Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fönsterpost ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖN
FÖNSTERPOST, m. 3. Mellanbalken i en
fönsterkarm.
FÖNSTERRAM, m. 2. Se Fönsterkarm
FÖNSTERRUTA, f. 4. Glasruta, infattad i
ett fönster.
FÖNSTERSIDA, f. 4. Den sidan af ett rum,
som ligger åt fönstret eller fönstren.
FÖNSTERSKÄRM, m. 2. 4)o Skärm af linne,
utspänd ofvanöfver ett fönster, på yttre sidan, till
skydd för solstrålarna. — 2) Se Jalusi.
FÖNSTERSMYG, m. 2. Se Fönster
fördjupning.
FÖNSTERSPEGEL, m. 2. pl. — speglar. Se
Reflexionsspegel.
FÖNSTERSPINDEL, m. 2. pl. — spindlar.
Se Vråspindel.
FÖNSTERSVALA, f. 4. Se Hussvala.
FÖNSTERSVAMP, m. 2. (nat.hisl.) En art
blomkorali, som finnes fastvuxen på klippor djupt
i bafvet, och lemnar den vid tvättning allmänt
begagnade svampen. Kallas äfven Tvättsvamp.
Spongia officinalis.
FÖNSTERTAXA, f. 4. Se Fönslcrafgift
FÖNSTERTRÄD, m. sing. kollektivt.
Benämning på ett slags jerntråd, något finare än
kop-parslagarelråd, och hvaraf en ring bör väga 42
skålpund.
FÖNSTERVÄGG, f. 2. Vägg i ett rum,
försedd med fönster.
FÖR, a. 2. (i fornspråket Fær) Stark, kraftig.
En f. man. Brukas nu endast af det lägre
folket. Bibehåller sig för öfrigt i
sammansättningarna Arbetsför, Domför, Fljgför, Talför, Vanför,
Oför.
FÖR, prep. 4) (i fråga om rum) Framför.
Hafva gardiner f. fönstren. Ligga f. fotterna.
Draga floret f. ansigtel. Skjuta regeln f.
dörren. — 2) I närvaro af, inför. Stå f.
domaren, f. domstolen, f. rådet. Han gjorde del
f. allas ögon. Draga någon f. rätta. — 3)
(i fråga om tid) Utmärker: a) En förfluten tid.
F. några dagar sedan, den lid, som var några
dagar före denna dag. Del hände f. sex veckor,
f. ett år sedan. Tidningen f. i går, som i går
utgafs. F. detla, före det närvarande. F. delta,
vanligtvis förkorladt Lill f. d., brukas ofta, för
att tillkännagifva, hvad en person eller sak förut
varit, l. ex.: F. d. general; f. d.
Kungsträdgården. — 6) En tillkommande lid. Det räcker
till f. hela nästa år. F. del kommande,
följande. året. F. alltid, f. beständigt. — c)
Brukas äfven ulan afseende på något förflutet eller
tillkommande, för all i allmänhet beteckna en
mer eller mindre bestämd tidslängd. Arbete f.
lång lid, som räcker länge. F. någon lid,
under n. l. F. närvarande, i, under närvarande
tid. Nu f. tiden, i närvarande tid. F.
ögonblicket, i närvarande Ögonblick. F. tillfället, vid
ifrågavarande tillfälle, vid detta t., nu. — 4) I
annan persons eller saks ställe. Vara i ställe f.
någon. Förrätta tjensten f. någon. Betala f.
en annan. Straffas, gå i döden f. någon.
Taga del ena f del andra, l ställe f. all
segra, blef han drifvcn på flykten, l ställe f.
all ursäkta, anklagar han sig. — 5) Betecknar
orsaken, anledningen till någol. Han får plikta
f. sina broll. Vredgas, blifva ond f. ingenting,
utan orsak. Han var afskickad f. fångarnes
ulvexling, i anledning af f. u. Banna någon
f. ell lappri. Namnkunnig f. sill snille. Ålan
kan ej se f. dimma. Häktad f. skuld. Icke
kunna tala f. glädje, f. smärta. F. den or
sa
FOR 529
ken. F. den skull. F. min skull kan du väl
göra del. — 6) Till någons förmån; lill
erhållande af. Tala, verka f. någon. Derom kan
sägas myckel både f. och emot. Del är f. din
egen fördel, f. statens bästa del sker. Göra
allt hvad man kan f. någon, f. en sak.
