Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Herredag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
690
HER
HER
fogas, t. ex.: Herrn har deruti mycket rått;
men jag får göra herrn uppmärksam på,
all ... . Hvad fallas herrn? Herrarne
behagade sliga in. Med h-rarnes benägna
tillstånd. Agera h-, genom sitt lefnadssätt söka
inbilla folk, att xnen är rik eller förnäm. (Fam.
skämlv.) Som en h., som herrar, stort, förnämt,
präktigt, beqvämt, t. ex.: Lefva som cn h., som
herrar. Vi få åka som herrar. (Fam.) Han
har blifvit en sådan h., så förnäm och stolt.
Två h-rar och en narr, benämningen på ett
-slags tokspel. — 2) Säges om den, som äger att
bjuda och befalla: a) Herrskare. Vara h. öfver
ell slort land, rike. Napoleon upphäfde sig
lill h i Frankrike. Vara h. på hafvel, med
sina flottor beherrska det. H. Öfver lif och gods,
som äger att deröfver förfoga. Hvar och en är h.
öfver sin stackare, det finnes ingen så ringa,
alt han ej har någon att lukta; äfv. hvar och en
tuktar den, han rår på. (Fig.) Vara h. öfver
sig sjelf, förmå all tygla sina begär, sina
sinnesrörelser. (Ordspr.) Stränga h-rar regera icke
länge, tyranni föder hat och uppror. — Syn. Se
Rcgenl. — b) Ägare af länderi, gods, o. s. v.
H. lill cn egendom. — c) Husbonde.
Beljen-lens, drängens h. Herrn i huset. Herrn och
frun äro båda utgångna. Icke vara h. i sitt
hus, fastän man egenteligcn är husbonde, i sina
förfoganden, bero af, rätta sig efter någon annan.
(Fig.) Vara sin egen h., bero endast af sig sjelf.
— 3) Benämning på Gud, så väl i det bibliska
och kyrkliga språket, som i dagligt tal.
Förekommer endast i bestämd form eller i vokativ.
H-n den allsmäklige. H-n gaf och H-n log.
O Herre Gud! I folkspråket och i dagligt tal
säges äfv. allmänt Vår H. — De gamla formerna
Herran (gam. ackus.), Herrans och Herranom
(gam. dat. plur.) bibehållas ännu, de tvenne förra
allmänt, helst i det bibliska och kyrkliga språket,
det sednare mera sällan och nästan endast i biblisk
stil. Tro på Herran. I Herrans namn.
Herrans bön, bönen Fader Vår. (Fam.) Ell herrans
väder, förfärligt oväder. Många herrans år,
ganska många år, mycket lång tid. Tacker
Herranom! tacker Gud! (Fam.) Han är i
herranom, i herranom a fsomnad, död. — Ss. H-l i k.
Anm. Enligt Edda betyder n?rre egentligen
Bärens anfiirare (af Ber, här), hvilken
hän-ledning är naturligare, än den af grekiska ordet
Kyrios eller del latinska Berus, helst som B>rre
■ursprungligen var en äretitel, hvilken tillkom
endast konungar och jarlar.
HERREDAG, hä’rredåg, m. 2. Benämning på
de riksmöten, som i Sverige kommo efter de
urgamla alsherjarlingen, och vid hvilka rikets
angelägenheter afgjordes af de mäktiga adeliga och
andliga herrarna, utan odalmännens medverkan.
HERREFOLK, n. sing. Personer af
herre-klassen. — Skrifves äfv. Herrfolk.
HERREGODS, n. 5. Se Herregård.
* HERREGUNST, f. sing. Gunst, hvari någon
slår hos en hög herre eller höga herrar.
HERREGÅRD, härregård (uttalas vanligen
hä’rrgå’rd), m. 2. Landtgods, som bebos af en
herreman, eller bebygdt för ståndspersoner.
Brukas Äfv. stundom i samma mening som Säteri. —
Skrifves äfv. Herrgård.
HERREGÅRDSARBETE. n. 4. Arbete, som
bör förrättas yid en herregård af godsets
under-hafvande. Gå på h. — I samma mening säges
4ifv. Herregårdskörsia.
