Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fysiolog ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5118 FYS
ifrån den grundsatsen, alt jorden är enda källan
för ett folks välstånd. [Ph— er—.]
FYSIOLOG, fysiålåg, m. 3. En, som är
kunnig i fysiologien. [Ph —.]
FYSIOLOGI, fysiålåji’, f. 3. Läran om lifvels
företeelser och lifsverklygens (organernas)
förrättningar hos djur eller växter. [Ph — gie.]
FYSIOLOGISK, fysiålåjissk, a. 2. Som
tillhör eller har afseende på fysiologien.
FYSIONOMI, fysiånåmi’, f. 3. 4)
Anletsdra-gen såsom helt betraktade, ansigtsbildning. — 2)
Ansigte. — 3) (fig.) De kännemärken, hvarigenom
en sak särskiljes ifrån andra af samma slag.
(Phy-siognornie, Fysiognomi.]
FYSISK, a. 2. 1) 1 naturen grundad eller
som derpå har afseende. F. orsak, verkning.
Den f-a verlden. F. omöjlighet, hvad som
strider emot naturlagarna. — Syn. Naturlig. Sinlig.
Kroppslig. — Brukas stundom såsom motsats till
Andlig (Moralisk, Intellektuel). I f. och andlig
(moralisk) mening. Del är en f. och moralisk
omöjlighet, all del någonsin kan hända. / [-1
hänseende. (Ph —
FYSISKT, adv. I fysiskt afseende. Del är
f. omöjligt. [Ph —.]
FYTÖLIT, fytåli’1, m. 3. (mineral.) Förstenad
växt. Skrifves äfv. Phytolith.
FYTOLOGI, fytålåji’, f. 3. Läran om
växterna i allmänhet. — Skrifves äfven Phytologi.
[Fyt — ie, Ph — ie.]
FYTONOMI. fjlånåmi’, f. 3. Kännedomen om
lagarna för växtlifvet. (Ph — ie.]
FÅ, a. pl. (har komparativen Färre) Icke
många. F. ägodelar, böcker, menniskor. Blott
några f. gånger. Med /. ord. Brukas ganska
ofta elliptiskt, nästan som substantiv, t. ex.: F.
(menniskor) veta del och ännu färre borde veta
det. Några f., ganska f.
FÅ, v. a. 2. Ind. pres. sing. Får; pl. Få.
Impf. sing. Fick; pl. Fingo. Imper. (för bem. 5)
sing. Få; pl. Fån. Konj. impf. Finge (prov.
Ficke). Sup. Fåll. Part. akt. Fående (sällan
brukl.); part. pass. Fången, äfv. Fådd. 1)
Emot-taga (jfr. d. o. bem. 2), bekomma. Brukas
allmänt både i tal och skrift, dock allra mest
för andra verber af samma betydelse, i dagligt
tal. Har till subjekt både menniskor, djur och
liflösa ting. Han har f-tl en bok lill skänks.
F. en gåfva, en skänk. Han fick en medalj
lill belöning för sin tapperhet. Jag fick i går
ett bref från min bror. Hunden har f-ll ell
ben all gnaga på. Soffan har f-ll ell nytt öp
verdrag. Säges i utsträckt mening äfv. om
förmåner, belöningar o. s. v., som emotlagas, om
hvarjehanda händelser, sorn träffa någon, om
åkominor, sjukdomar, själsintryck, m. m. F. en god
fångst. F. ell rikl gifte. F. en rik flicka, få
en r. f. i gifte. Han fick mycket penningar
med sin hustru. F. högsta vinsten, goda kort
i spel. F. ell stort kast (i tärningspel), sexor
alla. F. beröm, loford, belöning för sin flit.
F. tillrättavisning, förebråelse, bannor, straff.
Han skall f. sin lön derför. Han har f-ll
utmärkta gåfvor af vår Herre. F. visit, besök
af någon. Månen f-r sill sken af solen. Här
/s mal, gvarter. F. barn, ungar, föda. Hon
har f-ll en gosse, två oäkta barn. F. länder,
bekomma tänder, som växa upp i käken. F.
skägg. F. nyll hår. F. vingar, fjädrar, nyll
skinn, ny form, skapnad. F. en sjukdom, en
åkomma. F. feber, frossa, hufvudvärk,
tandvärk, kopporna, svindel, en svullnad. Han
FÄ
har f-lt ondt i halsen. F. ell smolk i Ögal.
