Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Föda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526 FOD
FÖDA. v. a. 2. 4) (om qvlnnor och
djurhonor) Frambringa till verlden ett barn eller en
unge. Man säger äfv. F. Ull verlden. F. barn,
ungar. Ilon har f-dl en gosse. Hvarje djur
f-der ungar, som äro del lika. Brukas äfv.
absolut, t. ex.: Hon har lätt all f. F. fram, se
Framföda. — Syn. Frambringa till verlden, Alla,
Framföda; (abs.) Bära, Få barn. — 2) (fig.) Gifva
uppkomst åt, vara orsak till. Osund lufl f-der
sjukdomar. Lällja f-der lasler. Förakl f-der
hal. Man säger äfv. i samma mening F. af sig.
— F. på nytt, sc Pånyllföda. — Syn. Sc
Förorsaka. — 3) (mcd.) F. en slen, säges om dem,
som lida af stenpassion, då en hopgyttrad hård
massa, liknande cn liten sten, under förfärliga
plågor afgår genom urinröret. — 4) Gifva näring
åt. Jag har nu i tio år klädl och f-dl honom.
Han f-der så och så många tjcnare, hästar,
hundar. Har äfv. sak till subjekt, t. ex.: Delta
yrke f-der sin man. F. fråm, upp, se
Framföda, Uppföda. — Syn. Nära, Underhålla. —
F-s, v. pass. o. d. i) (om barn och ungar)
Frambringas till verlden ur moderlifvet. Han
f-ddes (äfv. f-ddes Ull verlden) af en slafvinna.
(Fig.) Han f-ddes Ull soldat, har af naturen
blifvit danad till soldat. F. med en sjukdom, ända
från födseln lida deraf. Vara f-dd under en
lycklig, olycklig stjerna, hafva lycka, olycka.
F. på nytt, se Pånytlfödas. — 2) (fig.) Få
tillkomst, uppkomma. Af delta olycksaliga
förhållande f-ddes många olyckor. — Syn. Se
Uppkomma. — F. sig, v. r. Förskaffa sig näring,
uppehälle. F. sig af sina händers arbete. Hon
f-der sig med spånad. Hon f-der sig godt. —
Syn. Nära sig, Försörja sig, Uppehålla sig.
FÖDA, f. i. sing. 1) Hvad som Ijenar till att
medelst förtäring och matsmältningens förrättning
gifva näring ål menniskor eller djur. God, elak,
sund, osund f. Bröd är cn god f. Mjölk är
forsla f-n för barn. Vissa rötter tjena äfven
Ull f. Alla djur skaffa f. åt sina ungar.
Neka sig f-n. Tjena för bara f-n. — Syn.
Näring, Bröd, Lifsmedel, Näringsmedel, Mat. —
2) (fig.) Allt hvad som fordras till en mcnniskas
uppehälle (icke endast mat och drick, ulan äfven
kläder, bostad, o. s. v.). Han har rikcligcn sin
f. af sitt arbete. Söka sig f-n, genom arbete
eller på annat sätt söka förskaffa sig sitt
uppehälle. Arbeta för f-n. Icke hafva f-n, lida
brist på de nödvändigaste lifvcts behof. — Syn.
Uppehälle. — 3) (fig.) Hvad som ger näring åt
något, bidrager till dess fortfarande. Trä är
eldens f. Själen har behof af f. lika väl som
kroppen. F. för passionen, för parliandan. —
Syn. Näring.
FÖDANDE, n. 4. 4) Barns eller ungars
frambringande till verlden. — 2) Närande. — 3) (fig.)
Orsakande, alstrande. — Pari. akt. Som
föder, närer. Brukas nästan adjektivt i vissa
uttryck, t. ex.: F. mal, näringsämnen, som gifva
föda, näring. F. egenskap, egenskap att gifva
föda, näring. — Syn. Närandc.
FÖDD, part. pass, af Föda. Som blifvit född.
Brukas ofta nästan som adjektiv, t. ex.: F. i
Stockholm. Hundrade f-a och 101 döda. F.
Ull lycka, till olycka. F. blind, döf. Man
säger äfv. Blind f. På nytt f., sc Pånyllfödd.
FÖDELSE, f. 3. 4) Händelsen, då nagon
fö-des till verlden. Början af lifvet. Hans f.
inträffade den 7 April 1700. Före, vid, efter
någons f. Före, efter Chrisli f., före, efter det
år och den dag, då Chrislus föddes. — 2) (tcol.)
