Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kopparstreck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
856
KOP
KOR
KOPPARSTRECK, n. 5. Malmstreck, som
håller koppar.
KOPPARTAK, n. 5. Betäckning af
kopparplåtar på ett tak.
KOPPARTRYCK, n. 5. Se
Kopparsticks-tryck.
KOPPARTRYCKARE, m. S. Se
Koppar-slickslryckare.
KOPPARTRYCKERI, n. 3. Se
Kopparslicks-tryckeri.
KOPPARTRÅD, m. sing. Metalltråd, dragen
af koppar.
KOPPARVATTEN, n. sing. Vatten, som
innehåller koppar.
KOPPARVERK, n. 5. Ställe, inrättning, der
koppar utsmälles ur sin malm och srnides till
plåtar.
KOPPARVITRIOL, ––61. m. sing. Eli
metallsalt, sammansatt af kopparoxid och
svafvcl-syra.
KOPPARÅDER, f. 1. pl. — ådror.
Malmåder. som håller koppar.
KOPPARÅLDER, m. sing. Brukas mest i
bestämd form, och betyder den tredje tidsåldern
af menniskosläglets tillvaro, då man började att
smida vapen, men ännu ulan att öfva våldsamheter.
KOPPARÖRE, n. 4. Se Rundstycke.
KOPPEL, kå’pp’1, n. 5. (lat. Copula) i) Kedja,
hvarmed jagthundar äro bundna tillsammans.
Leda i k. Släppa ur k. — 2) Tvenne sålunda
hopkopplade hundar. Ett k. hundar. — 3)
Dragande k., inrättning på orgvcrk. hvarmedclst
pedalen sammankopplas med manualen.
KOPPELBAND, n. 5. Band, hvarmcd
kopplade hundar föras.
KOPPELBRUK, n. sing. (åkerbr.) Det slags
omloppsbruk. då jord begagnas till sädesodling
flera år efter hvarandra, och sedan antingen till
gräsväxt eller bclc, likaledes flera år efter
hvarandra.
KOPPELMEKANIK, kå’pp’lmekani’k, f. sing.
Tryckande k., inrättning på orgverk. hvarmedelsl,
vid fingrets starkare tryckning på det ena
klave-rels tangenter, samma tangenter på ett eller flera
djupare liggande klaver nedtryckas.
KOPPELREM, f. 2. p). — remmar. Rem,
hvarvid kopplade hundar föras.
KOPPELVERK, n. 5. Inrättning på orgverk,
hvarmedelst flera klaver hopkopplas.
KOPPGLAS. n. B. Ell särskilt för ändamålet
blåst glas i kupig form, som användes vid
kopp-ning. för alt uppdraga huden på ett ställe.
KOPPHORN, n. B. Horn, hvarmed vid
kopp-ning huden uppsugcs.
KOPPJERN, n. B. Se Koppsnäppare.
KOPPLA, v. a. 4. 4) Med koppel hopbinda.
K. hundar. — 2) K. gevär, sälta ihop dem med
bajonetterna uppvända, slödda mot hvnrandra. K.
stämmor i orgverk, förbinda dem med
hvarandra. — V. n. (fig.) Af dåliga bevekelsegrunder
stifta äktenskap emellan personer; äfv.
lillväga-bringa oloflig förbindelse mellan tvenne
personer af olika kön. — Aktivt säges: K. ihöp. —
Kopplande, n. 4. o. Koppl in g, f. 2.
KOPPLAF, m. 2. pl. — la [var. Ell lafslägte.
Variolaria.
KOPPLARE, m. 8. o. KOPPLERSKA, f. 4.
En, som kopplar. Se Koppla, v. n.
KOPPLERI, n. 3. En kopplarcs eller
kopp-lcrskas föraktliga yrke.
KOPPNING, f. 2. Förrättningen, då någon
koppas. Se Koppa, v. a.
KOPPOR, f 1. pl. Se under Koppa, f.