HERREKLASS, m. 3. Herremannens klass i
ett samhälle. Jfr. Herreman. — Motsals:
Arbetsklassen.
HERREKORT, n. S. (fam.) Högt kort. Äfv.
Herr kor t.
HERRELIF, n. sing. Ett sådant lif, som
herrar vanligen föra.
HERREMAN, m. 5. pl. — män. Benämning
på alla dem, hvilka ej tillhöra menige man, d. v. s.
bondeståndet, arbetande klassen, gemenskapen af
arméen och flottan, m. m. Ordet inbegriper alla
slags crnbctsmån. adel och ståndspersoner.
HERRESTÅND, n. 5. Se Herreklass.
HERRESÄTE, n. 4. Landtgods, der en
ade-h‘g herre bodde, eller tillhörande en adelig
familj.
HERRETJENST, f. 3. Tjenst bos höga ocb
förnäma herrar.
HERREVÄLDE, se Herrvälde.
HERRGÅRD, se Herregård.
HERRKORT, se Hcrrekort.
HERRLIG, hä rrligg o. hä rligg, a. 2. Egentl.:
som anslår en herre. 1) Säges om allt hvad, som
gör ett högst behagligt intryck på sinnena. Elt
h-l väder, månsken. En h. musik, syn, lafla.
ulsigt, smak, lukt, känsla. Hvilken h.
njutning! Elt h-l kalas, gästabud. — 2) I sitt
slag högst förträfflig, nyttig, välgörande. Elt h-t
regn. En h. säd, skörd, äng. — Syn. (för
begge bem.) Se Förträfflig. [Härlig.]
HERRLIGGÖRA, v. a. 2. (böjes som Göra)
Se Förherrliqa.
HERRLIGGÖRELSE, f. 3. Förherrligande.
HERRLIGHET, f. 3. 1) Egenskapen att vara
herrlig. H-en af en njutning. — 2) Alla do
yttre lysande företräden, som anses tillhöra en
hög herre eller furste. Prakt och h. Konungen
salt på tronen i all sin h. (Teol.) Guds h .
inbegreppet af alla Guds fullkomligheler, för så
vida de af förnuftiga, fria väsenden äro kända och
ärade. — 3) (fam. förakt!.) Förmån, fördel, vinst.
Han tänkte vinna 100,000 r.dr, men 10 r:dr
blef hela h-en. — H-er, pl. 4) (i lagstil)
Sär-skilla förmåner, som åtfölja ett landtgods. — 2)
(i allmänhet) Fördelar, förmåner.
HERRSKA, v. n. 4. 4) Äga och ulöfva makt
att bjuda och befalla. H. öfver ett folk, en
nalion, en slam, öfver ell land, elt rike, en
siad.* — Syn. Se Regera. — 2) (fig.) Vara
gängse, rådande. Febrar och frossor h. der på orten
hvarje vår. Ärelystnad herrskar i hans själ.
Rundl omkring h-de grafvens stillhet. — Syn.
Råda. — Part. pres. H-nde brukas nästan
ad-jektivt, t. ex.: En h. synd. H. missbruk.
HERRSKANDE, n. 4. Förhållandet, att
någon eller något herrskar.
HERRSKAP, n. 3. o. 5. 4) (ulan plur.) Makt
att bjuda öfver andra ocb göra sina befallningar
åtlydda. Slå, gifva sig under någons h. —
Syn. Välde, Herravälde. — 2) (med plur.) Stort
riddargods i vissa tyska länder. Äga flera gods
och h-er i Bäjern. — 3) Herre och fru i
förhållande till deras tjenstefolk; äfv. herre och fru
jcmle deras familj. Denne beljent har alllid
troget tjenl sill h. Är h-el hemma? — 4)
Titel, som brukas i tilltal till herrar och damer.
Sill ner, milt h. Milt h ! sligen in, jag ber.
— Ss. H-slik.
HERRSKAPSBETJENT, m. 3. Beljent i ett
herrskapshus.
HERRSKAPSBORD, n. S. Bord, der sjelfva
herrskapet i cn familj spisar, till skilnad ifrån
Folkets bord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
