- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
754

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - I ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

754

1

1AK

1, d. 4. 4) Sjelfljud, nionde bokstahen t
alfabetet. Har alltid sitt egna ljud, långt eller kort,
utom 1 några få från franskan lånade ord, t. ex.
Bulletin, bulletä nng. — 2) Ljudet, som
uppkommer, då bokstafven I uttalas. — Man säger äfven
i-ljud. — 3) Förkortningar: ib. ell. ibid. =
ibi-dem. — id. = idem. — i. e. = id est. — inf.
= infunde. — inv. = invenit. — il. = itcm.

I, prep. förkortad af Uti. Betecknar i
allmänhet en saks förhållande lill del inre af något,
som innehåller eller emottager dcn. Utmärker
särskilt: 4) (i fråga om Rum) a) Varande,
befintlighet, vistande, läge inom gränserna, omkretsen
af något. Vara i elt rum. Vistas i en siad,
ett land. Bo i Stockholm, i Sverige. Här i
landet. Silla i kyrkan, i vagnen. Hafva
någol liggandes i en låda. Bladen i en bok.
Platt i boltnen. I ell träd, inuti dess slam; äfv.
i kronan, emellan dess grenar; äfv. på någon af
de yttre qvistarna, t. cx.: en fågel siller i
trädet. — (Fig.) I spetsen för arméen, såsom dess
befälhafvare. Torka i solen, i solskenet. Vara
skicklig i en konst, en vetenskap. Söka
exempel i historien. Utmärka sig i en batalj. Taga
del i någol. Stor i fred som i krig. I hans
slälle. — b) Rörelse, förflyttning lill en ort, clt
ställe, in i ett föremål. Ingå i rummet, i
huset. Gå i kyrkan. Gå i land. Lägga
någol i en låda. Gifva någon etl värjslyng i
armen. Införa cn artikel i cn tidning. (Fig.)
Sälla sig i sinnel all ... . Taga någon i
hand. Taga något i handen. Taga någon
i kragen. Slå någon i pannan. Slå vallen
i ell kärl, säd i en säck. Hunden bet
honom i benet. (Fig.) Falla i glömska.
Blanda sig i en sak. Inträda i tjenst. Inlåta
sig i en strid. Del faller hvar och en i
ögonen. Säga en någol midl i synen. — 2)
(i fråga om tid) Utmärker: a) En viss tidrymd,
hvarunder något skett, sker eller skall ske. Han
kom i förliden vecka. Dct hände i förra
sek-Ul. Del afgöres i dag, i eftermiddag, i afton.
Händelsen har passerat i vår, i sommar, i
jul, denna vår, <5cc. Vi råkas i middag, i
afton, i morgon. Bröllopet kommer all slå i
vår, i sommar, i pingst. 1 regn, i vackert
väder, i solsken. I min fars lifstid. I min
tid, under dcn tid jag lefver. / veckan, i
månaden, hvarje vecka, månad; äfv. denna v., m.
I lid, medan tid är. I mannaminne, så långt
nu lefvande menniskor kunna minnas tillbaka. —
Framför genitiven af vissa, tidsord betecknar I
alltid en förfluten lid, t. ex.: I aftons, i
morgons, i middags, i måndags, i tisdags; (i
dagligt tal) i våras, i somras, i höstas, i vintras,
i julas, i påskas, i pingslas, i st. f. i går
afton. denna morgon, middag, förlidcn måndag, vår,
sommar, &c. I fjol, sistlidet är. Iförrårs, året
före det sistlidna. I jans, nyss, för cn liten
slund sedan. — b) En viss tidrymd, under bvars
hela lopp ifrån början till slut en handling, en
verkning, ett tillstånd fortfar, fortfarit eller skall
fortfara. Lefva i femtio, i hundra år. Regnet
varade i fjorton dagar. I år är han
Ijensl-fri. Stilleslåndet skall räcka i två år. — 3)
Riktning, läge, i afseende å väderstreck. Vägen

