Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Helgon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEL
HELGON, hèllgånn, n. 5. i) a) Hvarje sann
medlem af den första kristna församlingen,
emedan de framför andra utmärkte sig genom ett
sedligt rent (heligt) lefverne. — 2) (sedan 4:de
århundradet) Hvarje medlem af kristna
församlingen, man eller qvinna, som utmärkte sig
framför den stora mängden genom hög grad af
kristlig dygd och fromhel eller hjeltemodigt nit för
Jesu religion, så att de kunde framställas såsom
mönster till efterföljd. Del var i början
biskoparna förbehållet all förklara deraf förljenla
personer för helgon, men denna rällighel
inskränktes, efler 10:de århundradet, Ull
paf-varna. — 3) (fig. fam.) o) Person, som lefver
mycket måttligt och återhållsamt, med frivillig
försakelse af alla nöjen. — b} Skenhelig menniska.
HELGONBILD, m. 3. Bild af ett helgon
(bem. 2).
HELGONGLANS, m. sing. Se Helgonsken, 1.
HELGONGLORIA, hèllgånnglöria, f. 3. pl. —
rier. Se Hel gon sken, 1.
HELGONMESSA, se Helgemessa.
HELGONSKEN, n. 3. 4) Strålande sken kring
hufvudet, hvarmed helgon i katolska kyrkan
föreställas. — 2) (i naturläran) Den företeelsen, att
man, när solen skiner klart, synnerligast morgon
och afton, kring skuggan ifrån sitt eget hufvud,
då denna faller på en grön botten, ser ett ljust
sken, som är starkast närmast invid skuggan, men
efterhand försvinner.
HELGONSKIMMER, n. 3. Se Helgonsken, 4.
HELGONSKRIN, n. 3. Se Helgedomsskrin.
HELGONSKYLD, f. 3. Benämningen på en
mycket gammal pålaga, hvilken utgår endast i
Skåne och Blekinge.
HELGRYN, n. 3. pl. Ett slags gryn, som
beredas mest af korn (bjugg), på det sätt, att man
häller bjuggkornen i det emellan en qvarnsten
och den honom omgifvande listen befintliga runi,
der de gnidas runda och afskalas.
HELGUTEN, se Helgjulen.
HELG/VRD, m. 2. Helt hemman.
HELGÅRDSBONDE, m. 3. pl. — bönder.
Bonde, som äger eller arrenderar ett helt hemman.
HELHET, f. 3. Det hela af en sak. Lifvet,
i sin h. belraktadt, i det hela. — Nytt ord,
bildadi efler tyskan och brukadt nästan endast i
skriftspråket.
HELIG, a. 2. (af Hel, fullkomlig;
sammandrages i bestämd form ofta till Helge och Helga)
4) Moraliskt fullkomlig i högsta grad; utan all
synd. I denna ordets högsta mening kan endast
Gud eller Treenigheten kallas helig. Helig!
helig! helig! Herre Gud allsmäklige! Den H-e
Ande, tredje personen i Gudomen. — 2) Säges
äfven om Guds egenskaper, verkningar eller hvad
sorn af Gud utgått. Gud har sändl oss sin
helga anda, gifvit oss nåd till helgelse. Guds
h-a ord, den h-a skrift, bibeln. De h-a
sakra-menterna. — 3) (om menniskor) a) (i allmänhet)
I hög grad sedligt ren och fullkomlig. H-a män
finnas äfven ibland Mohammedaner och Lhamas
liUbcdjare. (Fam.) Göra sig h., ställa sig, som
vore man sjelfva oskulden. — b) (i kristlig
mening) Genom Guds nåd helgad till förstånd, vilja
och lefverne. De h-e Guds män hafva talat,
rörde af den h-a anda. — 4) (om sak) Som
röjer, uttrycker, tillkännagifver helighet. En h.
