Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fruktträdgård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU
isynnerhet värderas, och hvilkas odling är föremål
för trädgårdsskötseln.
FRUKTTRÄDGÅRD, m. 2. Trädgård, der
ädla fruktträd äro planterade. Nyttjas till skilnad
ifrån Köksträdgård (se d. o).
FRUKTTRÄDSFLY. n. 4. (nat. hist.) Slägte
af nattfjärilar, med hvita vingar, och som gör
mycken -kada på fruktträd. Phalæna aurifiua.
FRUKTTÅRTA, f. i. Tårta med inbakad frukt.
FRUKTVIN, n. 3. Vin, tillredt af utpressad
fruktsaft.
FRUKTVÄN. m. 3. pl. — vänner. En, som
tycker om frukt (bem. 2. b).
FRUKTÅR, n. 5. År, då fruktträden gifva
god skörd.
FRUKTÄMNE, n. 4. (bot.) Den nedre delen
af pistillen, och som utbildas till frukt.
FRUKTÄTANDE, a. i. (nat. hist.) Säges om
djur, sorn lefva af frukt.
FRUKTÄTTIKA, f. 4. Se Ciderällika.
FRUKÅL. m. sing. (bot.) 4) örtslägte af
växt-klassen Syngenesia. Hypochæris. — 2) Art af
delta slägte, på ängsbackar, med stora gula
blommor. Kallas äfv. Mårmjölk, Slålterkulla, Oxögon.
FRUNTIMMER, frünntimmr. n. 5. (af t.
Frauenzimmer, egentl. Frustuga) 1) Benämning,
som i del finare, mera städade språket brukas om
och till både gifta och ogifta qvinnor af de
samhällsklasser. inom hvilka hustrurna tituleras för
fruar. Säges äfv. i tal om furstliga personer af
del qvinliga könet, men ej i tilltal EU ungt,
gammalt f. Några f. kommo gående. De
kungliga, furstliga f-timren. Vid tilltal brukas
ordet aldrig i obestämd form, ulan alllid med
pronomen Milt, Mina; för öfrigt nyttjas del äfven
stundom i beslämd form, när man år okunnig, om
det tilltalade fruntimret är gift eller ogift, t. ex.:
Milt f., var så god! Mina f., jag är eder
ödmjuka tjenare. F-limrel behagar ursäkta,
om .... F-limren läcktes vara så goda
och .... — 2) (kollektivt, endast i bestämd
form och numera föråldradi) Samteliga personer
af qvinnokönet, t. ex. i det gamla ullrycket
Hof-fruntimret eller, såsom då skrefs,
Ho/frunlimb-rel, d. v. s. fruntimren vid hofvet.
FRUNTIMMERSBJEFS, n. 5. Se Bjefs.
FRUNTIMMERSDRÄGT, c. 3. Sådan drägt,
som fruntimmer begagna.
FRUNTIMMERSFIENDE, m. 3. En, som
hatar fruntimmer och skyr deras sällskap. — Syn.
Fruntimmershalare.
FRUNT1MMERSGRANNLÅT, m. 3. Sådan
slags grannlåt, som frunlimmer begagna.
FRUNTIMMERSHALSDUK, m. 2. Sådan
slags halsduk, som fruntimmer nyttja, d. v. s. lagd
bakifrån kringom halsen ned öfver bröstet, så att
den midt på ryggen formerar en snibb. Säges
till skilnad ifrån Karlhalsduk.
FRUNTIMMERSHAND, f. 3. pl. — händer.
4) Hand på etl frunlimmer. — 2) (fig.) Hand,
liten, fin och hvil som på ett fruntimmer.
FRUNTIMMERSUANDSKE, m. 2. pl. —
handskar. Sådan slags handske, som begagnas af
fruntimmer. — Motstycke: Karlhandske.
FRUNTIMMERSHATARE, m. 6. Se
Fruntimmers fiende.
FRUNTIMMERSHATT, m. 2. Sådan dags
hatt, som begagnas af fruntimmer.
FRUNTIMMERSKABINETT,–––––-nätt,
n. 3. o. 3. Smakfullt möbleradt kabinclt, som
särskilt begagnas af frun i ell hus. — Syn.