löper i norr och söder. Kyrkan ligger i öster
och vester, med gaflarna åt ö. och v. — 4)
Tillstånd, varelsesätt. Eli fruktträd i blomning.
Ligga i feber, i barnsäng. Håret är i
oordning. Vara i fara, i nåd, i onåd, i lifvet. —
3) Afsigt, ändamål. Han har gjorl det i afsigt
all ... . Gifva någol i utbyte mot cn sak.
— 6) Betydelse. Ordet användes här i
bemärkelse af . . . Stället bör lydas i en helt
annan mening. — 7) Förändring. Narcissus blef
förvandlad i en blomma. Molnet upplöser sig
i regn. Uppgå i rök. Hans kärlek förbytes i
hat. Smälla i hetta. — 8) Sysselsättning. Vara
sladd i arbete, i bön. — 9) Form. Sluta sig,
ändas i en spels. Utgå i en vinkel. Resa sig
i form af cn pyramid. — 40) Delning. Dela
en armé i två afdelningar. Ell poem i 4
sånger. En tcaterpjes i fem akler. — 44) Klädsel.
Vara klädd i jagldrägl, i rock, i kappa. Gå
i slöftar, i skjortan. — 42) Afseende, synpunkt,
inskränkning. Öfverlräffa någon i behag, i mod.
Hvari har jag gjorl er orätt? I maskulin, i
plural. I moll, i dur, i den öfvcrliggande
oktaven. Han har så myckel i sold, i lön. I
lagfarenhel, i teologien. Öfva sig i skrifning.
Del gör j vårt mynt 100 R:dr. Del kostar
så och så mycket i tryckning. — 43) Sättet,
huru något sker. I Ire språng var jag hos
honom. Jag skall i få ord förklara
sammanhanget. I största hast. I hemlighet. — 44)
Ämnet, hvaraf något är gjordt. Arbete i jcrn,
i trä. — 45) Brukas stundom, för atl beteckna
föremålet, ämnet, hvarom fråga är. I honom
hade han en trogen vän. — 46) I åtskilliga
talesätt, såsom t. cx.: I sjelfva verket, I och för
sig sjelft, l allmänhet, I korthel, I Uerranom,
I sanning, I början, I förstone, m. fl., som ses
alla på sina ställen, der hufvudordet förekommer.
— 17) I sig (lonvigt på t"), säges om något, som
är förloradt, förbrukadt, sönderslaget, förlårdt,
för-stördt, med ett ord, hvad som icke mera finnes lill
eller hvaraf intet mera finnes qvar. Rocken är
i sig. Penningarna äro i sig. Alll syltel är
i sig. — 48) Ingår i åtskilliga sammansätlningar
med Yerber, nomina eller partiklar, med del
allmänna begreppet af varande uti eller förflyttning
till det inre af något, t. ex.: Islå, Isätta, Ikalf
Ibland, m. fl. — I del (tonvigtenl på del), konj.
Betecknar, alt något sker, göres på samma gång
som elt annat, t. ex.: I del han sade så,
bockade han sig. Någon gång säges äfv. i samma
mening: I det samma, t. ex.: / del samma han
gick, slog han igen dörren.

IAKTTAGA, v. a. 3. (böjes som Taga) 4)
Med uppmärksamhet och i någon viss afsigt gifva
akt på något. I. symplomerna af cn sjukdom,
väderlekens förändringar. Brukas för denna
bem. mindre ofla, nästan endast i fråga om
fysiska rön, i samma mening som Observera. Se
f. ö. Taga i akl (under Akt). — 2) Anmärka.
Jag har i-grt, all det råder någon
kallsinnighet emellan dem. Jag har hos denne
författare i-gil en egenhet, som .... Jag ber er
noga i. skilnaden emellan dessa begge saker.
— Syn. Anmärka, Märka, Observera, Lägga
märke till, Finna. — 3) Uppfylla, eflcrlefva, hvad som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0764.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free