Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förhydning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532 FÖR
med tunna plåtar af koppar eller marinmetall,
för att skydda den för röta och mask.
FÖRHYDNING, f. 2 4) Bottnens på ett
fartyg beklädande med plåtar af koppar eller
marinmetall. — 2) Sjelfva beklädningen, som ulgörcs af
dessa plåtar.
FÖRHYDNINGSPAPP, n. 5. Papp, som
tjä-radt brukas till underlag under förhydningen på
fartyg.
FÖRHYRA, fÖrhy’ra, v. a. 2. F. ell fartyg,
på viss tid emot en viss Öfverenskommen
penningsumma betinga sig nyttjande rätten dertill. F.
en sjöman, på viss tid emot vissa Öfverenskomna
vilkor antaga en person till förrättning af arbete
på ett fartyg. — Förhyrande, n. 4. o.
Förhyrning, f. 2.
FÖRHÅLLA, fö‘rhå’lla, v. a. 3. I. (böjes som
Hålla) Hålla något framför. — Äfv. och
brukligare Hålla fö r,
FÖRHÅLLA, förhålla, v. a. 3. II. (böjes som
Hålla) 4) Undanhålla. F. någon dess lön, ej
vilja utbetala den. — 2) (föråldr.) Göra hemlighet
af. Jag vill eder icke f., all .... — Syn. Se
Dölja. — 3) (föga brukl.) Återhålla. F. urinen,
sill vallen. F. sanningen. — F. sig, v. r. 1)
(om person) a) Uppföra sig, bete sig. F. sig väl,
illa, lapperl, oförvitligt. Han har f-llil sig
ganska illa emot sin välgörare. Jag vel icke,
huru jag skall f. mig i den saken. — Syn.
Se Uppföra sig, Förfara. — b) Säges om
kroppar, med afseende på deras företeelser vid
kemiska processer, o. s. v. Huru f-ller sig guldel
i elden? — 2) (om sak) a) Vara i ett visst
tillstånd, af viss beskaffenhet. Huru f-ller sig
sjukdomen? Så f-ller sig saken, så f-ller del sig
med den saken. Säg mig, huru del f-ller sig.
Del f-ller sig så olika, än så och än så. —
Syn. Vara beskaffad. — b) (mat.) Säges om en
storhet med afseende på det förhållande (bem. 5).
hon har till en annan. Ell f-ller sig lill två
som två lill fyra. Höjden f-ller sig lill
bredden som två till ett. — Syn. Hafva proportion.
FÖRHÅLLANDE, fö’rhå’llannde, n. 4. I.
Handlingen. då man förhåller (I) eller något förhålles.
FÖRHÅLLANDE, förhå llannde, n. 4. II. 4)
Handlingen, då man förhåller (II) eller något
förhålles: a) Undanhållande. Lönens f. för någon.
— b) Fördöljande, förtigande. Sanningens f. —
t) Återhållande. Urinens f. — 2) (om person)
Uppförande, sätt att gå till väga. Hans f. mot
sin välgörare, i denna sak, kan på inlel vis
ursäktas. Ingår i sammansättningen
Välförhållande. — Syn. Se Uppförande. Förfarande. —
3) Beskaffenhet, tillstånd; vissa ifrågavarande
omständigheters beskaffenhet, skick. Sakens f. är
i korthet det. all ... . Allt efler sakens f.
Så är f-l med den saken, dermed. Sådant är
verkliga f-l. Det är ej f-l här. — Syn.
Före-vettande. — 4) Sättet, huru ett ämne förhåller
sig t. ex. vid en kemisk process, o. s. v.
Metallens f. i elden. — 5) (mat.) Den enas af tvenne
likartade storheter omedelbara bestämmande af
den andra. F-l emellan ivå och Ire. F-l
emellan höjden och bredden är som 3 lill 2.
Aritmetiskt f, skilnaden emellan tvenne tal, t.
ex. det aritmetiska förhållandet emellan 5 och 7
är 2. Geometriskt f., qvoten af tvenne tal, t.
ex. det geometriska förhållandet emellan 42 och 3
är 4. — 6) Den mer eller mindre noggranna
öf-verensslämmelsen emellan de särskilta delarna utaf
ett arbete, ett helt. Del är intet f. mellan
massan och delarna utaf denna byggnad. Stilen
FÖR
är icke i f. lill ämnet. — Syn. Proportion. —
7) Det sammanhang, som äger rum mellan tvenne
personer eller saker, dem man betraktar
tillsammans i ömsesidigt hänseende till hvarandra. F-l
emellan far och son, tjenare och husbonde.
