Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förskonande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOR FOR 569
FÖRSKONANDE, n. 4. Se Försköning, II.
FÖRSKÖNING, fö’rsköninng, f. 2. I. Skodons
förseende med nytt framläder.
FÖRSKÖNING, försköninng, f. 2. II.
Handlingen, hvarigenom någon förskonas. F. ifrån
något. Straffa ulan all (. — Syn.
Förskonande, Skoning, Skonsmål, Benådning, Eftergift.
FÖRSKOTT, förskå tt, n. 3. o. 5. Penningar,
som man lernnar någon på förhand, i afbetalning
på ett arbete. Han fick 20 r:dr i f. på del
beställda arbetet. Gifva någon f-er. Gå i f.
för någol, på förhand betala kostnaderna derför.
Ligga i f. för någon, hafva på förhand lcmnat
honom penningar för ett arbete, bvarmed han Är
sysselsatt.
FÖRSKOTTSVIS, fÖrskå’ttsvi’s, adv. Såsom
förskott, i förskoli. F. erhålla en summa.
FÖRSKRIFNING, fö’rskri’vninng, f. 2. I.
Handlingen, då man skrifvcr för (fö r) någon, för
att lära honom att skrifva.
FÖRSKRIFNING, förskri’vninng, f. 2. II.
Handlingen, då man förskrifver (II); händelsen,
omständigheten, att något förskrifves. a) F. af
varor. — b) En penningsummas f. lill någon.
— 2) Skriftlig försäkran, hvarigenom en person
tillförsäkras om något, en realrätt eller panträtt
öfverlåtes, eller utbetalning till någon af en viss
summa på viss tid utlästes. Har
sammansättningarna: Pantförskrifning, Skuldförskrifning.
Brukas allmännast i samma mening som
Skuldsedel.
FÖRSKRIFT. fö’rskri’vvt, f. 3. Skrifvet eller
tryckt mönster för skrifning, hvarefter den, som
skall lära sig att skrifva, kan rätta sig vid
bok-släfvernes formning och sammanbindning.
Skrifva efler f.
FÖRSKRIFVA, fö’rskri’va, v. a. 3. I. (böjes
som Skrifva) Skrifva något för en annan, som
skall lära sig att skrifva, till rättelse för honom.
— Vanligen säges Skrifva fö r. —
FÖrskrif-vande, n. 4.
FÖRSKRIFVA, förskri va, v. a. 3. II. (böjes
som Skrifva) 1) Skriftligen genom bref låta
något komma från en aflägsen ort. F. en prestost
ifrån Småland, apelsiner ifrån Messina. I
fråga om utrikes orter brukas äfv. Införsknfva.
— Syn. Rcqvircra. — 2) a) (i allmänhet)
Skriftligen tillförsäkra en om något. F. sin själ ål
Salan. — b) Skriftligen Öfverlåta åt någon
antingen en realrättighet, t. ex. en egendom (såsom
vid länsförskrifningar;, eller en panträtt. F. lill
någon en egendom i pant. — c) Skriftligen
ut-fästa sig att lill en person på viss tid betala en
viss summa penningar. F. 1000 r:dr lill någon.
Brukas i denna scdnare bem. icke gerna. Man
säger hellre: Gifva revers, skuldsedel, förskrifning.
— F. sig, v. r. i) Skrifva orätt, göra ett
skrif-fei. Man kan lätt f. sig, när man har
brådl-om. — 2) Skriftligen utlofva, att på vissa vilkor,
efter viss tid, med sin person eller förmögenhet
tillhöra någon såsom dess egendom. Förekommer
under denna bem. i det vidskepliga uttrycket:
F. sig ål fan, åt djefvulen, ål hin håle. —
3) Skriftligen utfästa sig att till en person på viss
tid betala cn viss summa. Han har f-vil sig
alt lill N. inom 6 månader belala en summa
af 100 r:dr banko. — 4) Härleda sig ifrån,
hafva kommit ifrån. Dessa apelsiner f. sig ifrån
Messina. Engelska konslilulioncn f-ver sig
ifrån konung Johans ulan Land regering.
Denna inlrig f-ver sig ifrån ingen annan än
honom. — Syn. Se Härleda sig.
FÖRSKRIFVANDE, n. 4. Se Förskrifning,
II, bem. 1.
