Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Man ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
MAN
MAN
en sådan man jag behöfver. Jag är er m., det
går jag in på. det är jag med om. — Syn. Karl.
— 3) (fam.) Duglig karl, en som förmår att göra
något. Visa all du är m. Del är jag m. för,
det åtar jag mig, det ansvarar jag lör. En m.
bör slå vid sill ord. — Syn. Karl. — 4) Karl,
tillhörande arbelsmanskap eller krigsfolk. Är för
denna bem. i plur. oförändradt. En m. af
bevakningen, af arbelskommenderingen. Ell
kompani af hundrade m. Tjugulusen m. Fyra
m. högt. (Sjöt.) Alle m. på däck. Skeppet
förgicks med m. och allt, med både gods och
besättning. — 6) Gift man, äkta man. Hon och
hennes m. M-nen i huset. — Genitiven Mans
i sammansättningar betecknar något, som brukas
af eller för karlar (i motsats till qvinnor), t. ex.:
Manshandske, -kläder, -klädning.
-namn, -rock, -sko, -slrumpa, -Iröja.
MAN {a kort). III. Obeslümdt, oböjligt
pronomen, egentl. substantivet Man i dess
ursprungliga bem. af Menniska. Brukas, för alt beleckna
menniskor i allmänhet, fordrar alltid verbet
i singular, och kan i böjd kasus efterföljas af
sig, en, t. ex.: Man berättar. Man bör ej
onödigtvis kasta sig i faror. Man vet ej, hvad
som kan hända en.
MAN ell. MANS {a kort), adv. IV. Brukas i
dagligt tal som fyllnadsord, för all beteckna bifall,
medgifvande, begäran o. s. v., t. ex.: Gör man
del; gå man på; säg man ul; lål mans del
nu vara sagdl; hör man på, min vän.
Anm. Förmodas af Ihre vara härledl af verbet
Må. Heter på danska Mm, på gollländska
Mens, och likheten med del grek, pe v, ,uq v
(quidem) är uppenbar.
MANA, v. a. i. o. 2. Uppfordra till
fullgörande af en pligt, till ett löftes uppfyllande, o. s. v.
M» någon all göra sin skyldighet. Han måste
m-s Ull alll, hvad han skall göra. M. någon
till sin pligt. M. godt för någon, genom sin
bemedling söka utverka en förmån för honom.
M. pa , uppfordra till mera drift, verksamhet.
M. på en häsl, med ord, töm, tygel, piska eller
ridspö pådrifva honom. M. fram, in, upp, ul,
se Frammana, — Manande, n. 4. o.
Maning, f. 2.
MANAT, - at, m. 3. Se Sjöko.
MANBAR, månnbär, a. 2. (af Man, II, bem.
2) 1) Säges om en menniska, som uppnått
slägl-mognadens tidpunkt, d. v. s. som kan fortplanta
sitt slägte. M. yngling, flicka. — Syn.
Gift-vuxen. — 2) M. ålder, gift vuxen ålder.
MANBARHET, f. 3. En menniskas
slägl-mognad eller uppnådda förmåga alt kunna
fortplanta sitt slägte. — Ss. M-s ål de r.
MANCHESTER, mannschässfr, m. sing. En
sort bomullssammet. Har sitt namn efter staden
Manchester i England, der det först tillverkades.
MANCHETT, se Manschett.
MANDARIN, manndarin, m. 3. Benämning
på de högre ernbelsmännen i Kina.
MANDAT, manndåt, n. 3. (lat. Mandalum)
4) Uppdrag, fullmakt. — 2) Påbud. — S. m. (fam.)
Bedrift. Stora m-er.
MANDATARIUS, manndalåriuss, m. 3 pl. —
arier. (lat.) En, som fått mandat; fullmäktig,
ombud.
MANDEL, månnd’1, m. 2. pl. mandlar. L
Anlal af 15 stycken.