Statens f. till enskilla medborgare. — Syn.
Relation. — 8) Förbindelse mellan personer. Jag
slår uli inlel f. till honom. Slå i godl f. lill
någon. F-t dem emellan är ganska godl. —
Bildar sammansättningarna Affärsförhållande,
Vänskapsförhållande, m. fl. — Syn Relation. — 1 f.
lill, adverbialt talesätt. I jemförelse med, i mån
af. I f. lill sin ålder har han redan goda
kunskaper. Man betalar honom i f. till hans
arbete. — Syn. Efter, Enligt, I proportion, I
mån af.
FÖRHÅLLNING, förhå llninng, f. 2. (af
Förhålla, II) 4) Undanhållande. Lönens f. för
någon. — 2) Återhållning. Urinens f. — 3) (i
några sammansättningar) Förhållande (bem. 4).
FÖRHÅLLMNGSORDER, m. 5. Order,
befallning, huru någon skall förhålla sig i något
visst fall. — Syn. Instruktion, Föreskrift. [-[—or-dre.]-] {+[—or-
dre.]+}
FÖRHÅLLNINGSREGEL, f. 4. pl. — reglor.
Gifvet rättesnöre i fråga om det sätt, hvarpå
någon bör förhålla sig i ett visst afseende.
FÖRHÅNA, förhå na, v. a. 4. I hög grad håna
(se d. o.). F. någon för en sak. — Syn. Se
Begabba. — Förhånande, n. 4.
FÖRHÄDA, förhä*da, v. a. 4. (föga brukl.) I
hög grad häda. — Syn. Se Begabba. —
Förhädande, n. 4.
FÖRHÄFVA SIG, fÖrhä’va, v. r. Högmodas.
F. sig öfver något. F. sig öfver någon, af
högmod anse någon med förakt, se honom öfver
axeln. — Syn. Se Högmodas. ’
FÖRHÄNGE, fö’rhä’nnge, n. 4. Stycke tyg
eller annat tunt och mjukt ämne, som lill
betäckning hänges framför något. Man har sålunda
Sängförhängen (sänggardiner), Fönsterförhängen
(fönstergardiner), Dörrförhängen och
Teatcrförhän-gcn (Ridåer).
FÖRHÄPNA SIG, fÖrhä’pna, v. r. 4. Blifva
alldeles betagen af häpnad. F. sig öfver något,
vid åsynen af något. — Syn. Förhisna sig,
Förfasa sig, Förkorsa sig.
FÖRHÄRDA, förhä‘rda, v. a. 4. Göra alldeles
hård. Brukas endast i figurlig mening. F. sill
hjerla, se F. sig. — Syn. Förstocka. — F. sig,
v. r. (fig.) Vara och förblifva alldeles obeveklig,
obotfärdig; ej låta omvända sig. — Syn.
Förstocka sig. — Part. pass. F-d brukas ofta
nästan adjektivt, t. ex.: En f. bof, syndare. —
Syn. Förstockad, Obotfärdig. —
Förhärdande, n. 4.
FÖRHÄRDELSE, f. 3. Förhärdadt
själstillstånd. Förekommer mest i biblisk och kyrklig
stil. — Syn. Förstockelse. Obotfärdighet.
FÖRHÄRJA, förhä’rrja, v. a. 4. Härja i
grund, helt och hållet. F. fiendens land.
Gräshoppor hafva f-t cn stor del af landet. — Syn.
Se Härja. — För här j ande, n. 4.
FÖRHÄRJARE, m. 3. En, som förhärjar.
FÖRHÄRJELSE, f. 3. och
FÖRHÄRJNING, f. 2. 4) Handlingen,
hvarigenom något förhärjas. Landets f. af fienden.
— 2) Förhärjadt tillstånd. Se, hvilken f.
löf-maskarne anställt!
FÖRHÄRLIGA, m. fl., se Förherrliga, m. fl.
FÖRHÄST, fö’rhä’sst, m. 2. Häst, som i
an-spann är förspänd främst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
