Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fältslag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄL
FÄLTSLAG, n. 5. Strid emellan betydande
härmassor, som varar ofta en eller flera dagar, och
vanligtvis har mycket inflytande på ett lands öde
eller ett fälttågs gång. Förkortas vanligtvis till
blott Slag. — Syn. Batalj, Slagtning.
FÄLTSLANGA, f. 4. Ett slags fordom
bruklig kanon.
FÄLTSMEDJA, f. 1. Flyttbar smedja för
be-hof i fält.
FÄLTSPAT, m. sing. (mineral.) Stenart,
beslående af kiselsyra, lerjord och kali.
FÄLTSTAT, m. 3. 1) Se Fältfot. Vara
pä f. — 2) Förteckning på samleliga en armés
tross- och utredningspersedlar, såsom de behöfvas
i fält. F-en upptar 200 trossvagnar, m. m.
FÄLTSTYCKE, n. 4. Se Fältkanon.
FÄLTSÄNG, f. 2. Se Brits.
FÄLTTECKEN, n. 5. 1) Fordom brukligt
igenkänningstecken, som bars under striden af
soldaterna: — 2) Benämning, i svenska arméen,
på kokardcn och skärpet.
FÄLTTJENST, f. 3. Truppers Ijenstgöring på
fält- och lägervakter, vid avant- och arrièregarden
samt palrullering. Inbegriper äfven lägerpolis,
fourragering, m. m. — Motsats:
Garnisons-tjenst.
FÄLTTYG, n. 3. Benämning på allehanda
redskap och utredningspersedlar, som tillhöra en
armés artilleri.
FÄLTTYGMÄSTARE, m. 3. 1)
öfvcrbefälhaf-vare vid ett artilleri. — 2) Den, som har högsta
uppsigtcn öfver fälttygen och de gröfre
skjutredskapen, som tillhöra en armé.
FÄLTTÅG, n. 3. 1) Den tid af året, som en
armé, under påstående krig, verkligen tillbringar
i Tält, under vapen. — 2) En armés tjenslgöring
under denna tid.
FÄLTVAKT, f. 3. 4) Truppafdelning, till
truppernas säkerhet utställd ett stycke från läger
eller kanloneringsplals, för att hindra
öfverrump-ling af fienden. — 2) Tjenslgöringen dervid. Vara
på f. — Ss. F-ljensl.
FÄLTVERK, n. 3. Se Fällbcfäslning.
FÄLTVÄBEL, m. 2. pl. — väblar. (t.
Feld-webel) Tillförene högste underofficer vid
infanteriet; uppropade soldaterna efter mönsterrullan,
förde derjemte förteckning öfver vakltjenster o. s.
v., afgaf dagligen till kaptenen rapport om
kompaniets tillstånd, samt sörjde för ordningen inom
kompaniet.
FÄLTVÄDD, f. 3. (bot.) Ört, med blå eller
gulaktiga blommor, på torra ställen. Scabiosa
columbaria.
FÄLTÖFVERSTE, m. 2. pl. — öfverslar. 4)
(fordom i Sverige) Öfvcrbefälhafvare för en
krigshär i fält. — 2) (i fråga om vissa utländska
krigshärar) Öfverste. — 2) Stundom förekommande
öf-vcrsällning af Romarnes Tribunus militaris.
FÄLVÄG, se Färdväg.
FÄNAD, m. 3. sing. 4) Nötboskap. — 2) (i
vidsträckt bem.) Oskäliga djur. — Ordet brukas
numera sällan.
FÄNGE, n. 4. (af Fånga) 4) Fångst af djur.
Förekommer i några sammansättningar, såsom
Hvalfiskfänge, Djurfänge, Fiskafänge. — 2) Sätt
alt fånga djur. F-n med grop, sax och
förgif-tadt luder.
FÄNGELSE, n. 3. 4) Ställe, der anklagade
hållas instängde, för att undergå ransakning, eller
dömde förbrytare, för att undergå straff; äfven
ställe, der tredskande gäldenärer hållas instängda,
för att tvinga dem att betala. Kasta, s4ta i f.
