Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lefnadsafton ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEF LÉfr’ it
tEFNADSAFTON, m. t. pl. - aftnar. (Fig.)
Ålderdomen.
LEFNADSDRÖM, m. 2. pl. — mar. (Fig.)
Hvad någon ofta länker på och önskar sig såsom
den högsta lycka här i lifvet.
LEFNADSFRISK, a. 2. (I högre stil) Som
finner njutning i lifvet, ej är ledsen dervid.
LEFNADSKLOKHET. f. sing. Förstånd att i
allt inrätta sitt lif ändamålsenligt.
LEFNADSLUST, f. sing. Håg alt lefva.
LEFNADSLÜSTIG, a. 2. Som gläder sig åt
lifvet, finner glädje deri.
LEFNADSMORGON, m. sing. (fig.) Lifvels
början: barndom och ungdom.
LEFNADSMÅL, n. 5. 1) Lifvels slut. — 2)
(fig.) Målet för ens Önskningar, förhoppningar,
slräfvanden här i lifvet.
LEFNADSORDNING, f. 2. Anlagen ordning
för ens lefnadssält.
LEFNADSREGEL, f. pl. — reglor. Regel,
som någon i sill lefnadssält följer.
LEFNADSSKIFTE, n. 4. Vexling i en
men-niskas lif, i afseende på lycka och olycka.
LEFNADSSÄTT, n. 3. Sätt att inrätta sitt
lif, att tillbringa lifvet. EU klokt, förnuftigt,
ordentligt l.
LEFNADSTID, m. 3. Den lid, hvarunder
någon lefver. Carl Xll:s l.
LEFNADSTRÅD, m. 2. Se Lifstråd.
LEFNADSVANA, f. 4. Viss riktning af
känslor och böjelser, gcmenligen bestämd af
uppfostran, umgänge, yrke, o. s. v.
LEFNADSVANDEL, m. sing. En mcnniskas
lefnadssält i sedligt hänseende. Brukas mest i
kyrklig stil.
LEFNADSVANDRING, f. 2. (fig.) Lefnad.
LEFNADSVETT, n. sing. Erfarenhet och
vana alt rätt skicka sig i det finare umgänget.
Hafva l.
LEFNADSVISHET, f. sing. Det slags
vishet, som röjer sig i sättet alt lefva förnuflsenligt.
LEFNADSÅR, n. 3. År af en viss persons
lefnad. Han dog i sitt 65:te I.
LEFRA SIG, v. r. 4. ell. LEFRAS, v. d. 4.
Blifva lefrig. Bloden l-r sig. — L-d, part. pass.
L. blod.
LEFVA, v. n. o. a. 2. Impf. Lefde. Imper.
Lef! Sup. Lefvat och Lefl. 4) Vara i lif, hafva
lif. L. hundra år. L-ver han ännu? Nej,
han l-ver ej mer. (Ordstäfve) L. medan man
l-ver, och dö en dag dess förr, förkorta lifvet
genom njutningar och nöjen. L-ve konungen!
Gud förlänc konungen ett långt och lyckligt lif!
Så sant Gud l-ver! uttryck, hvarigenom något
högtidligt bedyras. L. cfler någon, öfverlefva
honom. De, som l. efter oss, våra
efterkommande. L. upp. se Upplefva. L. ut, se
Öfverlefva. Han har l-t ut sin tid, är vid slutet af
sin lefnadsbana. — 2) Säges med afseende på
lef-nadssätt, lefnadsöden, lefnadsvandel, lycka, o. s. v.
L. lycklig och nöjd. L. ensligt, indraget, i
ro. L. som man lärer. Som han l-t, så dog
han, hans dödssätt motsvarade hans lefnadsvandel.
L. ell nytt lif, föra elt nytt, helt och hållet olika
lefnadssält. Vela all l., hafva lefnadsvelt eller
lefoadsklokhet. L. väl, njuta god och riklig föda.
Lef väl! lef lycklig! farväl! L. väl ell. /. väl
ihop, lefva i god sämja (säges isynn. om äkta
makar). L. väl med sina grannar, väl sämjas
med dem. L. illa, njuta knapp och dålig föda.