FOL
Nya F-n, den H. Andes nådeverk, i hvilket han
hos den ångerfulla och om nåden i Cbristo
upplysta mcnniskan upptänder tron. — Ss. F-bygd,
-ort, -stad, -slund, -lim ma, -år.
FÖDELSEDAG, m. 2. 4) Den dag, då någon
blifvit född. — 2) Dag, då etl jemnl antal af ar
äro förflutna, sedan någon blifvit född. Det är
i morgon min f.
FÖDELSEFEST, m. 3. Fest, som firas på
årsdagen af en persons födelse.
FÖDELSEFLÄCK, m. 2. o. FÖDELSEMÄRKE,
n. 4. Fläck, som befinnes på en menniskas kropp,
då hon födes till verlden, af annan färg än den
öfriga huden, antingen slät eller upphöjd,
stundom beväxt med hår och företeende likhet med
hvarjchanda föremål, t. ex. råttor, blad, bär,
frukter, m. m.
FÖDKROK, m. 2. Det sätt, hvarpå någon
förskaffar sig sitt uppehälle. Hans enda f. är
all renskrifva. Brukas ofta i dålig bem., t. ex.:
Att stjäla och bedraga är hans egentliga f. —
Syn. Näringsyrkc, Näringsfång.
FÖDOÄMNE, n. 4. Ämne, som Ijenar till föda
för menniskor. Skrifves äfv. af några Födämne.
— Syn. Näringsämne, Näringsmedel.
FÖDSEL, m. sing. 4) Den företeelse af det
animala lifvet, då en qvinna eller djurhona foder.
Vid cn qvinnas f. bör alltid en barnmorska vara
närvarande. Dö under f-n. — Syn. Börd,
Ned-komst, Förlossning. — 2) Sammandraget af
Födelse. Brukas i denna mening mindre ofta. —
3) (fig.) Uppkomst.
FÖDSEL VÄN DA, f. 4. Sc Födslovånda.
FÖDSLOARBETE, n. 4. Krystningarnc och
plågorna hos cn barnaföderska, vid sjelfva
förlossningen. — Syn. Födslovånda.
FÖDSLODEL, m. 2. Kroppsdel, som
bidrager till fortplantningen. Brukas mest i plur.
F-arne, samtliga dessa delar hos mcnniska eller
djur.
FÖDSLOLEM, m. 2. pl. — lemmar. Lem.
som bidrager till fortplantningen. Manlig f., sc
Manslem. Qvinlig f., se Qvinnoblygd.
FÖDSLOMÄRKE, n. 4. Se Födelsemärke.
FÖDSLOPINA, f. 4. sing. En barnaföderskas
plågor vid sjelfva förlossningen.
FÖDSLOSTUND, f. 3. o. FÖDSLOTIMME,
m. 2. pl. — limmar. Stund, timme, då en
barnaföderska föder, födt eller väntas alt föda.
FÖDSLOVÅNDA, f. 4. Sc Födslopina.
FÖDSLOVÄRK, m. sing. o. FÖDSLOVÄRKAR,
m. 2. pl. Se Barnvärkar.
FÖDÄMNE, se Födoämne.
FÖGA, adv. o. a. oböjl. Icke mycket. Han
har f. penningar. Det kostar helt f. F. värd,
af f. värde. Det är f. skilnad på dem begge.
F. nyttig. En f. hederlig utväg. F. akta alla
förmaningar. Han är f. bättre än en narr.
Del brukas f. F. fattas, alt .. . ., det är icke
långt ifrån att ... . (Talesätt) Falla Ull f,
förödmjuka sig, underkasta sig, gifva mcd sig. —
Syn. Ringa, Obetydligt, Litet.
FÖGDERI, föjjderi’, n. 3. (af Fogde) 4) En
fogdes tjcnst, syssla (se Fogde, 4.). Förekommer
i denna bem. nu icke mera, utom i talesättet:
Del hör icke Ull milt (dill, hans etc.) f., icke
till min befattning, angår mig icke. — 2)
Upp-bördsdistrikt, utgörande cn del af ell län. och
hvaruli cn kronofogde har närmaste befattningen
mcd kronouppbörden, polisen och exekutionen.
FÖL, n. 3. Se Fålungc.
FULN, sp Fåla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
