Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hedfår ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HED
HEL
681
för bondeståndet och dess ledamöter vid
riksdagarna. Den h-e talaren behagade yttra, all . . . .
Del h-a Bondeståndet. Den h-e ledamoten af
Bondeståndet N. N. — Syn. Se Aktningsvärd.
HEDFÅR, n. 5. Ett slags liten fårnrl, med
grof svart ull, på Skottlands och norra Tysklands
hedar.
HEDNA. I h. lider, i den hedniska tiden.
Anm. Ordet torde kunna anses vara
sammandraget af Hedniska (af adj. Hednisk), eller
som en lemiiing af del gamla adjektivet Heden,
hednisk.
HEDNING, m. 2. 1) En, som icke bekänner
sig till någon af de tre hufvudreligionerna: den
judiska, kristna och mohammedanska. — 2) (tig.)
a) En, som illa iakttager kristendomens
religions-bruk. — b) Kristen, hvilken lefver som en
hedning, i laster och brott. — 3) (bibi. o. teol.)
H-arne, alla folk utom Judarna; äfv. alla folk,
som ej bekänna kristna läran.
Anm. Ordet, som i fornspråket helte Heidingi,
anses af somliga härleda sig ifrån det grekiska
Elhniküs; andra, deremot, förmena, atl det
kommer af Heid, oodlad mark, öken, hvilken
derivalion äfven öfverensstämmer med den lyska
benämningen Heide, och kan förklaras deraf,
atl hedningarne, sedan krislna läran började
blifva radande, drogo sig tillbaka till skogar
och fjälltrakter.
HEDNINGAHUD, f. 2. Öfverhuden på
nyfödda barn, hvilken småningom affjällnr sig.
HEDNINGEBLÄSTER, m. sing.
SeOsmunds-smide.
HEDNISK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på hedendomen eller hedningarna. En h.
gudalära, Iro, dyrkan. H-a gudar, offer,
fester.
HEDNISKT, adv. Såsom en hedning. Lefva h.
HEDRA, v. a. i. 1) Visa heder. H. sina
föräldrar. Du skall h. fader och moder. H.
någon med ell besök, en bjudning, en
skrif-velse, med sin uppmärksamhet. — Syn. Ära,
Bcära. — 2) Göra heder åt. H. sill namn, sin
familj, sin födelseort, sitt land, sill tidehvarf.
— 3) Lända till heder. Del h-r mer hans
hjer-ta än hans förstånd. Delta drag h-r honom.
(Ironiskt) Det h-r dig jusl atl göra så. att så
bete dig, o. s. v. — H. sig, v. r. Göra sig
hedrad, förtjcnt af heder. Han h-r sig genom
ell sådanl uppförande. H. sig emol någon,
visa sig frikostig, hedersam emot honom. Han
h-r sig, säges ironiskt om någon, som beter sig
ganska illa. — Part. pass. H-d brukas ofta
ad-jeklivt i samma mening som: Ansedd, högaktad.
En h. man.
HEDRANDE, a. 4. (egentl. part, akt.)
För-tjent af heder. Ell h. uppförande. — Syn.
Berömvärd, Berömlig, Prisvärd.
HEDSCHRA. héddschra. f. sing. (arab.; bet.
egentl. utvandring) Mohammeds flykt ifrån Mccca
år 622, hvarifrån Mohammedanerne börja sin
lidräkning. Skrifves äfv. Hcgira.
HEGIRA, se föregående ord.
HEJ! häj, HEJSAN! häjsånn. (fam.) Utrop,
som ullrycker glädje, lustigt mod, eller
uppmaning atl raskt gå pä, o. s. v. Hej, bröder! lål
oss lusliga vara. Hej! lål gå! Hejsan, brunte!
spring på nu.
HEJARE, m. 6. (t. Heje) Ett slags grof
jern-klubba eller jcrnklump, som upphissas och åter
nedsläppcs, för att utöfva samma, men vida
starkare verkan än en hammare, och begagnas till
mångahanda ändamål, såsom till pålars nedslående.
i jernsmedjor, vid stämpling, myntning, m. m.