L. illa tillsammans ell. blott illa, illa förlikas,
sämjas. L. stort, som en stor herre, som
för-n.
nämt folk. L. fort, i nöjen och njutningar, som
förkorta lifvet. L. smått, måttligt och försakande,
hvarigenom lifvet sparas; äfv. snålt. L. för
någon, offra sitt lif åt ens lycka. Han l-ver blott
för de sina, för att göra dem lyckliga. L. blott
för sill kall, tänka på eller befatta sig med
ingenting annat. L. i hoppet att ..., hysa den
förhoppning att... L. i laster, i lättja, i
öf-verflöd. L- méd. vara med i sällskapslifvet. —
3) Hafva sitt uppehälle. L. af skidfrukler, af
sin förmögenhet, af räntor, af almosor. Ha
alt l. af, tillräcklig förmögenhet att deraf hafva
sitt uppehälle. Han har inlel alt l. af. L. på
sin egen pung, på andras bekostnad, på
någons nåd. Man måste l. ell. något hvar
måste l., man måste något förtjena, för alt hafva
födan. L. och låta l., vara mån om egen
fördel och derjemte unna andra förtjenst. — Syn.
Subsislera. — 4) Bo, vistas. Han lefde och dog
i Petersburg. * Der är bättre all l. L. för sig
sjelf, ej umgås med någon. L. på landet, på
sina gods.
LEFVANDE, n. sing. Varande i lif. Brukas
nästan endast i uttrycket: Mätt af l. — Adj. t.
(egentl. part. pres. af Lefva) 4) Som har lif, är i
lif. En l. kropp, varelse. Ell l. väsende.
Öf-verlemna någon l. eller död i rättvisans
händer. Jag vet ej, om han är l. eller död. Blifva
l. bränd. Göra någon åter l. Vid l. Gud!
så sant Gud lefver! (Bibi.) Och han inblåste en
l. ande i hans näsa, gaf honom lif och ande.
— 2) (fig.) a) Liflig. L. hopp, förtröstan. L.
tro, som bär frukt i goda gcrningar. L.
kunskap, fruktgifvande, som bringar nytta, gagn. Se
äfv. Anrfti, 4, h. — b) L. växl, i hvars kärl
safter cirkulera. L. häck, bestående af lefvande
iräd eller buskar. L. vatten, rinnande. L. kalk,
se Osläckl kalk (under Kalk). (Sjöt.) Vara L,
säges om segel, då de slå, fladdra. (Fys.) L.
kraft, uppväckt, salt i verksamhet. L. snråk,
som ännu talas (i motsats till Dödl språk\ —
Substantivt säges: Allt l., alla lefvande varelser.
L. och döda, menniskor, som äro i lifvet och
som döda äro.
LEFVER. m. 2. pl. lefrar. 4) a) (hos
menniskor) En stor och tung inelfva. soni bereder
gallan, belägen till största delen på högra sidan
af kroppen, lätt under mellangärdet, och fäst
dervid med elt par starka band; till färgen blåbrun
och delad i tre olika stora flikar. Sjukdom i
l-en. — b) Motsvarande kroppsdel hos djur. L.
af boskapsdjur brukas till korf. — 2) Se
Blod-lefver. — Ss. L-bråck, -inflammation,
-sjuk, -sjuka, - s ju k dom.
LEFVERANS, LEFVERANT, se Leverans,
Leveran t.
LEFVERERA, m. fl., se Leverera, m. fl.
LEFVERBRAND, m. sing. (med.)
Inflammation i lefvern.
LEFVERBRUN, a. 2. Af samma bruna färg,
som lefver har.
LEFVERFLÄCK, m. 2. Lefverbrun fläck på
huden.
LEFVERFÄRG, m. sing. Lefverbrun färg. —
Lefverfärgad, a. 2.
LEFVERGÅNG, m. 2. (anat.) Den kanal, der
alla gallgångarne förena sig, och som förer gallan
ur lefvern In i lolflumstarmen.
LEFVERKIS, m. sing. (mineral.) Ett slags
förening af jern med svafvel.
LEFVERKORF, m. 2. pl. — korfvar, Korfj
tillredd med lefver (bem. 4, a).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
