Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Löftesbrott ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69 LÖF
hålla sig Ifrån något. Jag har gjort mig sjelf
elt l. all ej förlära starka drycker.
LÖFTESBROTT, n. 3. Elt löftes brytande.
LÖFTESMÄN, m. 6. pl. — män. Se
Borgen, 2.
LÖFTESSKRIFT, f. 3. Se
Borgensförbindelse.
LÖFTRÄD, n. 3. Sådant slags träd, som har
löf (lill skilnad ifrån Barrträd).
LÖFTÄGT, f. 3. 4) Se Löfhackning. — 2)
Rätiighet dertill. Hafva fri l. på hemmanets
ägor.
LÖFVÄ, v. a. 4. 4) Smycka, sira med löf.
L. en dörr, en försluga. — 2) (fig.) Låta löfven
ulspricka. Våren l-r träden. — V. n. Pryda
dörrar, fönster, rum med löf. — L-s, v. d. (om
träd) Få löf. Skogen l., solen ler.
LÖFVERK, n. 5. (byggn.k.) Prydnader,
föreställande grenar och qvistar med löf.
LÖGA, v. a. 4. (af Lag, vätska) Bada någon
vid stranden af sjö, flod, o. s. v. Brukas för
akliv vanligen endast om vissa husdjur. L.
hästar, hundar. — L., v. n. ell. L. sig, v. r.
Bada sig vid hafs-, sjö- eller flodstrand. Säges
endast om menniskor. — Lögande, n. 4. (för
akliv).
LÖGERDAG, se Lördag.
LÖGN, lö’nngn, m. 3. (af Ljuga) Uppsåtlig
osanning, för att bibringa en annan falskt
begrepp om något. Beslå någon med l. Fara
med l., bruka lögn. (Groft ullryck) Del var l.
i hans hals, det var en grof lögn af honom.
(Bibi. o. kyrkl.) L-ens ande, djefvulen. — Anm.
I del finare språket undvikes ordet gerna; i dess
ställe brukas Osanning. — Syn. Osanning, Dikt,
Fabel, Dalkarl, Historia, Skepparhisloria,
Munklegend, Amsaga, Käringsaga.
LÖGNAKTIG, a. 2. 4) Fallen för alt ljuga.
— 2) Full af lögn. L. berättelse. — Lögn
akti g het, f. 3.
LÖGNAKTIGT, adv. Osant (med uppsåt).
Tala t.
LÖGNARE, m. 3. 4) En, som gör sig
skyldig till lögn. — 2) En, som är fallen för alt ljuga,
ofla ljuger.
LÖGNHISTORIA, f. 3. pl. - rier.
Lögnaktig historia.
LÖGNING, lögninng, f. 2. Handlingen, då
man lögar någon eller lögar sig.
LÖGNPREDIKANT, m. 3. En, som predikar
falska läror.
LÖGNPROFET, –ét, m. 3. Falsk profet.
LÖGSTÄLLE, n. 4. Tjenligl ställe, der
lög-ning sker.
LÖJA, f. 4. Mjukfenig fisk, 4 till 5 tum lång,
blågrön och hvil, med fina silfverglänsande fjäll.
Cyprinus alburnus. — Löjnät.
LÖJE, n. 4. Leende. Eli läckt,
försmädligt l. Lekar och l-n. — Bildar
sammansättningarna Smålöje, Hånlöje.
LÖJLIG, a. 2. Som förljenar ållöje; atl skratta
åt. En l. figur. — Syn. Narraklig, Befängd,
Besatt, Komik. Rolig, Luslig.
LÖJLIGHET, f. 3. 4) (i sing.) Egenskapen
alt vara löjlig. — 2) (med plur.) Löjlig sak,
någonting alt skratta ål. Yllra en l. — Syn.
Narr-aklighel. Rolighet, Lustighet.
LÖJLIGT, adv. På ell löjligt sätt. Gå, tala,
skicka sig l.
LÖJTNANT, löjtnannt, m. 3. (fr. Lieutenanl)
4) Officer, som slår omedelbart under en
öfver-befälhafyare, och bvars plats han i vissa fall
upp
LÖN
fyller, t. ex.: General-löjtnant, Öfverste-löjtnant.