Han fick en sticka under nageln, ett hål i
hufvudet. Han har f-tl ell dolkslyng i sidan.
F. en sorg. F. någon lill maka, lill hustru,
blifva gift med henne. F. någon på sin sida,
få honom lill anhängare, medbållare,
bundsför-vandt. F. dop, döpas. F. lof, se Lof. F. en
vän, en bekantskap, blifva vän, bekant med
någon. F. arbete, finna tillfälle till arbete. Han
har icke f-tl någol arbete. Om man
multiplicerar 2 med 3, pr man 6, blir produkten 6.
Allt fick nytt behag, när hon kom, blef då
behagligare, trefligare. Han f-r väl förstånd med
åren, blir förståndig. F. sin vara såld, vara i
tillfälle alt sälja sin vara. F. rätt i, lag i, se
Bäll, Tag. Då jag f-r det gjordt, då jag
hunnit göra del. Ändlligen fick man elden släckt,
lyckades släcka elden. Del är svårt all f.
vexladl, erhålla penningar i vexling. (Ordspr.)
Med orätl f-s, med sorg förgås, oräli fånget
gods har ingen välsignelse med sig. — Få sig
nyttjas ofta i dagligt tal, och betyder då:
förskaffa sig, laga att man erhåller, eller blott:
bekomma, t. ex.: Jag skall gå och f. mig litet till
bäsla; han har f-ll sig en ny rock. — F. af,
bekomma lägenhet att afskicka, l. ex.*. Jag har
nu f-ll af varorna med ell fartyg. — F. fast,
falt, se Fatt, Fasttaga. — F. i’ sig, råka
förtära, t. ex.: Han har f-ll i sig för myckel mat,
vin. — F. igen, återfå; äfv. bekomma i byte;
äfv. blifva vedergälld för något ondl, t. ex.: a)
Jag har nu f-ll igen boken af honom; f. igen
något, som man förloral; b) Jag bytte bort
min häst och fick en annan igen; c) F. igen
del onda, man gjort; det skall du f. igen. —
F. i n, råka ut för den händelsen, alt någon eller
någol kommer in, t. ex.: Vi fingo in en full
karl på gården, en sjö i fartyget; äfv.
uppbära, l. ex.: F. in penningar, ell lån. — F. néd,
bekomma uppifrån, t. ex.: F. ned mal på
fartyget. — F. på’ sig, bekomma all kläda sig med,
l. ex.: Han gick trasig, men nu har han
ändt-ligen f-tl på sig en hel rock. — F. tillbaka,
se Få igén. — F. upp, bekomma nedifrån; äfv.
upphosta, uppkräkas, o. s. v.; äfv. uppbära, t. ex.:
u) Laga, all vi få upp vallen nerifrån
gården; — b) F. upp blod; — c) Del är svårt att
f. upp, hvad man har all fordra. F. upp
säges äfv. i jägarspråket, då hundarne kommit på
färska spåret efter ell djur; äfv. då de spårat en
fågelkull o. s. v., så snart spåret är så färskt, att
en jagt genast uppkommer. Hundarne ha f-lt
upp en hjort. — F. ul, se Utbekomma, Utfå. —
F. Ö fver, hafva qvar af någol, som utgifvits,
ul-lemnals, förbrukats, gått ål, l. ex.: Fl ha f-ll
mycket mal och vin öfver efter kalaset. — Syn.
Bekomma, Emottaga, Erhålla, Vinna. — 2)
Bringa, förmå. Jag kan ej f. honom all tala. Jag
fick honom ändlligen i säng. Han f-r honom
lill hvad han vill. Del kan du aldrig f. mig
till. Han skulle f. honom all hoppa öfver
käpp, om del blefve fråga derom. Jag f-r
honom ej af stället, förmår ej röra, flylla honom
af stället, kan ej beveka, öfvertala honom att
Jemna stället. (Pop. o. fam.) F. sig lill all,
förmå sig, t. ex.: Jag kunde ej f. mig till all
helsa på honom. — F. åf, börl, göra, laga, att
någon eller något kommer bort, afiägsnas;
aflägs-na, utplåna, bortskaffa; lyckas all göra sig af
med; slippa, t. ex.: Ändlligen fick jag borl den
fyllrackan; jag f-r ej bort fläcken. — F.
emellan, in emellan, lyckas att bringa, föra, sticka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
