Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Helsotillstånd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEL
HEM
685
som Äro för helsan oskadliga eller nyttiga, l. ex.
kamomill. — 2) Sjelfva ämnet, hvaraf en sådan
dryck beredes.
HELSOTILLSTÅND, n. sing. Det tillstånd,
bvaruti någon sig befinner i afseende på helsan.
HELSOVATTEN, n. 5. 1) Vatten i
helso-källor. — 2) Genom konst tillredt mineraliskt
vatten, som är nyttigt för helsan. — 3) Se
Helso-brunn.
HELSPÄND, hèlspä’nnd, a. 2. Fullkomligt
spänd. H-l gevär, hvars hane är, så långt han
kan gå. tillbakadragen. Slå på h-l, säges om ett
gevär i detta fall.
HELSPÄNN, hèlspä’nn, n. sing. Den grundare
inskärningen eller skuran på nöten eller hjulet i
ell gevärslås.
HELST, hällst, adv. superi, af Hellre. Hellre
än någonting annat. Delta gör jag h. Han
vill h. gå. Förekommer äfven i åtskilliga
or-dasält, såsom: Hvilken, hvad som h., ehvem,
ehvad det vara må. När som h., Hvar som h..
Huru som h., på hvilken tid, på hvilken ort, på
hvad sätt det vara må. Vare dermed huru
som h. — n. ell. H. som, konj. Isynnerhet
som. Han hade väl kunnal liga, h. ingen
hörde honom. Han kan gerna återvända, h. som
ingen förmenar honom del.
HELSTAF, hèlståv, m. 2. pl. — stafvar.
(byggn. k.) List vid foten på pelare, som
formeras af en utgående halfcirkcl.
HELSTOCK, m. 2. Slock till ett gevär,
hvilken går utåt hela pipan.
HELSYSKON, n. 5. Syskon af samma far
och mor.
HELSYSTER, f. 2. pl. — systrar. Syster af
samma far och mor.
HELT, hélt, n. sing. Ell h., se Hel, a. — Adv.
Fullkomligt, alldeles, mycket. H. allena. H. ny
bok, penna. H. blodiga händer. H. väl, nätt.
B. oskyldig. H. och hållet, fullkomligt (syn.:
renl af, alldeles, i allo, lill alla delar, med allo,
absolut, totalt, durk, blankt).
HELTING, hä’lltinng, m. sing. Örtslägtet
Elaline.
HELTYG, bèlty’g, n. sing. (lekn.)
Färdig-malcn pappersmassa.
* HELTYGEL, m. 2. pl. — tyglar. Tygel med
två remmar. Säges till skilnad ifrån Halftygcl,
som har blott en.
HELVETE, ha Ilvette o. hä’llvitte, n. 4. (ford.
Helvili, af Hel, död, och Viti, straff, plåga) 1)
(enligt kristna lärans och åtskilliga andra
reli-gionslärors begrepp) Ställe, der de fördömde straffas
efter döden. Motsats till Hirnmelen och Paradiset.
H-ls plågor, straff. H-ts makter. H-ls svalg,
afgrund. H-ls här, afgrundsandarne. Gå ell.
drag ål h.! grof svordom, hvarigenom man
uttrycker sitt missnöje med någon, sitt ogillande,
sin harm, vrede, o. s. v. J h.! I h. ock! Jo i
h.! grofva svordomsullryck, hvarigenom man ger
elt nekande svar på en fråga, jemle det man
yttrar ovilja, harm, förtrytelse. (Fig.) Del är en h-s
afföda, säges om elaka, ondskefulla menniskor.
Bära sill h. inom sig, i sill egel hjerta, vara
plågad af bittra samvetsagg. Med ett annat
nomen brukas ordet i geniliv, för att gifva deråt en
superlaliv betydelse, men endast i del lägre
folkspråket, t. ex.: En h-s eld, ganska stark e.; h-s
lukt, ytterst elak; h-s pina, plåga, qvaL ångest.
— Syn. Afgrund, Blåkulla. — 2) (fig.) a) Ställe,
der man finner sig högst plågad, besvärad,
tvungen, eller der stor villervalla och oordning äro
rådande. Det är ell h., ell riktigt h. — b)
Något, som är ytterst pinsamt, mödosamt, besvärligt.
