Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Manligen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
MAN
MAN
se Mankön. M-a linien, se Manslinie. — 2)
Som tillhör, har afseende på en man. M. ålder.
M-a år. — 3) Som vanligen utmärker, passar,
anstår en mogen man. M. karakler. M-l vett.
— 4) Tapper, modig, oförfärad. En m. gerning.
M. ståndaktighet. Eli m-l försvar. — Syn. Se
Tapper.
£2“MANLIGEN, adv. Se Manligt, 2.
^MANLIGHET, f. 5. 4) Manlig mognad,
karak-ter, manligt sinnelag, manliga tänkesätt,
manlig fasthet, sinnesstyrka. — 2) Tapperhet, mod,
oförskräckthet. — Syn. Se Tapperhet.
MANLIGT, adv. 4) Såsom en man. Tala
m. — o) Tappert, modigt, käckt, ståndaktigt.
Strida m.
MANLISTA, f. 4. (sjöt.) Förteckning pa de
sjömän, som en skeppare antagit i sin tjenst.
MANNA, f. (bibi.) Qvinna.
MANNA, v. a. 4. (sjöt.) M. rå, vid vissa
högtidliga tillfällen låta skeppsbesättningen, iklädd
sina bästa kläder, uppstiga på rårna och der
för-blifva en viss lid i upprätt ställning.
MANNA, v. n. 4. (gam.) Taga man, gifta sig.
MANNA, n. sing. 4) Isracliterncs
näringsmedel i öknen, enligt bibeln. Jfr. Mannalräd, 2.
— 2) Ett sockerarladt ämne, som ulsvettas ur
mannaträden. Jfr. Mannalräd, 4.
MANNAASK. f. 2. Se Mannalräd.
MANNABLOD, n. sing. (bot.) Örten
Hyperi-cum quadrangulare.
MANNAGRYN, n. 5. (mest i plur.) De
afska-lade fröen af mannagräset.
MANNAGRÄS, n. 5. Ett grässlag, som växer
i valtendiken, och hvars frön insamlas till
beredning af mannagryn. Odlas isynnerhet i Polen.
Festuca fluitans.
* MANNAMINNE, n. sing. oböjl. (af Man, II,
4) I m., så långt tillbaka samtida menniskor
kunna draga sig till minnes. Det är ännu i m.,
ännu lcfvande menniskor minnas del.
MANNAMOD, n. sing. Manligt mod. — Syn.
Se Tapperhet.
MANNAMÅN, m. sing. (af Man, II, 4)
Partiskhet, anseende till personen. — Syn. Väld,
Partiskhet.
MANNAS, v. d. 4. (gam.) Komma till manbar
ålder. Säges om flickor.
MANNASTRIT, m. 3. Insekt af Strilslägtet,
som genom sina styng i Mannaaskens blad
förorsakar utsvetlningen af det moslika sockerämne,
som kallas manna. Cicada Orni.
MANNASVINGEL, m. sing. Se Mannagräs.
MANNATRÄD, n. 3. 4) Benämning på tvenne
trädslag af Askslägtet, ur hvilkas blad ulsvettar en
saft, som stelnar till gulhvita droppar, hvilka
samlas och bringas i drogisthandeln under namn
af Manna. Ornus europæa och O. rolundifolia.
— 2) Ett trädslag, som växer kring Sinai samt
i det öfriga Steniga Arabien; anses vara det, som
lemnat det i bibeln omtalade manna. Tamarix
gallica.
o MANNAVETT, n. sing. Manligt vett,
förstånd.
MANNAVIF, n. 5. (gam.) Se Äktenskap.
MANNAÅLDER, m. sing. Manlig ålder,
manliga år.
MANNAÅR, n. 5. pl. Se Mannaålder. Hinna
till m.
MANNELIGEN, adv. Se Manligt, 2.
MANOMETER, manåméfr, m. 2. pl. —
metrar. Instrument alt mäta luftens täthet.