FÖRSKRÄCKA. förskrä’cka, v. a. 2. Orsaka
förskräckelse (se d. o.). Han f-cker folk med
sill blolla utseende. Du f-cker mig med hvad
du säger. Han blef helt f-ckl vid denna
nyhet. — Syn. Skrämma. Altcrera, Förfära, Väcka
fruktan. Ingifva fasa, Injaga förskräckelse.
Förskrämma. — F-s, v. d. Blifva förskräckt. F.
för någol. Han f-ckles vid denna nyhet. —
Syn. Förfäras, Rädas, Fasa, Blifva rädd, skrämd.
Blifva till sig.
FÖRSKRÄCKELSE, f. 3. Plötsligt
uppkommen häftig känsla af fruktan för något ovänladt
ondl. Betagas af f. Injaga f. hos någon.
Hon blef alldeles slum af f. vid denna
oväntade syn. Taga en ända med f., på ett
förskräckligt sätt. — Syn. Förfäran, Förfärclse,
Fasa. Fruktan, Skrämsel, Skräck.
FÖRSKRÄCKLIG, förskra ckligg, a. 2. 1) Som
väcker, förorsakar, injagar förskräckelse. En f.
menniska. Eli f-t djur. En f. händelse. Han
ser f. ul, hans utseende kan förskräcka folk. —
Syn. Faslig, Ohygglig, Afskyvärd, Bister,
Fruktansvärd, Förfärande, Fasaväckande, Fasansfull,
Fasansvärd, Gruflig. Ryslig, Hisklig, Gräslig. —
2) (fam.) Se Faslig. — Syn. Se Stor.
FÖRSKRÄCKLIGEN. adv. Se Förskräckligt.
FÖRSKRÄCKLIGHET, f. 3. (föga brukl.)
Egenskapen att vara förskräcklig.
FÖRSKRÄCKLIGT, adv. Se Fasligt. — Syn.
Se Ganska, Mycket.
FÖRSKRÄCKT, part. pass, af Förskräcka.
Betagen af förskräckelse. Brukas någon gång
substantivt, t. ex.: De politiskt f-e. — Syn.
Rädd, Förfärad, Skrämd, Allcrerad, Haj.
FÖRSKRÄCKTHET, f. 3. Egenskapen bos
en person, att lätt och vid minsta anledning
blifva förskräckt. Nytt ord, brukligt mest i
tidnings-och pamflettstil. Politisk f.
FÖRSKRÄMMA, förskrä’mrna, v. a. 2.
Skrämma någon så, att han ej vet till sig af fruktan.
Brukas mest i part. pass, och deraf bildade
tem-pora. Han blef alldeles f-md. Se f-md ul.
FÖRSKUGGA, förskügga, v. a. 1. (föga brukl.)
Se Schattera. — F. sig, v. r. Säges om färger
i cn målning, då de på ett för Ögat behagligt sätt
omärkligt förlora sig i hvarandra. — För
skuggan de, n. 4 o. Förskuggning, f. 2.
FÖR SKULL, för skull. Proposition, som
nyttjas, för att antyda orsaken lill något. Är
egentligen substantivet Skuld (i fornspråkct äfv.
Skulld) med prcp. för, och konstrueras således
helt naturligt med genitiv eller pron. poss., men
nota genitivi 5 ulclemnas ofta för välljudet skull.
Orden för och skull åtskiljas alltid af det ord,
till, hvilket de hänföra sig. F. hans, hennes,
deras s. F. min. din, vår, eder s. F. din
/ars, din mans, din brors s. F. Guds s. F.
den orsaken s. F. dessa orsaker s. F. våra
synder s. F. nöd s. F. ro s. — Syn. I
anseende lill, För.
Anm. En och annan yrkar, alt man bör
skrifva För skuld, i öfverensslämmelse med
substantivet Skuld; men, ehuru delta visserligen
kan äga skäl för sig, är dock skrifsällel För
skull nu så allmänt vederlaget och har så
gammal häfd för sig (redan Spegel i sin Svenska
Ordabok slafvar del så), all någon förändring
häruti ej torde kunna förvänlas, ulom det att
För skull har ell lenare ljud. Alt skrifva t. ex.
För nöd fkuld. för ro skuld, vore utan
tvif-vel lika obehagligt både för öga och öra.
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
