Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Inkasta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INK
maning, elt påslående, o. s. v. Göra flera i. emot
ett påslående.
INKASTA, v. a. 4. 4) Kasta till detjnre af
elt rum. ett ställe. I. stenar i ell hus. på
grannens gård. — Äfv. Kasta in. — 2) (fig.) Yttra,
uttala, låta framkomma. 1 sill tal i-de han
några yttranden, som upplogos ganska illa. —
Inkastande, n. 4. o. Inkas tning, f. 2.
INKILA, v. a. 2. Indrifva och befästa med
kilar. — Inkiland e, n. 4. o. Inkilning,
f. 2.
INKL1NATI0N,––––-tschön, f. 3. 4) Lutning.
(Fys.) Magnetnålens i., dess slupning, allt större
och större, ju närmare man kommer en
magnetpol, der dcn slår alldeles på ända. — 2) (aslr.)
Den vinkel, som planet- och kometbanorna göra
mot jordbanan (ekliplikan). — 3) (fig.) a) Böjelse,
tycke, kärlek. — b) Föremål för ens kärlek,
kä-resla.
INKLISTRA, v. a. 4. Med klister infäsla,
insätta. — Äfv. Klistra in. — Inklistrande,
n. 4. o. In klislring, f. 2.
INKLÄMMA, v. a. 2. Genom klämning
in-drifva. intvinga. — Äfv. Klämma in. —
Inklämmande. n. 4. o. Inklämning, f. 2.
INKNACKA, v. a. 4. 4) Genom sakta
bult-ning indrifva. inslå. — 2) Genom knackning på
fönsterrutan inkalla. — Äfv. Knacka i’n. —
In-knackande, n. 4. o. In kn ackning, f. 2.
INKNUFFA, v. a. 4. Med cn knuff eller
knuffar inslöta. — Äfv. Knuffa in, — Inknuff an-;
de, n. 4. o. In knuffning, f. 2.
INKNYTA, v. a. 3. (böjes som Knyta)
Genom omknytning innesluta. 1. penningar i elt
näsdukshörn. — Äfv. Knyta in. —
Inknytände, n. 4. o. Inknylnin g, f. 2.
INKNÅDA, v. a. 4. Genom knådning inblanda.
1. russin i degen. — Äfv. Knåda i n. —
In-kn ådan de, n. 4. o. Inknådning, f. 2.
INKOGNITO, innkå’ggnilå, adv. (ital.) Utan
att vara kand; under främmande namn. Resa i.
— S. m. o. n. sing. Förhemligande af namn eller
stånd. Iakttaga dcn strängaste i. Jag
begagnade mig af min i., för atl ... .
INKOK, n. 5. Se Inkokning.
INKOKA, v. a. 4. o. 2. Lata elt flytande
ämne minskas genom kokning. I. lill hälften.
— Äfv. Koka i’n. — N. n. Genom kokning
minskas. — För denna bem. säges vanligen Koka
in. — Inkokande, n. 4. (för v. a.).
INKOKNING, f. 2. 4) (aktivt) Handlingen,
förfarandet, då något inkokas. — 2) neutralt)
Förhållandet, att cn flytande vätska kokar in.
INKOMMA, v. n. 3. (böjes som Komma) 4)
Komma till det inre af ett rum, elt ställe, en ort.
Ilan inkom i rummet, på gården. Judar få
i. i riket. Elt fartyg har i-mmil i hamnen.
— 2) Införas. Denna vara får ej i. i landet.
— 3) (om penningar) Se Inflyta. — 4) I. med,
till vederbörande myndighet ingifva, t. ex.: I.
med en skrifl, med en ansökan, med
klagomål; i. lill Kongl. Maj.l med cn
nådcansök-ning; i. lill rätten med sin förklaring. — 5)
I. på ell ämne, i tal eller skrift öfverga till ett
ämne. — Äfv. Komma in. — Inkommande,
n. 4.
INKOMMENSURABEL, innkåmmännsuråb’1,
8. 2. Som ej kan mätas med ett gemensamt mått.
I-bla stnrheler.
INKOMMOD, innkåmmöd. a. (utan neutrum
i sing.) Obeqväm. besvärlig, oläglig.