vilja. H-a tänkesätt. Eli h-t lefverne. Föra
en h. vandel. — 3) (om sak) Som bör hållas i
helgd: a) Till gudsljenslen hörande. Herrans
tempel är h-t. Säges äfven i fråga om afguda-
HEL 683
dyrkan, l. ex.: De h-a o/ferkärlen. De h-a
hönsen, höns, som i Rom underhöllos på statens
bekostnad, för alt genom dem kunna förutsäga
tillkommande händelser. — b} Genom rcligionsbud
fredad för öfvervåld; fridlyst. En h. mark, stad,
plats. Herrans dag är en h. dag. — c) Som
ej får kränkas, vid straff liksom för brott emot
det heliga. Konungens majestät är h-l. Hålla
h.. vörda såsom helig. — Syn. Okränkbar,
Oantastlig. — d) Säges i utsträckt mening äfven om
alll hvad som obrotlsligt, samvetsgrant bör
iakttagas, eflerlefvas, om det som bör vördas som
heligt, o. s. v. Hans löpe är honom h-t. Hvarje
redlig mans öfverlygelse är mig h. Det H-a
Landet, Palestina, så kalladt, emedan vår Frälsare
der föddes. Den h-a stolen, påfvestolen. —
Sub-stantivt brukas äfven Del H-a om allt hvad som
kan vara föremål för en helig vördnad; äfven om
tempel och kyrkor; äfv. om den inre afdelningpn
i Jerusalems tempel. H-l och socken, alla dagar
utan undantag.
HELIGBENET, hèliggbénätt, n. sing. def.
(anat.) Benämning på bäckenkotorna, vid hvilkas
båda sidor höftbenen äro orörligt fästade.
HELIGGÖRA, v. a. 2. (böjes som Göra) Gifva
vilja och förstånd alt föra en helig vandel.
Brukas endast i teologisk mening om den H. Ande
och nåden i Christo. — Heliggörande, n. 4.
HELIGGÖRARE, m. 3. (teol.) Säges om den
H. Ande, emedan en af dess verkningar är att
heliggöra menniskan.
HEL1GGÖRELSE, f. 3. (teol.) Den verkning
af den H. Ande, hvarigenom han heliggör
menniskan.
HELIGHET, f. 3. 4) Egenskapen, att vara
helig (i alla bem.; för bem. 5 brukas dock hellre
Helgd). Guds h. Sakramenter nas h.
Marly-rernes h. Viljans, lefvernels h. — 2) (fam.)
Skenhelighet.
HELIGHÅLL A, v. a. 3. (böjes som Hålla)
Skrifves understundom i st. f. Hålla helig. H.
sabbaten. — Helighållande, n. 4.
HELIOSKOP, heliåskå’p, n. 3. (fys ) Synglas,
bakom hvilket man uppfattar solens bild på en
Jemn yla i ett mörkt rum ell. på elt mattslipadt glas.
HELIOSTAT, heliåståt, m. 3. (fys.)
Planspegel, som genom dubbelrörelse kan så ställas,
alt han beständigt reflekterar solljuset till samma
ställe.
HELIOTROP, heliåtrå p, m. 3. 4) (bot.)
Sträf-bladsväxt med ljusblå, i hvitt skiftande,
vanilj-luktande blommor; inhemsk i Peru. Heliotropium
peruvianum. — 2) (mineral.) Ett slags agat,
mörkgrön. med röda prickar. — 3) (fys.) Instrument,
bestående af två vinkelrätt emot hvarandra
stående plana speglar, genom en tub så förenade, att,
då man i den ena ser solens reflekterade bild och
tillika öfver honom omedelbart ser något föremål,
den andra kastar en likaledes reflekterad solbild
på detta föremål.
HELJEFLUNDRA, se Helgflundra.
HELL! Se Hel!
HELLEBARD, hä’llebård, m. 3. (L Hellebarle)
Ett slags fordom, isynnerhet af Schweizare,
brukadt vapen, med ett 7 till 8 fot långt skaft, som
bar i ändan en tveeggad, en fot lång spels, med
en tunn, bvass yxa på undra sidan, och midt emot
en horisontel, stundom äfven nedåt krökt spets,
för att dermed rycka den fiendtliga ryttaren af
hästen. [Hillebard, Hillebård, Hcllebård.]
HELLEBARDIER, —diä r, m. 3. Med
hel-lebard väpnad soldat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
