Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Ingendera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ING 707
i. Tala efler i. af andra. — 2) Omedelbar,
öf-versinlig inverkan på en mcnniskas själ, till följe
hvaraf en tanke, en idé, ett beslut, o. s. v., der
uppstår. Gudomlig i. I. af Gud. Den onda
andans i. Hafva, få i-r. (Teol.) Den helige
andes i., dess särskilta inverkan på de heliga
författarne i bibeln, hvarigenom han meddelade
dem, hvad de skulle skrifva. — 3) Hvad som
in-gifves eller blifvit en ingifvet. En lycklig i. I
fig. mening säges äfv.: Snilleis i-r, o. s. v.
INGJUTA, v. a. 3. (böjes som Gjuta) 4)
Gjuta ett smält ämne in uti något. I. smäll bly i
en form. — 2) (fig.) Ingifva, inplanta, låta
uppkomma (i själen, sinnet.) /. någon mod. I.
vis-hel i själen. — Ingjutande, n. 4., In g
jute Is e, f. 3. o. Ingjulning, f. 2.
INGNIDA, v. a. 3. (böjes som Gnida) Genom
gnidning göra, att ett ämne intränger i en kropp.
— Äfv. Gnida Tn. — Ingnidande, n. 4. o.
Ingnidning, f. 2.
INGREDIENS, inngrediä’nns, m. 3. (af lat.
Ingredi, ingå) Beståndsdel i en tillblandning.
INGREDIERA, v. n. 4. Ingå såsom
beståndsdel.
INGRESS, inngrass, m. 3. Inledning,
början.
INGREPP, fnngrépp, n. 3. Handlingen, då man
utan rättighet brukar eller befattar sig med hvad
som är en annan tillhörigt. Göra* i. i ens
rättigheter. ens embele. — Syn. Intrång.
INGRIPA, v. n. 3. (böjes som Gripa) 4)
Gripa, fatta, laga in uti, emellan. Eli hjul, som
i-per i ell annal. — Vanligare Gripa Tn. —
2) (fig., mindre brukl.) 1. i ens rättigheter,
förnärma, kränka dem. — Ingripande, n. 4. o.
Ingripning, f. 2.
INGRODD, a. 2. (egentl. part. pret. af obrukl.
verbet Ingro) Som trängt djupt in och sitter väl
fast. /. smuts. — Syn. Inbilen, Inrotad.
INGRÄFVA, v. a. 2. (föråldr.) Gravera in. 1.
ell namn i marmor. — l. sig, v. r. Genom
gräfning intränga. I. sig i en ättehög. —
Vanligare Gräfva Tn sig. — Ingräfvande, n. 4.
o. Ingräfning, f. 2.
INGRÖPNING, f. 2. Se Urhålkning.
INGRÖPT, a. 4. Se Vrhdlkad.
INGÅ, v. n. 2. (böjes som Gå). 4) Gå, föras,
drifvas, komma till del inre af ett rum, ett ställe.
I. i ell rum. I. på en gård genom porlen.
Fartyget har i-ll i hamnen, i sundet. — 2)
Intränga. Udden ingick i väggen — 3)
Ankomma, anlända. Underrättelse har ingått, all....
— 4) (om penningmedel) Inflyta. Den summan
bör i. i statskassan. — 3) Börja, begynna. När
året 1860 ingått. — 6) It: a) Inträda i tjenst,
blifva medlem, deltagare af. 1. i rikels Ijenst, i
presleslåndet, vid en teatertrupp. 1. i en
orden, en förening, ell sällskap. — b) Börja. Han
har i-tl i fjerde årel. — c) Utgöra del af en
blandning. Opium i-r i delta medel. — d)
Hafva samband med. Den frågan i-r i milt ämne.
Det i-r alldeles icke i hans plan, alt .... ,
bör icke till hans plan, att ... . — 7) /. på,
samtycka till. /. på de föreslagna vilkoren. —
8) I. till en myndighet med, dit ingifva, t. ex.:
Han har i-ll till regeringen med ansökan
om . . . För bem. 4, 2, 3, 6, a, d, 7 o. 8
brukas äfven och i allmänhet oftare Gå Tn. — V.
a. Afsluta, träffa. 1. förlikning, förbund med
någon. — Ingående, part. pres. Brukas
nästan adjektivi i följande uttryck: 1. tull, för
inkommande varor. I. vinkel, som går inål. Del
ING
lärd, är icke lärd. Intet under, Icke underligt.