KOPPSKATT. m. sing. (egcnll. Kopfskall. af
t. Kopf, hufvud) Den fordna benämningen på
Mao-lalspenningar.
KOPPSNÄPPARE, m. S. Kirurgi<kt
instrument, som begagnas vid koppning, försedi med
flera små klingor, hvilka uppspännas och på cd
gång aflryckas emot den genom koppglaset
uppsugna huden, för alt uttömma den der samlade
bloden. Kallas äfven Koppjcrn.
KOPPSTEN. m. 2. En stenart. hvars yla är
boläckl med små upphöjningar, liknande koppor.
Kallas äfv. Variolit.
KOPPYMPNING, f. 2. Afsiglligt inympande
af koppgiftel i en för koppsjukdomen ännu
mottaglig kropp, för att derigenom mildra
sjukdomens gång och bevara den sålunda ympade fur
faran att angripas af elakartade smittkoppor. K-en
är gammal i Kina och Oslin dien.
KOPPYMPNINGSHUS, n. S. Särskilt hus, der
vaccinering verkställes.
KOPPÄRR, n. 8. Ärr efter cn koppa.
KOPPÄRRIG, a. 2. Bcläckt med koppärr pa
huden. — Koppärrig het, f. 3.
KOPULATION,––––tschön, f. 3. Sam
manvigning. (Co —
K0PULAT1V.––––-i’v, a. 2. (af Copula, ban.r
Förenande, sammanbindande. — Skrifves äfveo
Cop
KOPULERA, v. a. 4. 4) Förena, sammanfoga.
— 2) (fig.) Sarnmanviga. — Kopulerande, n.
4. o. Kopulering, f. 2. [Co—.]
KOR, m. 3. (grek. Choros, ringdans under
sång) 4) Elt antal sjungande personer. — 2)
Deras sång. — S. n. 5. 4) Afskild och upphöjd
plats i en kyrka för sångare. — 2) Innersta delen
af en kyrka, vid och omkring altaret. — 3) HväUd
sidobyggnad i en kyrka. fChor, Chör.]
Anm. För Kor, m., skrifves nu vanligtvis Kr.
KORA, kå’ra, v. a. 4. Välja, utvälja. K. Ull
konung. — Korande, n. 4. (Kåra.l
KORAL, - ål. m. 3. (af Kor, m.) Kyrkosång.
— Ss. K-melodi, -noter. [Cho—.]
KORALBOK, - ålbök, f. 3. pl. — böcker.
Bok, som innehåller en samling af kyrkomelodier,
antingen med eller utan orgel-ackompanjemang.
[Cho —.)
KORALMUSIK, -ål-fk, m. sing. Musik,
som beledsagar kyrkosången. [Cho —.]
KORALL, -åll, m. 3. Den hårda skorpa,
hvaraf somliga koralldjur eller polyper äro
be-täckia. Röd k., omkring en fol hög. med
fin-gerstjock/ rund, grenig. cinoherröd slam; lemnar
råämnet till korallperlorna. Corallium rubrum.—
Ss. K-artad, -röd. [Co—.]
KORALLBANK, - ållbångk, m. 2. Hafsbank,
småningom danad af uppväxande
korallförgreningar.
KORALLDJUR, n. B. (nat. hist.) Se Polyp.
KORALLFISKARE, m. B. En, som idkar
korallfiske.
KORALLFISKE, n. 4. Upptagande från
haf*-boltnen af Röd Korall, hvilket som yrke
hcdrif-vcs på Algieriska kusten, af Fransmän och
Italienare. genom särskilia, derlill utrustade fartyg
med stora segel.
KORALLFÄRG, m. 3. Färg, liknande den
röda korallens.
KORALLFÄRGAD, a. 2. Som har korall färg.
KORALLGREN, f. 2. Gren af en koralhaxL
KORALLHALSBAND, n. 8. Halsband af
ko-rallperlor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
