Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fördunsta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540
FÖR
FÖR
nedsätta. Grymhet f-r segrens ära. Passionen
f-r ofta menniskans förnuft. F. sin ära
genom dåliga handlingar. — b) Vida öfverlräffa.
Nu uppträdde en man, som genom sitt snille
f-de alla sina föregångare. — Syn. Se
öfver-trä/fa. — Fördunklande, n. 4. o.
För-dunkling, f. 2.
FÖRDÜNSTA, fördünnsta, v. a. 4. 4) Genom
afdunslning försvinna. Säges om flytande
ämnen. — 2) (fig.) Småningom upphöra, försvinna.
Ryktet om ell krig f-de småningom. —
Förduns Inin g, f. 2.
FÖRDYSTRA, fördy’sstra, v. a. 4. Göra
dyster. Denna olyckliga händelse f-de konungens
sinne, under de sednare dagarna af hans lif.
Brukas icke gerna med person till objekt. —
För dy sirande, n. 4. o. För dy slring, f. 2.
FÖRDÄCK, fö’rdä’ck, n. 5. Däcket i fören af
ett fartyg.
FÖRDÄMMA, fö’rdä’mma, v. a. 2. Sätta dam
före, till skydd. Se Dam, II, 4. — Äfv.
Dämma for ell. fö’re. — Fördämmande, n. 4.
FÖRDÄMNING, fö’rdä’mmninng, f. 2. 1)
Handlingen, då man fördämmer. — 2) Vall, uppkastad,
byggd till skydd emot vatten (flod, vågor,
öfver-svämning).
FÖRDÄMNING, förda mmninng, f. 2. (fortif.)
Stängsel för en mina, alt dess verkan icke må
taga sin riktning åt öppningen.
FÖRDÄRF, FÖRDÄRFVA,m.fl., sc Tördcrf,tec.
FÖRDÖLJA, v. a. 2. (böjes som Dölja) Se
Dölja, Förborga. Har sällan person till objekt.
Vara någon behjelplig i f-nde af ljufgods. F.
en hemlighel. Berget f-dolde dem för fiendens
ögon. F. något för en person, hålla det
hemligt, ej omtala det för honom. — Syn. Se Dölja.
— F ördöljande, n. 4.
FÖRDÖMA, fördö‘mma, v. a. 2. 4) Döma till
helvetets straff. Säges i denna mening endast om
Gud. Herren f-mcr de obolfärdige. — Gud
f-me! antingen ensamt eller med objekt, brukas
som ett svordomsultryck, svarande mot det
engelska: God dam! o. del svenska: Gud förbanne!
Gud f-me mig! F-me mig (Gud)! groft
svordomsultryck, t. ex.: Gud f-me mig, är det icke
sant! måtte Gud fördöma mig, om det icke är
sant! — Syn. Förkasta. — 2) Göra förtjent af
helvetets straff. Hans brottsliga, lastbara
lef-nad f-mer honom. — 3) Anse eller förklara en
person värd helvetets straff. Dessa fanatiska
menniskor f. alla dem, som icke bekänna
deras tro. Man säger äfv.: Hans eget samvete
f-mer honom. — 4) Anse eller förklara högst
straffvärd, i grund förkasta, ogilla. Jag kan icke
annat än f. ell sådant uppförande. F. lasten.
F. all oduglighet och allt fusk. — Syn. Se Ogilla.
FÖRDÖMANDE, n. 4. Handlingen, då man
fördömer; händelsen, omständigheten, att någon
eller något fördömes.
FÖRDÖMD, part. pass, af Fördöma. Brukas,
likasom Förbannad, ofta i adjektiv mening, och
har då samma betydelse som detta ord. —
Sub-slanlivt säges: De f-e, ogudaktiga menniskor, som
för sina synder blifvit dömde till helvetets straff.
FöRDöMELIG, sc Fördömlig.
FÖRDÖMELSE, f. 3. 4) Se Fördömande. —
2) (teol.) Den eviga f-n, de fördömdes eviga
tillstånd i helvetet. (Fig. fam.) Vara i samma f.,
vara underkastad samma svårighet, nöd, vara i
samma trångmål, knipa, vara lika illa deran.
FÖRDÖMLIG. a. 2. 4) Värd att af Gud
fördömas. — 2) I högsta grad förtjent af ogillande.