Arbeta f. födan. Behålla något f. sig sjelf, Vara
f. (fö’r) en sak, gynna, gilla, bifalla den,
samtycka derlill. Den omständigheten är f. mig,
gynnar mig. — 7) Nyttjas, för att utmärka det,
som gifves i betalning, belöning, o. s. v. Huset
har blifvit säldl f. 2000 R:dr. Huru myckel
fick han f. sitt ur? Hvad får jag f. min möda?
Han bylte bort sin häst f. (emol) ell ur. Få
betalning f. skjutsen. Det fick han lill
belöning f. sina tjensler. I ett f. allt, se Allt. —
8) Betecknar företräde. Delta vin har företräde
f. del andra. Du skall inga andra gudar
hafva f. mig. F. all Ung, f. all del, framför
allt. — Syn. Framför. — 9) Brukas, för att
utmärka någon såsom verkande, handlande eller
lidande. F. mig behöfver han icke frukta,
blygas. F. mig skall han nog få vara i fred.
Jag fruktar myckel f. honom, att något ondl
vederfares honom. — 40) Emot. Det botar,
hjclper f. alla sjukdomar. — 41) Användes ofta
som nota genitivi efter vissa substantiver.
Förmyndare f. barnet (barnets f.). Botemedel f. ell
ondl. Förlåtelse f. ett fel. Hysa kärlek,
aktning, af sky f. någon. — 42) Är äfv. ofta nota
dalivi, både efter nomina och verber. Nyllig f.
någon, något. Del är f. honom en ganska
nyllig person. Del är lätt f. mig. Del skall
räcka lill f. alla. Hon är en prydnad f. sill
kön. Läs delta f. mig. Fullmäktig, far f.
någon. En bok, skrifven f. ungdom.
Underrättelse f. främlingar. F. Gud är ingenting
omöjligt. Det är icke Ij enligt, rådligl,
passande f. mig all ... . Säg f. (fö r) mig, hvad
det är. — 13) Nyttjas efter vissa vcrbcr i
betydelse af: såsom. Anse någon f. lärd. Del
anser. håller jag f. otroligt. Anse, hålla f.godl,
rådligl, nylligt alt göra någol. Berätta någol
f. säkert, händt. fjena f. dräng. Taga
någol f. skämt. — 44) Brukas för Öfrigt i en mängd
uttryck och talesätt, t. ex.: Dansa f. någon, i
någons närvaro; äfv. taga lektioner i dans af
någon; men D. fö r någon, dansa, för att visa
någon, hur han skall dansa. Lefva f. sig sjelf,
ulan umgänge. Del är en sak för sig, det är
en annan sak, hör icke hit. Hvad för en? hvad
för någon? uttryck, som begagnas i dagligt tal,
stundom i föraktlig mening, i samma betydelse
som: hvilken? hvem? hurudan? t. ex.: Hvad är
han f. en karl? hvad är hans yrke, stånd? Hvad
f. slag? uttryck, som äfvenledes i dagligt tal
allmänt brukas i samma mening som: hvad. Hvad
är (lonvigt på är) det f. slag? hvad är det? äfv.
hvad står på? Hvad är det (tonvigt på del)
f. slag? hvad vill del säga? hvad betyder del?
Hafva f. händer, hafva f. (fö r) sig, förehafva.
F. resten, f. öfrigt, hvad det öfriga beträffar, i
öfriga afseenden, dessutom. F. min del, se Del.
F. första, andra, sista gången &c., se Gång.
F. del /örsla, hvad det första angår. Ord f. ord,
se Ord. Not f. not, punkt f. punkl, rad f.
rad, &c., hvarje not, punkt, rad, den ena efler
den andra. — F. nyttjas äfven i vissa
svordoms-uttryck, såsom: F. tusan! F. hin i våld! m. fl.;
se dessa ord. — 15) För är äfven en
sammansält-ningspariikel och bildar som sådan en stor mängd
sammansatta ord, dels i egenskap af oskiljaktig
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
