
Hedersbe-nämning, som i forntiden, efter gudinnan Freya,
gafs alla förnämliga gifta qvinnor, och hvaraf
slutligen ordet Fru uppkom. Jfr. Änm. under
Frey.
FRI, a. 2. nculr. fritt. Ej underkastad tvång.
A. (om person) 1) Ej fängslad, ej fången, ej
bunden eller belagd med bojor. Han var länge i
rysk fångenskap, men blef slutligen f. Han
har suttit på gäldslugan, men är nu f. —
Syn. Lös och ledig. — 2) (med prep. ifrån)
Befriad ifrån, som sluppit ifrån. Jag har arbetat
hela dagen, men är i morgon f. från arbete.
Han yar myckel skuldsatt, men gjorde sig
småningom f. derifrån. Länge har mill lif
varit tungt, men nu är jag f. från alla
bekymmer. F. från kärlekens plåga. — Ingår i
sammansättningarna Arbetsfri. Sorgfri,
Bckymmer-fri, Skatlfri, Skotlfri. Bombfri, Tullfri, Bördfri,
m. 11. — Syn. Befriad, Ledig ifrån. — 3) (med
prcp. för) Ej underkastad, ej utsall för. F. för
FRI
skuld, för bekymmer, utan skuld, bekymmer (ulan
afseende på, om man förut haft eller icke, i
hvilket förra fall man äfv. säger F. från; jfr. bem. 2).
Ingen är f. för sorgen, hvar och en kan träffas
af den. F. för oro, kärlek, fruklan. F. för
(äfv. från) af gift, tull, o. s. v. — Syn. Befriad
ifrån, Ulan. — 4) Ej underkastad iräldom,
slaf-veri. En f. man och cn slaf. Fara f. född.
En slaf kan i detta land köpa sig f. — 5) Ej
beroende af andra. Han är f. och beror icke
af någon. Han vill icke ingå på
Ijensleman-nabanan, emedan han vill lefva f. Han är f.
atl göra, hur han behagar. Del står er f-ll
all i den delen göra, hur ni vill, ni får, kan
göra <fcc. — Syn. Sjclfsländig, Oberoende.
Oaf-hängig. — 6) (i statsrältslig mening) a) Ej
underkastad regenlens eller regeringens godtycke, ej
förbunden till blind, obetingad lydnad, ulan
ägande både rättigheter och skyldigheter. En f.
medborgare. Engelsmännen äro ell f-ll folk, en f.
nation. Säges i samma mening äfven om slater,
samhällen, o. s. v., l. ex.: England är ell f-ll
land. Eli f-ll samhälle. — b) Ej underkastad
en främmande makts vilja, ej beroende af en
främmande makt eller skallskyldig till densamma.
Brukas mest kollektivt om stater, samhällen, folk
o. s. v., sällan om enskilta personer och då
endast om regcnter, furstar. Sverige är en f. slat,
men ingen frislal. En f. nation, ell f-ll folk,
samhälle, rike. Han är nu en f. fursle, ingen
lydfursle längre. F-ll skepp gör f-ll gods, en
neutral nations flagg bör af krigförande makter
respekteras, så att alla varor, sorn sändas ombord,
äro under flaggans skydd och dess tillhöriga
fartyg således ej böra få visiteras. — Motsatser:
Beroende, Afhängig. — Syn. Sjclfsländig.
Oberoende, Oafhängig. — 7) Ej underkastad något som
besvärar eller faller sig olägligt, tungt, tryckande.
Man är myckel f. i det huset. Vara f. i sitt
umgängessätt, i sätt, ton och skick, i tal och
ålbörder. — Syn. Obesvärad, Otvungen. — 8)
Som i umgänget ej iakttager det passande och
anständiga. Brukas i denna bem. vanligen i
förbindelse med adverberna Mycket, Ganska.
Alltför, o. s. v. Fara myckel f. i sill tal. Han är
myckel f. med fruntimmer. Denne poel är
alltför f. i sina verser. — 9) Befriad ifran straff,
oslraffad, frikänd. Sällan brukligt, utom i
uttrycket Gå f., frikännas, l. ex.: Han anklagades
för mord, men gick f. — B. (om sak) t) Ej
bunden, ej fängslad. Hafva black om foten, men
händerna f-a. (Fig.) Hafva f-a händer, äga
alt göra och låta efler behag. Vara på f. fot,
ej vara fängslad, häktad. Ställa på f. fot,
släppa ul ur fängelset. Mitt hjerta är ännu f-ll,
jag har ännu icke blifvit kär. — 2) (i moralisk
mening) Beroende endast af sjelfbcslämmelse. F.
vilja, handling. F-ll val, beslut» Menniskan*
f-a vilja, den sedliga förmågan att sjelfständigl
bestämma sig till sina handlingar. Del står er
f-ll all göra efler behag, ni äger alt sjelf
bestämma, hur ni vill göra. Lemna någon valet
f-ll, låta någon välja. Lemna någon f-ll all....,
låta bero af ens eget behag alt ... . —
Motsatser: Bunden, Tvungen, Ofri. — 3) Ej
underkastad träldom. slafveri. F. börd. F-ll yrke, i
motsats till sådana yrken, som hos de Gamle
endast slafvar fingo idka (se äfv. B, 6). — 4) Som
ej betalas för. Beslå någon f-a rum, f. kost.
Ivält, ved. F. förtäring. F. passage. Hafva
allting f-ll. Han har maten f. F-ll bord,
d. v. s. fri kosl. Hafva f-a lektioner. — Syn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