En f. vandel. F-l lefnadssält. Den f-a
fylleri-lasten. — Syn. Lastbar, Laslvärd, Klandervärd,
Straffvärd, Fördömd.
FÖRDÖMLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
fördömlig.
FÖRDÖMLIGT. adv. På ett fördömligt sätt.
Lefva, uppföra sig f.
FÖRE, fö’re, n. sing. Vägarnes beskaffenhet
för vägfarande. Brukas mest i samma mening
som Slädföre, men bildar äfv. sammansättningen
Vagnsföre. I fråga om hjuldon säger man
vanligtvis Väglag, hvilket äfven omfallar Slädföre.
Godt, dåligt f.
FÖRE, fö’re, prep. 4) (i fråga om rum) Se
Framför, 4. Gå. stå, sitta f. någon. — 2) (i
fråga om tid) Brukas, för att utmärka, att
någonting är, varit eller tillkommit, innan person
eller sak tillkommit, inträffar, infaller, o. s. v.
Del skedde f. hans tid, f. kriget, f. den liden.
Ingen författare f. honom har nämt det.
Tiden f. syndafloden. — Ingår, under förestående
bemärkelser, i sammansättning med en mängd
ord, isynnerhet verber. såsom: Förebygga,
förekomma, föregå, föremål, m. fl. — Adv. 4) Se
Framföre, 4. Gå, rida, åka f. — 2) Klockan
går f., visar en tid, som är sednare än den rälta.
FÖREBEDJARE, fö re—. m.B. —JERSKA,
f. 4. En, som fäller förbön för någon. Chrislus
är vår f. hos Gud. — Syn. Förespråkare.
FÖREBILD, fö’rebi lld, m. 3. 4) (cgentl.,
mindre brukl.) Bild, efter hvilken man tecknar,
målar eller skulpterar. — 2) Föremål, som tjenar
till cftcrbildning. — 3) Föremål, händelse,
hvarigenom beskaffenheten af ett föremål eller en
händelse i en sednare tid antydes, eller hvarmed
dessa sednare öfverensstämma. — 4) (teol.) Säges
orn inrättningar och händelser i Gamla
Testamentets lid, hvarigenom Messias’ lefnadshändelser och
gerningar antyddes.
FÖREBILDA, v. a. 4. (teol.) Utgöra förebild
till något. — Part akt. Förebildande brukas
nästan adjektivt. — Förebildande, n. 4< o.
För ebild ning, f. 2.
FÖREBOMMA, se Förbomma.
FÖREBRINGA, v. a. 4. o. 2. (böjes som
Bringa) 4) Anföra (bem. 4). F. skäl, bevis.
Hvad har du all f. Ull dill försvar, till din
ursäkt? — Syn. Se Anföra. — 2) Sc Förete.—
Förebringande, n. 4.
FÖREBRÅ, v. a. 2. Yttra tadel till någon för
af honom begången förbrytelse, förseelse, fel o.
s. v., i afsigt att hos honom väcka ånger eller
blygsel. F. en något. Han f-dde henne, alt
hafva vållat hans undergång. — Syn.
Förehålla, Förevila, Förekasta, Tillvita; Banna, Banna
upp, Gifva bannor, Bannas på. —
Förebrående, n. 4.
FÖREBRÅELSE, f. 3. 4) Yttrande af tadel
till någon för af honom begånget fel. Jfr.
Förebrå. Göra någon f-r. — 2) Innehållet af så
beskaffadi yttrande. En så kränkande f. är högst
orättvis. — Syn. Förcvitelse, Tillvitelse, Bannor.
FÖREBRÅELSEVIS, adv. 1 form af, såsom
förebråelse. F. nämna något.
FÖREBUD, n. 5. Tecken, hvaraf på förhand
slutas till något, som skall komma att ske. Ell
godt, elakt f. F. Ull en sjukdom, få f. om
något. — Syn. Tecken, Förelöpare. [— båd.]
FÖREBYGGA, v. a. 2. 4) (mindre brukl.)
Se Förbygga, I. — 2) (fig.) Se Förekomma. F.
en olägenhet. Delta måste för framliden f-s.
— Syn. Se Hindra. — För e by g g an de, n. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
