Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Färgad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄR
färg och meddela den åt dessa. Delta tyg f-r
ifrån sig. — 5) (flg.) Förorsaka rodnad i
anslg-let. Blygseln f-de hennes kinder. [Färja.]
FÄRGAD, part. pass, af Färga. Brukas äfv.
adjeklivt, om föremål, som af naturen hafva
någon annan färg än den hvita. Bildar flera
sammansättningar, såsom: Gul-, Röd-, Brun-, Guld-,
Kanelfärgad. m. fl.
FÄRGANDE, n. 4. Handlingen, då man
färgar eller något färgas (se Färga, bem. 1. 2 o. 3).
FÄRGARE, m. 5. Person, som är kunnig i
färgerikonsten och utöfvar den såsom yrke. — Ss.
F-handlverk, -gesäll, -lärling, -yrke.
FÄRGBEREDNING, f. 2. Färgsoppans
tillredning vid tygers <5cc. färgning.
FÄRGBILD, m. 3. Se Färgspckler.
FÄRGBILDNING, f. 2. (fys.) De olika
färgernas bildning genom ljusstrålarnes brytning ell.
ålcrstudsning ifrån kroppars yla, genom
Ijusintcr-ferens. ljusets böjning eller dess polarisation.
FÄRGBLANDNING, f. 2. 1) Färgers
blandande med hvarandra, vid måleri och färgning. —
2) Färg, sorn uppkommer dcraf, alt olika färger
blandas med hvarandra.
FÄRGBOK, f. 3. pl. — böcker, i) Liten bok,
hos färghandlare, innehållande prof på alla hos
dem till salu varande färger. — 2) (mindre egentl.)
Bok, innehållande föreskrifter om sättet, huru
man skall gå till väga vid olika slags färgning.
FÄRGBORD, n. 5. (boktr.) Bord, hvarpå
färgvalsen rullas, då formen i pressen för hvarje
särskilt tryckning skall öfvcrdragas med svärta.
FÄRGBRÄDE, n. 4. Se Palett.
FÄRGDROG, fä’rrjdrå’g, m. 3. Ämne, som
begagnas till färgning och förekommer i handeln,
[-drogue.]
FÄRGEK, f. 2. Amerikansk art af Ekslägtet,
som gifver Quercitron. Kallas äfv. Quercitronlräd.
Quercus tinctoria.
FÄRGERI, n. 3. 4) Inrättning med
tillhörande redskap, till tygers färgning. — 2) Sjelfva
stället, der en sådan inrättning finnes. — 3) Konsten
alt färga tyger. — 4) Sjelfva arbetet dervid.
FÄRGERIKONST, f. 3. Konsten alt färga
tyger. — Syn. Färgkonst, Fäfgningskonsl, Färgeri.
FÄRGERSKA, f. 4. (mindre brukl.) En
färgares hustru eller enka efter en sådan.
FÄRGFABRIK, fVrrjfabrik, m. 3. Fabrik,
der allehanda slags färger tillredas.
FÄRGGIFNING, f. 2. (mål., föga brukl.) Se
Kolorit.
FÄRGGINST, fifrrjgfnnst, f. 3. En art af
örtslägtet Ginst, hvarmed färgas gult, och hvaraf
målarefärgen Schüttgelb fås. Genista tinctoria.
FÄRGGLANS, m. 3. sing. Glänsande färg ell.
färger.
FÄRGGRÄS, n. S. 4) (i allmänhet) ört, som
användes till färgning. — 2) (särskilt) En art af
örtslägtet Kullor, med gula blommor, som ger en
vacker gul färg. Kallas äfv. Färgkullor.
Anthe-mis tinctoria.
FÄRGHANDEL, m. sing. Handel med
allehanda slags målarfärger eller färgslofter, som
begagnas af färgare.
FÄRGHANDLARE, m. 3. En, som idkar
färghandel.
FÄRGHUS, n. 8. Hus, vid ett färgeri, der
sjelfva färgningcn försiggår.
FÄRGHÖG, m. 2. Så kallas, i sämskgarfvcri,
hudar, sorn efter torkningen blifvit lagda i en
hög öfver hvarandra och blifvit beläckta med
linne.