Bou-doir. [— ca —
FRU 495
FRUNTIMMERSKAPPA, f. 4. Kappa, sådan
som begagnas af fruntimmer. — Motstycke:
Mans-kappa.
FRUNTIMMERSKARL, m. 2. Karl, som
söker att behaga eller i allmänhet är omtyckt af
fruntimmer.
FRUNTIMMERSKLÄDNING. f. 2. Klädning,
sådan som begagnas af fruntimmer.— Motstycke:
Mansklädning.
FRUNTIMMERSKÄNGA, f. 1. Känga, gjord
att begagnas af fruntimmer. Säges till skilnad
ifrån Barnkänga.
FRUNTIMMERSMANCHETTER, - - -
mann-schä’llr, m. 3. pl. Mancheller, sådana som
begagnas af fruntimmer.
FRUNTIMMERSMASK, m. 3. Ansigtsmask
för fruntimmer. — Motstycke: Karlmask.
FRUNTIMMERSMÖSSA, f. 4. Hufva af tyll
med prjdnader af band, spetsar och blommor,
samt i olika form allt efter modet, begagnad af
gifta fruntimmer, när de skola vara väl klädda;
äfven: enklare sådan hufva, som brukas i
hvardagslag.
FRUNTIMMERSPELS, m. 2. Pelsfodradt
ytterplagg för fruntimmer. — Kallas äfv. Pelis.
FRUNTIMMERSRIDROCK. m. 2.
Fruntim-mersrock. vanligtvis af fint kläde, nedomkring
mycket vid och nedhängande långt nedanom
föl-terna.
FRUNTIMMERSRÖST, f. 3. Se Qvinnor öst.
Brukas i det finare språkel.
FRUNT1MMERSSADEL, m. 2. pl. — sadlar.
Enkom för fruntimmer gjord sadel, så inrättad,
att den ridande sitter med begge fötterna på en
sida.
FRUNTIMMERSSJUKDOM, m. 2. Sådan slags
sjukdom, för hvilken endast qvinnor äro utsatta.
FRUNTIMMERSSKO, m. 3. pl. — skor. Sko,
gjord alt begagnas af fruntimmer. — Motstycke:
Manssko.
FRUNTIMMERSSKOMAKARE, m. 3.
Skomakare, sorn förfärdigar och säljer endast
frun-limmersskor. — Brukas till skilnad ifrån
Mans-ocb Barnskomakare.
FRUNTIMMERSSKRÄDDARE, m. 3.
Skräddare, sorn endast syr kläder ål fruntimmer, såsom
i vissa främmande länder. Brukas till skilnad
ifrån ordet Skräddare, hvarmed alltid menas en
sådan, som syr åt manspersoner.
FRUNTIMMERSSLÖJA, f. 4. Slöja, som
begagnas af fruntimmer. Säges stundom till skilnad
ifrån Nunneslöja.
FRUNTIMMERSSLÖJD, m. 3. Hvarje slags
finare handarbete, som göres af fruntimmer och
fordrar mera konst och färdighet, än de vanliga
simpla qvinliga sysslorna.
FRUNTIMMERSSMYCKE, n. 4. Sådant slags
smycke, som endast begagnas af fruntimmer.
FRUNTIMMERSSTIL, m. 2. 4) Sådan slags
handstil, som fruntimmer vanligtvis hafva, d. v. s.
ojemn, illa formad och mer eller mindre
svårläslig. — Motstycke: Karlslil. — 2) Sådant slags
skrifsäll, i afseende på stafning och grammatik,
som vanligen utmärker fruntimmer, d. v. s.
förrådande mycken okunnighet och vissa egenheter i
dessa afseenden.
FRUNTIMMERSSTRUMPA, f. 4. 4) Finaro
slrumpa, gjord att begagnas af fruntimmer. — 2)
(någon gång äfv.) Strumpa, gjord alt begagnas af
qvinnor (i allmänhet). — Motstycke: Mansstrumpa.
FRUNTIMMERSTYCKE, n. 4. (fam.) Hafva
f., vara omtyckt af frunlimmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