Del är ell h. all Ijena der i huset. Arbetet i
en ankarsmedja är ett h. Man säger äfv.: Ell
h-s arbete o. s. v., ett ganska svårt arbete. —
3) (i särskilt mening) Det ställe, der de aflidnes
själar voro, dem Chrislus efter sitt lidande ocb
död förlossade. Chrislus nedsteg lill h-l.
4) (fig.) Helvetets makter, afgrundsandarne. Hela
h-l jublade af fröjd öfver Salans seger. —
5) Underjorden, dit Greker och Romare trodde
att själarne kommo efter döden. — Ss.
H-sande, -seld, -sfosler, -sfursle, -splåga,
-sporl, -sqval, -sslraff. [Helvite, Hälvite,
Helfvete.)
HELVETESBRAND. m. 3. pl. — bränder.
(fig.) Elak menniska, som har sitt nöje i att stifta
ondt.
HELVETESFLOD, m. 3. Flod i de dödas
rike, enligt Grekers och Romares mytologi.
Achc-ron var en af h-erna.
HELVETESFÄRD, m. 3. Nedstigande till
helvetet, underjorden, de dödas rike. Orphei h.
Säges isynnerhet om Christi nedstigande till
helvetet (bem. 3).
HELVETESHUNDEN. m. sing. dcf. (grek. o.
rom. myt.) Hunden Cerberus, som bevakade da
dödas rike.
HELVETESMASKIN,––––––schin, m. 3. 1)
(ford.) Ett slags brännare, hvaraf man betjente sig
till bryggors förstörande eller emot för ankar
liggande flottor. — 2) Elt slags exploderande
krigsmaskin till förstöring af fästningsverk, skepp, o.
s. n. — 3) Tvenne med krut och stenar laddade
kärror, som aftonen d. 24 Dec. 4800 befunnos på
vägen ifrån Tuilerierna lill operan i Paris, för
att spränga förste konsuln Bonaparte i luften.
[—machin, —maschin.]
HELVETESSTEN, m. 2. Kristalliserad,
sal-pctersyrad silfveroxid, som användes till all
bortfräta svallkött och polyper, bcstryka kanterna och
ytan af elaka sår, för att bortfräta dem, öfvcnsom
mot ros i benen, fulslag, m. m.
HELVETISK, a. 2. 4) Som tillhör eller har
afseende på helvetet. De h-a maklerna. — 2)
(fig.) Säges om det, som utvisar, tillkännagifver
hög grad af ondska, arglistighet, grymhet. H.
elakhet, ondska, list, grymhet. En h. komplott.
H-a slämplingar, konster. — 3) (fam.) Säges
om ytterst starkt buller, larmande ljud, o. d. Ell
h-l buller, oväsen. En h. musik.
HEM! Se Hm!
HEM. n. 3. 4) Ställe, der man för beständigt
bor, är bosatt. Hus och h. Icke hafva något
h., något stadigl h. Vara utan h. H-mel är
kärt. Ell litet h. Uvar har ni ert h.? i Nora,
på landet. Välja sill h. på elt ställe. — Syn.
Hemvist, Bostad, Boning. — 2) Ställe, der någon
bor endast för kortare tid, utan all vara der
bosatt, såsom på resor, o. s. v. Han har sill h.
på värdshuset Gyllene Hjorlen. — Adv. Till
sitt, hans, hennes, deras hem. Gå, begifta sig,
förfoga sig, återvända, resa, komma h. De
gingo h. lill honom. Följa, lysa någon h.
Längta h. Han förde h. med sig en
främmande. Få h. sin son, en vara. Få, taga h.
elt spel, ell stick, säges om en spelare, som tar
in ett spel, deri hans kort varit det högsta.
(Fam.) Den förebråelsen gick h., gjorde sin
tillbörliga verkan. — Bildar åtskilliga
sammansättningar, hvilka af sig sjelfva förslås, såsom:
Hem-bringa, -båda, -fara, -farande, -fart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