Jag har ingen lusl, ingen fruklan. — b)
(substantiv) Ingen vet del bällre än han. Ingen
rädder här. Del är ingen som vill. Ingen
mer än han blef straffad. Vi fingo alls intet.
Af inlel blir intet. Ha intet all lefva af. Ell
inlet. Allt eller inlel. Erkänna sill intet. lör
intet, utan kostnad. Inlel för inlel, allting
fordrar erkänsla, ersättning, godtgörclse,
vedergällning. Han är ej arresterad för inlel, ej utan
skäl. Göra till inlel, om intet, se
Tillintetgöra, Omintetgöra. Blifva till inlel,
förvandlas till inlet. upphöra att vara; äfv. ej lyckas, ej
hafva framgång. Gå, blifva om inlet, misslyckas,
blifva utan framgång.
Anm. bigen helle i fornspråket Eingin, af Eigi,
icke, och Ein, en.
INGENDERA, fnng’ndéra ell. inng’ndèra, m.
o. f. INTETDERA, fnntätldéra ell. inntättdèra,
n. pron. a. o. s. sing. Hvarken den ene eller den
andre, del ena eller det andra. På ingendera
sidan. I-s rätt bör förnärmas.
Anm. Ordet är sammansatt af Ingtn och Theira,
pron. genil. plur., således: ingen af dem.
INGENIÖR, innscheniö’r, m. 3. (fr.
Inge-nieur, af medeliidslal. Ingenium, krigsmaskin.)
4) Krigsbyggmästare. — 2) Fäll- och landtmäiare.
— 3) Civil byggmästare.
INGENIÖRCORPS, innscheniö’rkå’r, m. 3.
Särskilt corps vid en armé, beslående af personer,
som äro kunnige i krigsbyggnadskonslen med hvad
derlill hörer.
INGENTÖS, innscheniö’s, a. 2. (fr.
Inge-nieux af lat. Ingenium) Sinnrik, fintlig.
INGENSTÄDES, i nng’nsta däss, adv. (af Ingen
och Stad, ställe) 4) På intet ställe. Del finnes
i. I. ifrån, från intet ställe. — 2) Till inlet
ställe. Jag ämnar mig i.
INGENTING, inng’nli’nng o. i’nng’ntinng, pron.
s. o. a. n. sing. indef. Icke något. I. är bällre
än elt godt samvete. I. ledsamt. Draga upp
någon ifrån i., förhjelpa någon till lycka,
anseende, ifrån att vara en ringa person. Han är
i., har ingen befattning, intel yrke. Jag mins,
då han var i., en ringa person. Del är i. för
honom, det är för honom en lätt sak. Blifva
ond öfver i., utan orsak. (Fam.) Som i., som
om det vore ingenting, med mycken lätthet, L ex.:
Del gör han som i.; del går som i.
INGIFVA, v. a. 3. (böjes som Gifva) 4) Låta
någon inlaga, förtära. Brukas för denna bem.
endast om förgift och medikamenter. I. en
förgift. I. någon ett medikament. Vanligare
säges dock Gifva Tn. — 2) Inlemna till
vederbörande myndighet, embelsverk, o. s. v. I. en
böneskrift till ministern. — Äfv. Gifva Tn. — 3)
Förestafva, föresäga någon, hvad han bör tala;
säga, råda någon, huru han bör förhålla sig.
Man ingaf honom, hvad han skulle svara.
Hvem har i-vil honom alt svara så sturskl?
I. någon mod, genom uppmuntrande ord göra
någon modig. — Äfv. Gifva Tn. — 4)
Omedel-barligen, genom öfversinlig inverkan, låta (tanke,
beslut, idé o. s v.) uppkomma, uppstå i ens själ.
Gud ingaf profelerna, hvad de skulle säga. —
3) I och med födseln inplanta. Naturen har
i-vit dem hat till all falskhet.
INGIFVANDE, n. 4. Handlingen, då man
in-gifver (i bem. 4. o. 2. af verbet Ingifva). I. af
förgift. Medikamenlers i. En böneskrifts i.
1NGIFVELSE, f. 3. 4) Förestafvande,
föresä-gande, intalande» inrådan. Göra någol på ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