FÄR 521
Rikets f-r, de allmänna f-rna. — Syn. Arresl,
Häkte, Häktelse. — 2) Se Fängelsestraff. Döma
till f. Bestraffa med lifslids f. — Syn.
Fängelsestraff.
FÄNGELSECELL, fä’nngällsesä’ll, m. 3. Cell
(bem. 4) i ett fängelse.
FÄNGELSESTRAFF, n. 5. Straff, hvartill en
förbrytare blifvit dömd, beslående deruli, att han
för en viss i domen utsatt tid hålles fängslad.
FÄNGHÅL, n. 3. Liten på skjutgevär
befintlig öppning, som förer till krutkammaren och
hvarigenom laddningen antändes.
FÄNGHÅLSTAPP, m. 2. Del på ett
slagkrut-lås, som motsvarar fängpannan på ett flintlås, och
i hvars kärnlinie fänghålet är borradt.
FÄNGKRUT, n. S sing. Krut, som läggcs på
fängpannan af ett gevärslås, till laddningens
antändande.
FÄNGNÅL, f. 2. Se Rymnål.
FÄNGPANNA, f. 4. Del af ett flintlås,
hvarpå fängkrulet lägges; är fästad omedelbart
framför fänghålet. och är antingen anbragt på sjelfva
pipan eller fastskrufvad på låsblecket.
FÄNGRÖR, n. 3. (artil.) Se Anländningsrör.
FÄNGSEL, n. 3. 4) Band och bojor, hvarmed
någon fängslas. — 2) Fängelse. — Ordet brukas
numera sällan.
FÄNGSELREDSKAP, n. 3. o. 3. Redskap,
hvarmed menniskor fängslas.
FÄNGSLA, v. a. 4. 4) Medelst bindande eller
påläggande af bojor hindra någon att fritt
begagna sina kroppslemmar. F. med jern. — Syn.
Binda, Fjcltra. — 2) Sälta i fängelse. F. en
missdådare, en anklagad. — Syn. Arrestera,
Häkta, Inmana i häkte. — 3) (fig.) a) Göra sig
undergifven, tillgifven. F. någon med sina
behag. Genom rika skänker f. någon vid sin
person. — b) Helt och hållet, uteslutande
upptaga. Denna syn f-de allas ögon. En bok,
som f-r uppmärksamheten. En njutning, som
f-r sinnet. — Syn. Fjeltra.
FÄNGSLANDE, n. 4. Handlingen, då man
fängslar. — Part. akt. Som fängslar. Brukas
stundom adjeklivt, i lig. mening, t. ex.: En f.
anblick, syn. njutning, läsning.
FÄNGSLIG, a. 2. 4) (om person) Fängslad
(se Fängsla, bem. 4). Föra någon f. till en
ort, inför domaren. — 2) F-t förvar, fängelse.
Föra, bringa, sälla i f-l förvar.
FÄNGSLING, f. 2. Se Fängslande, n.
FÄNIKA, fa nicka, f. 4. Diminutiv af Fana.
4) (ursprungi.) Fana, flagg. — 2) (i äldre
krigs-språket) Kompani.
FÄNNIKA, se Fänika.
FÄNRIK, fä’nnrick, m. 2. (I. Fähnrich)
Yngste oflicern vid ett kompani. Bar fordom fanan.
Kallas nu Underlöjtnant. Skrifves ännu af
många Fändrik, liksom det tillförene äfven på tyska
tecknats Fähndrich. [Fänrick, Fändrick.]
FÄNTA, f. 4. (prov.) Se Flicka, bem. 3.
FÄNTING, m. 2. (bot.) örtslägle med röda
blommor. Gysophila.
FÄRD, c. 3. Resa. Brukas mest i dagligt
tal och familiert, om både land- och sjöresor, i
vagn eller farkost, mindre vanligt till fots eller
till häst. En långväga f. Vara sladd på f.
till Upsala. Fara sina f-c (gam. böjd kasus),
fara bort, sin väg, sin kos. (Fig.) Fara sisla f-en,
dö, aflida. Komma i f. med någon på resan,
under vägen få någon till ressällskap. (Fig.)
Komma, räka i f. med någon, få att göra med
någon. Gifva sig i f. med någon, (egcntl..
min
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
