Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gula ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
642 GUL GUL
G. fdry. G-a febern, en Isynnerhet 1 Westindlen
och pa N. Amerikas kuster inhemsk, elakartad,
smittsam feber, som har sitt namn deraf, att den
sjukes hud är gul.
GULA. f. 1. G. i ägg, se Äggegula.
GULAKTIG, a. 2. Af cn färg, som stöter i
gult. — Gulaklighel, f. 3.
GULBLEK, a. 2. Blek, men derjemte något
gulaktig. G. hy. — Gulblekhel, f. 3.
GULBRUN, a. 2. Brun, med en skiftning i
gult. — Gulbrunhel, f. 3.
GULD, gulld (uttalas i allmänhet gull), n. sing.
i) Ädel metall af gul, glänsande färg, ganska
smidig, tung, mjuk, oföränderlig i luften, och olöslig
i syror (utom Kungsvatten). Rent, fint, myntadt,
omynladl, arbeladl g. Bildar
sammansättningarna Dukat-, Pistolcl-, Kron-, Blad-, Bokguld, m. fl.
— 2) Mynt af guld, penningar i myntadt guld.
Han betalte hela summan i g. Vanligare säges
Guldmynt. — 3) Förgylld silfvcrlråd, hvaraf man
gör snören, galoner, fransar, kordonger, tofsar,
broderier, m. m. Broderi af g. Brukas för
denna bem. mest i sammansättningar, såsom:
Guldgaloner, Guldfransar, Guldbroderi o. s. v. —
4) (fig.) Rikedom. Törsten efter g. (Talesätt)
G. värd, god som g., kostlig, högst förträfflig,
utmärkt. (Ordspr.) Det är icke alit g., som
glimmar, del är icke allt verkligt, hvad som har
sken af förträfflighet, rikedom, förtjcnst. Lofva
g. och gröna skoyar, lofva stora fördelar, stora
rikedomar. — 5) I sammansättningar, hvilka
nyttjas som smekord, betyder G.: Ytterst god, högt
älskad, kär, t. ex.. G-papp a, G-mamma,
G-gubbe, G-hÖna, m. fl. — I poesi skrifves
ofta Gull, hvilket äfven i vissa sammansättningar
är bibehållet. — Ss. G-arbele, -bleck,
-broderad, -broderare, -broderi, -dosa,
-fingerborg, -/rans, -ked ell. -kedja,
-korn, -kärl, -lik, -malm, -mynl,
-paljett, -plåt, -ring, -slickad.
GULDARBETARE, m. 3. En, som
förarbetar guld till hvarjchanda prydnader. — Med
Guld- och Silfverarbetare menas
detsamma som Guldsmed.
GULDBAGGE, m. 2. pl. — baggar. Se
Guldsmed, 2.
GULDBERGVERK, n. 5. Sc Guldverk.
GULDBESLAGEN, a. 2. neulr. — el. Som
blifvit beslagen med guld.
GULDBLAD, n. 3. Blad af slaget guld.
GÜLDBLOMMIG, a. 2. Säges om tyger, som
hafva iväfda blommor af guld (bem. 3).
GULDBLÄCK, n. 3. Ett slags skrifbläck,
hvilket ger del, som dermed skrifves, ett
guldfär-gadt utseende.
GULDBOKSTAF. m. 3. pl. — stäfver. (boklr.)
Guldfärgad bokstaf (i tryck).
GULDBORDER, gülldbä’rd’r, m. 3. pl.
Boeder af guldtråd, som tillverkas af gulddragare.
GULDBRAXEN, m. 2. pl. — braxnar. En
art af Braxenslägtet, med en guldglänsande,
half-månformig fläck emellan ögonen, ryggen blå, buk
och sidor silfverglänsandc. Sparus aurata.
GULDBRONS, gülldbrå’nns, m. 3. Förgyllning
med brandgul färg.
GULDBRÖLLOP, n. 3. Fest, som firas på
femtionde årsdagen af tvenne äkta makars bröllop.
[—bröllopp. —brölopp.j
GULDBÖRS, m. 2. Börs, innehållande
guldmynt.