FÄR 523
FÄRGIG, a. 2. Med färg orenad, besudlad,
nersmord.
FÄRGJORD, f. 2. Jordart, som har färgande
egenskap och begagnas till färgning.
FÄRGK1TTEL, m. 2. pl. — killiar. Stor
killel i ett färgeri, hvaruli färgstofter kokas, för
alt ur dem urdraga färgen. Skrifves äfv.
Färg-kellil.
FÄRGKLAVER. fa rrjklavér. n. 8. (fys.) Ett
slags af Castel uppfunnen inrättning, för att, medelst
omvexlingen och harmonien hos färgerna, hvilka
efter en viss skala äro fördelade på tangenterna
af ett klaviaturinstrument, verka på känslan,
liksom genom tonkonsten.
FÄRGKLINT, m. 3. (bot.) Se Gulskära.
FÄRGKONST, f. 3. Sc Färgerikonst.
FÄRGKOPP, m. 2. Kopp, hvaruti af målare
rifven och tillblandad färg förvaras.
FÄRGKRÖP eller FÄRGKRYP, n. 8. Se
Sköldlus.
FÄRGKULLOR, f. 4. pl. Se Färggräs, 2.
FÄRGKYP, m. 2. Sc Kyp.
FÄRGKÄNNARE, m. 8. En, som har
erfarenhet i att bedöma målarfärger eller färgslofter.
FÄRGLÅDA, f. 4. Liten låda, försedd rncd
flerehanda slags saft- och andra färger, dels r
musselskal, dels formade i fyrkantiga stycken, till
begagnande vid färgläggning.
FÄRGLÄGGA, v. a. 2. (böjcs som Lägga) Se
Illuminera, 2. — Färgläggande, n. 4. o.
Färgläggning, f. 2.
FÄRGLÄRA, f. 4. Läran om färgerna, deras
bildning, o. s. v.
FÄRGLÖS, a. 2. 4) Utan färg. — 2) Blek. —
3) (flg.) Utan viss karakter; utan kraft, prydnad;
ulan utmärkande egenskap. — Färglöshel,
f. 3. o. Färglösi, adv.
FÄRGMADRA, f. 4. En art af örtslägtet
Ma-dra, med hvars rötter ylle färgas rödt. Asperula
Tinctoria.
FÄRGMOSSA, f. 4. En lafart, som af
allmogen begagnas till färgning. Kallas äfv. Berg-,
Sten- eller Leltmossa. Lichen saxatilis.
FÄRG MUSSLA, f. 4. Se Målaremussla.
FÄRGNING, f. 2. 4) Förfarandet, arbetet, då
man färgar (bem. 4 o. 2). — 2) Den färg, som
blifvit påsatt ett tyg.
FÄRGNYANS, fa rrjnyänngs, m. 5. Se
Färgskiftning, 2.
FÄRGPRAKT, f. 3. (poet.) Vackra, praktfulla
färger. Blommornas f.
o FÄRGPROF, n. 8. 4) Prof på målarfärg eller
på en färgdrog. — 2) Prof, som anställes vid
färgning, för att utröna, om färgen är, sådan den
bör vara.
FÄRGQVARN, f. 2. Handqvarn till
målarfärgers rifning.
FÄRGRIFNING, f. 2. Målarfärgers rifning pä
bäll med så kallad löpare eller äfven genom
fiirg-qvarn.
FÄRGRIFVARE, m. 8. En, som rifvcr färg.
FÄRGROT, f. 3. pl. — rötter. Rot, som
begagnas till färgning.
FÄRGRÖR, n. 8. (anat.) Benämning på rör,
hvilka från blodet till öfverhuden föra färgade safter,
som bestämma menniskohudens och djurens färg.
FÄRGSKIFTANDE, a. 4. Som skiftar färg,
allt efter olika läge mot ljuset.
FÄRGSKIFTNING, f. 2. 4) En färgs
förändring till utseendet, allt efter olika läge mot ljuset.
— 2) Mindre betydlig afvikelse hos en färg ifrån
cn hufvudftirg. Äfv. Färgnyans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