Kallas äfven Hercules, Slagverk.
HEJD, f. sing. Återhåll. Utan h. Del är
ingen h. med honom, han har intet åicrhåll,
är otyglad, låter ej återhålla sig. Han super
så, all del är ingen h. mcd honom. — Syn.
Se Malta.
HEJDA, v. a. 4. 4) Göra, att någon stannar
i sitl lopp, i en frivillig eller ofrivillig rörelse,
eller att han saktar farten. H. en springande.
H. någon, som löper, för all kasta sig i
strömmen. H. ett par skenande hästar. Har äfven
sak till objekt, t. ex.: H. en bål, som håller på
all följa med strömmen. — Syn. Återhålla,
Till-bakahålla, Få håll, hejd på. — 2) (lig.) Återhålla.
H. sin vrede, sin harm, sin ovilja, ej låta den
uthryta. H. sina begär. H. ens raseri. —
Syn. Se Återhålla
HEJDERIDARE. m. 3. Så kallades fordom
cn ridande jägeribetjenL Betyder egentl.
Skogs-ryttare.
HEJDUK, hä’jduck, m. 2. (ungerska Heidu)
4) Ungersk soldat till fots. — 2) Tjenare, klädd
på ungerskt vis.
HEJDUNDRANDE, häjdünndrannde, a. 4. (fam.
skämlv.) I högsta måtto ståtlig. Ell h. bröllop,
kalas.
HEKATOMB, –tåmmb, m. 3. (gr.
Heka-lombä) 4) (ursprungl.) Offer af hundra oxar. — 2)
Slort offentligt offer af djur eller invigda skänker.
HEKTIK, häcklfk, f. sing. (gr. heklikös)
Tvinsot.
HEKTISK, hä’cktisk, a. 2. Mcd tvinsot
behäftad.
HEL, nom. propr. f. I. Dödsgudinnan enligt
Asaläran.
Anm. Hel, som i fornspråket betydde düd,
ul-lalas allmänt: hall, men lorde rällasl böra
uttalas: häl. Slöd derför kan hamias deraf. all
i vissa provinser säges ännu i hel (ultalas: Ibä I)
i st. f. fhjel.
HEL! häll. II. Tillrop, hvarigenom man
önskar någon lycka, välgång, välsignelse. H. dig,
du Herrans välsignade!
Anm. Hel betydde i fornspråket: helsa.
HEL, hél, a. 2; IIL 4) Som inbegriper alla
sina delar; hvarifrån intet undantag, afdrag göres;
odelad. En h. kaka. En h. dag. Ell h-l år.
En h. provins. Ell h-l tal. H-a verlden,
jorden. H-a summan, arfvcl. H-a huset. Värk
i h-a kroppen. Öfver h-a riket. H-a hans
inkomst går lill 600 r:dr. Staden har en h.
mil i omkrets. Han dröjde der h-a åtta
dagarna. H. och hållen, utan minsta undantag,
ulan alt förbigå något, t. ex.: Läsa en bok h.
och hållen. H-a veckan igenom. H-a vägen
utefter. Af h-a milt hjerla. (I musik) H. ton.
afståndet emellan tvenne tangenter eller toner, då
blott en ligger emellan, t. ex. emellan c och d.
— Syn. Odelad, Fullständig, All. — 2) Full.
Dricka etl h-l glas vin. En h. korg med frukt.
— 3) Oskadd, ej söndrig. Ingen fönsterruta
har fått blifva h. Rocken är ännu h. Hålla
någon h. och ren, sörja för, att dess kläder äro
hela och snygga. (Fig. fam.) Det är ej h-l för
honom, han är ej oskyldig, hans sak är sjuk, han
har något att förebrå sig, något på sitt samvete.
— 4) Helad, läkt. Han har länge haft ell svårt
sår, men han är h. nu igen. — 3) Osmält.
Endast i uttrycket: Maten går h. ifrån honom.
— 6) (fam.) Fullkomlig. Han är en h. karl,
en dugtig karl. Som en h. karl, dugligt, med
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