— 2) Officer vid ett kompani, med rang närmast
kapitenen.
LÖK. (Talesätt) Lägga l. på laxen, i allting
finna något alt anmärka; äfv.: då man bör någon
klandras, framställa dess felaktighet i ännu värre
dager.
Anm. Della ord har ingen förbindelse med det
följande, ulan kommer af Lack, fel, klander.
LÖK, m. 2. 4) (bot.) a) Sammankrympt
växtslam, beklädd af läti intill hvarandra hopade blad.
Har tillförene, ehuru mindre rätt, hänförts lill
rolen. Alla liljor hafva l-ar. — Bildar flera
sammansättningar, såsom Blomsterlök, Tulpanlök,
m. fl. — b) Växlslägte af Liljornas familj,
hvar-till höra arterna Rödlök, Hvillök, Gräslök,
Piplök, Purjolök, m. fl., hvilka på sina ställen ses.
Allium. — 2) I dagligt tal menas med L.
vanligtvis Rödlök. Se d. o. Lägga l. på en
maträtt. — Ss. Lökaklig, - arlad,-bärande,
-formig, -lukt, -skal, -smak.
LÖKGRODA, f. 4. Ett slags groda med
hvil-lökslukt. Pelobates fuscus.
LÖKHUFVUD, n. 4. pl. — hufvuden. Hel
lAk i ai 11 cLnl
. LÖKKLYFTA, f. 4. Klyfta af ett lökhufvud.
LÖKKNOPP, m. 2. (bot.) I spelsen eller på
sidorna af en lök befinllig knopp, som utvecklar
sig i blad, blommor och frukt.
LÖKKNÖL, m. 2. (bot.) Så kallas en lök, när
sljelkämnet uti densamma är öfvervägande
utbil-dadt, d. v. s. när löken består af en fast massa,
blott beklädd med fina skal.
LÖKLAND, n. 6. Trädgårdsland, der lök är
planterad.
LÖKPÄRON, n. 3. Benämning på en sort
lök-formiga päron.
LÖKROT, f. 3. p). — rötter. Rot på en lök.
LÖKSOPPA, f. 4. Köttsoppa, tillredd med lök.
LÖKSTOCK, m. 2. (bot.) Den sammankrympta
stam, som utgör lökens inre massa.
LÖKSÅS, m. 3. Sås, tillredd med lök.
LÖKSÄNG, f. 2. Trädgårdssäng, der lök är
satt och växer.
LÖKVÄXT, f. 3. (bot.) Växt, försedd med lök
(1, a)-
LÖKÄPLE, n. 4. Benämning på en sort
lök-formiga äplen.
LÖMSK, a. 2. 4) Som på elt bakslugt och
försåtligt sätt söker skada andra. L. menniska.
Säges äfv. om vissa djur, t. ex.: En l. hund. —
Syn. Bakslug, Dolsk, Arglistig. — 2) Som
uttrycker, röjer lömskhet. L. uppsyn.
LÖMSKHET, f. 3. Egenskapen alt vara lömsk;
lömskl sinnelag.
LÖN, se Lönn.
LÖN, f. 3. 4) På förhand öfverenskommen eller
fastställd vedergällning i penningar eller varor,
som tilldelas någon för embele, syssla, tjenst,
vare sig offentlig eller enskilt; äfv. för arbete.
Han har 1000 Rdr i l. Hafva sin l. i
spannmål. Tjena utan l. Beläla en tjenare dess l.
Arbetaren är sin l. värd, den, som arbetar, bör
godlgöras för sill arbete. — Bildar
sammansättningarna: Tjenstelön, Arbets-, For-, Sylön, m. fl.
— 2) Belöning, vedergällning. Är del l-en för
mina tjensler? Äran är dygdens l. Våra
gerningar få sin l. efter döden. Han skall få
den l., han förljenar.
LÖNA, v. a. 4. o. 2. 4)’ Gifva lön. Brukas
för denna bem. föga, utom i uttrycken: L. väl,
illa, gifva god, dålig lön, t. ex.: Han l-r sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