GULDDOCKA, f. 4. (fam.) Smekord till unga
fruntimmer eller små flickor.
GULDDRAGARE, m. 3. Handtyerkare, som
utdrager guld till lina irådar (guldtråd).
GULDDRAGERI, n. 3. 4) Inrättning med
tillhörande verktyg och maskiner, för tillverkande
af guldtråd. — 2) Stället, der en sådan inrättning
finnes. — 3) Konsten och färdigheten att draga
guld. — 4) Sjelfva arbetet dervid.
GULDFASAN, gülldfasån, m. 3. En art af
Fasanslägtct, i China, ofvan grön, spräcklig i
svart och guld, inunder skarlakansröd; halsen gul
med blå spräcklor; vingarna rostfärgade med blå
fläckar. Phadanus pictus.
GULDFERNISSA, f. 4. Ett slags fernissa,
hvarmed åt mcssingsarbelen gifvcs cn vacker
guldfärg.
GULDFINGER, n. 3. Se Ringfinger.
GULDFISK, m. 2. Fisk af Cyprinslågtet, 6
tum lång; röd, guld- och silfverglänsandc.
Cypri-nus auratus.
GULDFLUGA, f. 4. En art af Flugslägtet,
som är glänsande grön. Musca Cæsar.
GULDFÄRG, m. 3. 4) Färg, som liknar
guldets. — 2) Färgämne, hvarmed guldfärgas.
GULDFÄRGA, v. a. 4. Anslryka med guldfärg.
GULDFÄRGAD, a. 2. (egentl. part. pass, af
föreg.) Sorn har guldfärg.
GULDFÖRANDE, a. 4. Säges om floder eller
mindre slrömdrag, hvilkas vatten förcr med sig
guldkorn eller guldsand. Den g. Pactolus.
GULDGALON, gülldgalön, m. 3. Galon,
tillverkad af guldtråd.
GULDGALONERAD, a. 2. Prydd med
guldgaloner.
GULDGLANS, m. sing. Glans, liknande
guldets.
GULDGLITT, n. sing. Gul- eller rödaktigt
silfverglilt.
GULDGOSSE, m. 2. pl. — gossar, (fam.)
4) Förträfflig ung man. — 2) Gosse eller yngling,
som är mycket omtyckt af någon. — Syn. Se
Gunstling.
GULDGRUFVA, f. 4. 4) Grufva, der
guldmalm brytcs. — 2) (fig. fam.) Det, hvaraf man
hämtar stora rikedomar eller hög vinst.
Boktryckeriet var i äldre tider för mången en g.
GULDGUBBE, m. 2. pl. — gubbar. (fam.)
Smekord, brukadt af en hustru till dess man.
GULDGUL, a. 2. Som har guldets färg. —
Guldgulhet, f. 3.
GULDHALT, m. sing. Halten af guld i ett
mineral eller i myntadt eller arbetadt guld.
GULDHALTIG, a. 2. Som håller guld.
GULDHINNA, f. 4. Den hinna af guld, som
öfvertäcker ytan af förgyllda saker.
GULDHÖNA, f. 4. Liten insekt af
Skalbaggarna, ofvan rund, nästan som ett halfklot. under
platt; lefver af bladlöss. Coccinclla. Kallas äfv.
Jungfru Mariæ Nyckelpiga.
GULDKALF, rn. 2. sing. (bibi.) Del
afguda-beläle af guld, föreställande en kalf, som Aron
lät göra ål Israeliterna på deras begäran, att fa
cn gud, den de kunde tillbedja och som kunde
gå för dem på deras vandring genom Öknen.
Dyrka, tillbedja g-ven, säges i fig. mening om
den, som söker alt ställa sig in hos någon rik
person, för att deraf hafva någon fördel.
GULDKIS, m. sing. (mineral.) Svafvelkis,
hvari guld finnes insprängde
GULDKLIMP, m. 2. Större stycke af gediget
guld, som anträffas i jorden.
GULDKRONA, f. 4. Krona af guld eller
förgylld metall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