MANS, adv. Se Man, adv.
MANSBLOD, n. sing. örten Hypericum
quadrangulare, med gula blommor.
MANSBOT, m. sing. (lagt.) Böter, som enligt
lag måste erläggas af dem, hvilka ulan uppsåt
vållat en menniskas död.
MANSBÖRDA, f. 4. Så mycket, som en man
förmår att bära.
MANSCHETT, mannschäTt, m. 3. (fr.
Man-chelle) Krås, fäsladt vid handlinningen af en
skjorta. (Fig. fam.) Darra på m-en, vara
mycket rädd.
MANSCHETTSKJORTA, mannschä’ttscbjörta,
f. 4. Skjorta med vidsydda manschetter.
MANSFADDER, m. 2. pl.—faddrar.
Mansperson, som står fadder åt någon.
MANSHUFVUD, n. 4. pl. — vuden. (skepp.)
Öfra delen af de belingar, mellan hvilka bråspelet
ligger.
MANSHÖG, a. 2. Af en mans höjd.
MANSHÖJD, f. sing. Höjd, lika med den,
som en man af vanlig längd har.
MANSKADA, f. sing. (mindre brukl.)
Spill-ning af menniskolif. Baka i m., vålla någons död.
MANSKAP, n. 3. o. 3. Menige karlar vid
en militär- eller arbetstrupp; äfv. ett fartygs
besättning. Nytt, nyvärfdl m. M-el på ell
far-tyg- — Har sammansättningen Arbetsmanskap.
MANSKRAFT, f. 3. örtslägtet Eryngium, med
blåaktiga blad och blommor.
MANSLEM, m. 2. pl. — lemmar. Den af
mannens lemmar, hvarmed aflingen förrättas.
MANSLINIE, f. 3. Manlig slägtlinie. Jfr.
Svärdssida.
MANSPERSON, -pärrsön, m. 3. Person af
mankön.
MANSPILLAN, f. sing. indef. Förlust af
manskap. [Mansspillan.]
MANSRÖST, f. 3. Rösten af en mansperson,
som gått genom målbrottet.
MANSS1DA, f. 4. 4) Den sida, hvarpå
männen äro, l. ex. i en kyrka. — 2) Se Manslinie.
MANSSKRÄDDARE, m. 3. Skräddare, som
tillverkar kläder endast för manspersoner.
MANSTARK, a. 2. 4) Stark till antalet.
Fienden är ganska m. — 2) Brukas äfv., för att
beteckna en obestämd styrka, t. ex.: Hur m. kan
fienden vara?
MANSÅLDER, m. 2. pl. — åldrar. En
menniskas ålder, i allmänhet taget. Beräknas
vanligen till 30 år. Lefva i tre m-åldrar, i 90 år.
MANTAL, månnlål, n. 3. Kameralistisk term,
som betecknar sjelfva enheten, hvarefter ett
hemman mäles. En gård om två, om ell halfl m.
— Syn. Hemmantal.
MANTALSAFGIFT, f. 3. Se
Manlalspen-ningar.
MANTALSFRIHET, f. 3. Frihet ifrån
skyldighet att erlägga mantalspenningar.
MANTALS-KOMMISSARIE, – kommissarie,
m. 3. Se Uppbörds-kommissarie.
MANTALSLÄNGD, f. 3. Förteckning öfver
alla inom ett mantals-skrifningsdistrikt bosatta
personer, till namn, ålder, yrke, förmögenhet,
o. s. v.
MANTALSPENNINGAR, m. 2. pl.
Stadigvarande personel skatt, som betalas af hvarje
man-lalsskrifven person ifrån 47 till 63 år.
MANTALSRÄNTA, f. sing. Se Hemmantals*
ränta.
MANTALSSKRIFNING, f. 2. Den
förrättning, hvarvid alla rikets inbyggare upptecknas i
och för skattläggningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