1NK0MM0DERA, v. a. 4. Besvära, vara till
INK 769
besvflr, hinder; falla oläglig. — I. sig, v. r. Göra
sig besvär, omak, möda. — In k om mo der
ande, n. 4.
INKOMMODITET. –––––-ct, f. 3.
Obeqväm-lighct, besvärlighet, olägenhet.
INKOMPETENS, innkåmmpetä’nns, f. 3.
Obc-fogenhet, obehörighet.
INKOMPETENT,–––––lä’nnt, a. 4. Obefogad,
obehörig.
INKOMST, m. 3. Hvad man årligen har i
afkaslning af fast egendom, åtnjuter i
löneförmåner, sportler, pension o. s. v., förljenar, vinner
genom utöfvandc af yrke, konst, handlverk. o. s.
v. Huru slor i. har han af sin rörelse?
Hafva stora, goda, små i-er. Silla med små i-er.
VI gifter na öfver sliga i-erna. — Syn. Ingäld,
Af-komst. Afkaslning,
INKONSEQVENS, innkånnsekvä’nns, f. 3.
Stridighet emellan grundsatser eller yttranden och
handlingar. Följdstridighet.
1NK0NSEQVENT, a. 4. 4) (om person) Som
motsäger sig sjelf, anlingen i tal, skrift eller
handling. — 2) (om sak) Som innefattar en
inkon-seqvens. Ell i. handlingssätt. — Syn.
Följdvi-drig, Följdstridig.
INK0NST1TUTI0NEL, innkånnstilutschonä’ll,
a. 2. Grundlagsvidrig.
INKORPORERA, innkårrporcra, v. a. 4.
In-förlifva. — Inkorporerande, n. 4. o.
Inkorporering, f. 2.
INKORREKT, innkårrä’ckt, a. 4. Oriktig,
felaktig.
INKORRIGIBEL,––––-schi’b’l, a. 2.
Oförbätterlig, oefterrättlig.
INKORRUPTIBEL, –rupptib’1, a. 2.
Obe-sticklig, omutlig.
INKROM, i’nnkrå’m, n. 5. (af t. Krume,
malle i bröd) 4) Det inre och mjukare af vissa
födoämnen, såsom mallen i bröd, fyllningen i
pastejer, dct köttiga i frukt. — 2) Inmäte i fågel
och fisk.
INKRUPEN, part. pret. af v. Inkrypa. Som
inkrupil. Silla t.
INKRUSTERA, v. a. 4. (lat. Incruslare,
öf-verdraga med skorpa) 4) Belägga ylan af cn sak
med skifvor af mer eller mindre dyrbara ämnen.
— 2) Omgifva med elt öfverdrag af gips eller sten
(luff). — Inkruslerande, n. 4. o.
Inkruste-ring, f. 2.
INKRÅNGLA, v. a. 4. (fam.) Göra krånglig
och invecklad. — Äfv. Krångla in. —
Inkrånglande, n. 4. o. In kr ån g lin g, f. 2.
INKRÄFVA, v. a. 2. Sc Infordra. — Äfv.
Kräfva in. — Inkr ä f vande, n. 4.
INKRÄKTA, v. a. 1. (af Kraft, makt, våld;
belg. Krachl) Med våld och orätt bemäkliga sig.
I. ell land. I. ens rättigheter. (Absolut) /. på
grannens ägor. — Syn. Eröfra, Underlägga sig,
Usurpera.
INKRÄKTANDE, n. 4. Bcmäktigande med
våld och orätt.
INKRÄKTARE, m. 5. En, som inkräktar
(land, ägor, rättigheter). — Syn. Eröfrare,
Usur-pator.
INKRÄKTN1NG, f. 2. 4) Se Inkräktande.
Göra i. på sin grannes ägor. — 2) Hvad som
blifvit inkräktadt. Napolcons i-ar gingo snart
åler förlorade för Frankrike. — Syn. Eröfring.
— Sä. I-sbcgär, -slystnad.
INKRÖKÄ, v. a. 2. Kröka inåt. — Äfv.
Kröka in. — Inkrökande, n. 4. o. Inkrökning,
f. 2.
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