MANDEL, mannd’l, m. 2. pl. mandlar. II.
4) Den platta, äggformiga, i ena Andan spetsiga,
med en brun, fårad hud betäckta, inuti hvita
kärnan af Mandellrädets stenfrukt. Se Söl-,
Bil-ler-, Krakmandel, m. il. Brända mandlar, se
Bränd. — 2) (kollektivt) Större mängd af dylika
kärnor, vare sig i sina skal, skalade, krossade,
o. s. v. — 3) (anat.) Benämning på hvardera af
tvenne långrunda, körlelarlade delar emellan främre
och bakre gomhvalfvet.
MANDELBAKELSE, m. 3. Bakelse, hvartill
söt- och bittermandel, socker, ägg och mjölk
blifvit använda.
MANDELBRÖD, n. 5. Bröd af deg, hvari
sölmandel, socker, smör och mjölk m. m. blifvit
tillblandade.
MANDELBUSKE, m. 2. pl. - buskar. En
buskväxt ifrån södra Ryssland, blott 3 fot hög,
med vackra blommor, men ingen frukt.
Amygda-lus nana.
MANDELDEG, m. 2. Deg af slött söl- och
biltermandel med ägg. socker och andra tillsatser.
MANDELDRYCK, m. 3. Dryck med tillsats
af mandel.
MANDELFORM, m. 2. Ett slags
mandelbakelse, gräddad i formar.
MANDELGLASS, m. 3. Glass af mjölk, grädde
och socker med tillblandning af mandelmjölk.
MANDELKAKA, f. 1. Kaka, tillredd af ägg,
socker, smör, mjöl och sötmandel.
MANDELKLI, n. sing. Det vid mandeloljas
pressning Öfverblefna grofva pulver, hvilket
begagnas som skönhetsmedel, för att få en fin och
hvit hud.
MANDELKRANS, m. 2. Eli slags
mandelbakelse i kransform.
MANDELKRINGLA, f. 4. Kringla, bakelse
af stött sötmandel, socker, smör, ägg och mjöl.
MANDELKÄRNA, f. 4. Se Mandel, II, 4.
MANDELMASSA, f. sing. Deg af slött
söt-och bittermandel, med tillblandning af socker.
MANDELMJÖLK, f. sing. Socker och finstölt
mandel, blandad med källvatten.
MANDELOLJA, f. 4. Ett slags fet olja,
pressad af mandel.
MANDELPAST. m. 3. (sockerb.) Ett slags
past, tillredd af söt- och bittermandel med socker.
MANDELPIL, f. 2. Ett litet, vackert träd af
Pilsläglet. Salix amygdalinus.
MANDELPOTATES, m. En sort små
pota-tes, med något mandelaklig smak.
MANDELRUTOR, f. 4. pl. Ett slags
mandelbakelse i form af fyrkantiga rutor. Kan äfv.
brukas i sing. Mandelrula.
MANDELSIRAP, m. sing. Sirap, kokt af
söt- och bittermandel med orangeblomvalien och
socker.
MANDELSKAL, n. 5. Det yttre, hårda skal,
som omsluter mandeln.
MANDELSPRITS, m. 3. Ett slags konfekt
af mandelmassa, cilronskal och äggegula, i
ringform.
MANDELSPÅN, m. 5. Ell slags lunn, krökt
mandelbakelse.
MANDELSTEN, m. 2. Ett slags stenarl med
små runda eller allånga, tomma eller med
främmande sten fyllda blåsrurn.
MANDELSÄF, m. sing. En växt af
Öäffamil-jen, med rotknölar, liknande till smak och
utseende mandlar. Deraf finnas tvenne arter:
Italiensk M., Cyperus esculenlus et longus, och
Ostindisk M, C. rotundus.
MANDELTRÄD, n. 5. Ett trädslag, inhemskt
i Orienten, med en stenfrukt, hvars kärna kallas
Mandel. Amygdalus communis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
