Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - L ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L, &H, n. 5. 1) Tolfte boksiafven i alfabetet.
a) Har alltid sitt eget lena ljud, i början af ord
och stafvelser, t. ex.: Lag, led, laglig,
liklig-hel. För öfrigt äfven alltid utan undantag, i det
finare, mera städade språket, t. ex.: Al, hal, half,
blifva, hvaremol det i folkspråket och
hvardags-tal får ett gröfre, tjockare, fylligare, aspircradt
ljud, artikuleradt längre inuti munnen och mera
närmande sig till r. — b) L framför ju i samma
stafvelse är nästan stumt, t. ex.: Ljud, ljuf. ljum
(jüd, jüv, jümm); likaså i orden Karl, verld (kår,
vä rd). — i) Ljudet, som uppkommer, då
bok-stafven l uttalas. — Man säger äfv. l-ljud. —
3) Förkortningar: L. såsom romersk siffra = 30.
L:a, (i bandelsslil) Leltera. — c. = loco cilato.
— L. S. = Loco Sigilli.
LABB, m. 2. (pop. o. fam.) Grof hand.
LABBE, m. 2. pl. tabbar. Ett slägle af
simfåglarna. Lestris. Arter deraf äro:
Spetssljer-lade L-n eller blott L-n, äfv. kallad Svarllasse
och Ge-ut, 47 tum lång, helt och hållet brun med
svarta vingpennor och bvila spolar. L.
parasi-tica. Bredsljerlade L-n, 4 ’/2 fot lång, rygg,
skuldror och vingar svartbruna. L. pomarina. Se f. ö.
Slorlabbe.
LABER, a. oböjl. (sjöt.) L. kultje, så pass
stark vind, att bovembramseglen kunna föras.
LABIAL, –ål, a. 2. (af lat. Labium, läpp)
Som angår läpparna. Brukas i några
sammansättningar, såsom: Labial-bok slaf, sådan, som
uttalas med läpparna. Labial-pipa, se
Flöjl-pipa.
LABORATOR, –ritårr, m. 3. (uttalas i pl.
— törärr) (lat.) En, som arbetar i en kemists eller
apotekares verkstad.
LABORATORIUM, –-töriumm. n. 3. pl.—
rier. (lat.) En kemists, apotekares eller
fyrvcr-kares verkstad.
LABORERA, v. n. 4. (lat. Laborare) 4)
Sysselsätta sig med kemiska försök och arbeten. —
2) L. med, arbela, bråka med; äfv. vara behäftad
med (en sjukdom). L. med giklen. —
Laborerande, n. A.
LABRADOR, låbradå’r, m. sing. (mineral.) En
art fältspat.
LABYRINT,–fnnt, m. 3. (grek.
Laby’rin-(hos) 4) (ursprungi.) Stor byggnad med många
hvarandra korsande gångar, så alt man lätt deri
kunde gå vilse. L-en på Crela. — 2) Irrgång. —
3) (fig.) Intrasslad sak. — 4) (anat.) Benämning
på fyra krokiga kanaler eller gångar i
tinningbenet, genom hvilka ljudet fortplantar sig till
bjernan.
LACCAHARTS, n. 3. Se Gummilacca.
LACCALUS, låckalüs. f. 3. pl. — löss.
Insekt, som lefver på Indiska Fikonträdet och
förorsakar utflytandet af en saft, som stelnad kallas
Gummilacca.
LAC-DYE, lackdä j, m. sing. (eng.) Ett af
lacklack i England bercdt, vackert, rödt
färgämne.
LACK, s. sing. oböjl. I. Betyder i
forn-språket: brist, fel; tadel, klander. Förekommer
nu endast i uttrycket: Lägga l. och lyte på, se
Belacka.
Anm. Ordet torde härleda sig af verbet Lacka,
rinna, och således ursprungligen hafva belydt:
läcka (substantiv), hvarifrån ulledningen af
föreslående bemärkelser blir ganska naturlig.
LACK, n. sing. II. (persiskt ord) 4) (ursprungi.)
Hvarje glänsande rödt färgämne. Deraf
Floren-linerlack. Lacklack. — 2) Se Sigitlack.
Försegla med l. — 3) Aftryck af ett sigill i
sigilllack. Bryta l-el på ell bref. — Ss. L-fabrik,
-fabri kör.
LACKA, v. n. 4. I. (pop. o. fam.) 4) Springa.
— 2) Rinna, flyta. Svetten l-de af mig.
LACKA, v. a. 4. II. Fästa ihop, försegla med
lack. L. ell bref. L. igén, ihop, 6m.
LACKAGE, lackåsche, n. 3. (af Läcka, med
förfranskad ändelse) Förlust, afgång genom kärls
läckande. Brukas i handelsspråket.
LACKANDE, n. 4. Hopfästande, försegling
med lack.
LACKERA, v. a. 4. öfverstryka med
lack-fernissa eller med färg, blandad med lackfernissa.
LACKERARE, m. 3. En, som lackerar.
LACKERING, f. 2. 4) öfverstrykande med
lackfernissa. — 2) Den betäckning på ytan, som
ett föremål derigenom fått.
LACKFERNISSA, f. 4. Benämning på vissa
hartsupplösningar, som strykas på metallpjeser
eller annat gods, för att åstadkomma en
glänsande yta.
LACKLACK, låcklåck, n. sing. Ett med
koche-nill likartadt rödt färgstoft, beredl af insekten
Coccus Lacca.
LACKLÖK, m. 2. Se Gamander.
LACKMUS, låckmuss, s. sing. oböjl. (t.
Lackmus s) Ett ursprungligen rödt, men genom
inverkan af alkali blånadt färgämne, som fås af
Lack-mus-Croton och åtskilliga lafarter. — Ss. L-blålt,
-färg, -rödt.
LACKMUS-CROTON,–––––––tön, f. 3. En växt
i Medelhafsländerna, hvaraf fås den äkta
lack-musfärgen. Croton tinctorium.
LACKMUSPAPPER, n. 3. (kem.) Blått
Reak-tionspapper.
LACKNING, f. 2. 4) Se Lackande. — 2)
Ställe, der något är lackadt.
LACKSTÅNG, f. 3. pl. — stänger. I form
gjutet eller (för gröfre sorter) på plåt rulladt,
långt, smalt, jemntjockt, halflrindt stycke
sigilllack.
LACKSYRA, f. sing. (kem.) Ett slags syra i
stocklack.
LACKVIOL, –6I, f. 3. Allmänt odlad
trädgårds- och krukväxt med ganska välluktande, gula
blommor. Chciranthus Cheiri. — Kallas äfven
Gyllenlack.
LACONISM, LACONISK, se Lakonism,
Lakonisk.
LACTUCASYRA, lacklükasy’ra, f. sing. (kem.)
Ett slags syra i saften af växten Lactuca virosa.
LAD, n. 3. Fordom af fruntimmer till
prydnad brukad hårbindel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
