Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Mina ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 MIN
läge, svåra omständigheter, o. s. v. Hålla vid
god m., laga, att någon finner sig tillfredsställd,
oaktadt han i verkligheten har skäl till motsatsen.
Hålla god m. med någon, låtsa, alt man icke
märker dess planer, afslgter, förehafvanden, att
man icke känner dess ställning, omständigheter
o. s. v., för att derigenom lättare kunna
motarbeta eller snärja, fånga, öfverrumpla honom. Göra
m-er, sålla m-er på sig, i särskilt afsigt antaga
vissa ansigtsultryck. Göra m-er ål någon, genom
dylika ansigtsultryck söka alt oförmärkt gifva en
något att förslå. Göra söla m-er ål någon,
genom lockande och behagliga ansigtsultryck söka
att reta någon till kärlek. Göra sura m-er,
gifva sitt ansigtc uttryck af missnöje. Göra m.
af att..., låtsa, t. ex.: Fienden gör m. af all
belägra fäslningen.
MINA, f. 4. (fr. Mine, af mcdcll. lat. Minare,
föra) 4) Under jorden gräfd håla, hvari krut
blifvit inlagdt, för att genom dess antändande spränga
i luften hvad deruppom finnes. Jfr. Fladdermina.
Gräfva minor. Låta m-n springa. — 2) (fig.)
Hemlig anläggning, lönnligl anslag. — 3) Grufva,
bergverk.
MINARET, - - ét, n. 3. Ell bredvid en moské,
i form af en klockstapel, uppbygdl lorn, från
hvars höjd dygnets timmar angifvas och folket
kallas till bön.
MINBRUNN, mfnbrünn, m. 2. (fortif.) Grop,
som gräfves i jorden, så bred, att en karl
obe-hindradt kan arbeta deruti, vid anläggning af en
mina.
MINDERHALTIG. a. 2. Se Underhaltig. —
Min dcrhallig hel, f. 3.
MINDERÅRIG, a. 2. Som är i den ålder, då
man ännu icke hunnit blifva konfirmerad. Brukas
äfv. substanlivt. En m.
MINDERÅRIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
minderårig, eller den ålder, då man det är.
MINDERÅRING, m. 2. Minderårig person.
MINDRE, a, oböjl. Komparativ af Liten. 4)
Ej så stor som en annan, kortare, ringare,
obetydligare. M. lill växlen. Ell helt hufvud m.
Du är m. än han. Del m. anlalel. M.
(ör-tjensl, möda. Med m. besvär. Del beror på
större eller m. skicklighet, på graden af
skicklighet. — 2) Liten, ringa, obetydlig. Eli m.
antal spekulanter hade infunnit sig. — Adv. 4)
Betecknar ringare antal, myckenhet, grad, o. s. v.
M. talrik, stor, rik, god än ... På m. än Ire
limmar^ på kortare tid än Ire timmar. M. akta
lifvel än äran. M. än intet. Ingenting m.,
ails icke, t. ex.: Hon är ingenting m. än
vacker. Litet mer eller m. gör ingenting till
saken. Hvarken mer eller m., på punkten,
precist, fullkomligt, just så. i ordets egentligaste
mening, t. ex.: Klockan är sju, hvarken mer
eller m. Han är en skurk, hvarken mer eller
m. Deslo m. Icke desto m., se Desto. — 2)
Föga. Eli m. brukligi ord. — Med m., konj.
Så vida icke, om icke, ulan att. Jag gör det
icke, med m. han ber mig derom.
MINERA, v. a. 4. 4) Anlägga minor under.
M. en vall. — 2) (fig.) Undergräfva. —
Minerande, n. 4. o. Miner ing, f. 2.
MINERAL, –ål, n. 3. pl. — ier. (franskt
ord, af Mine, grufva) 4) Hvarje oorganisk kropp,
sådan den befinncs i naturen. — 2) Slenarl.
MINERALBAD, - - ålbåd, n. S. Bad, hvartill
mineralvatten begagnas.
MINERALBLÅTT, - - ålblå’lt, n. sing. Ett
slags blå färg, bildad af koppar och kolsyra..
MIN
MTNERALFÄRG, - - ålfäfrrj, m. 3. Af
mineralriket erhållen färg.
MINERALGRÖNT, –ålgrö’nt, n. sing. Ett
slags grön färg, bildad af koppar och kolsyra.
MINERALIE-KABINETT, - - rå–––––nä’tt,
n. 3. o. 5. eller:
MINERALIE-SAMLING, f. 2. Samling af
mineralier.
MINERALISK, a. 2. Som innehåller mineral.
M-a ämnen, beståndsdelar.
MINERALKÄLLA, f. 4. Källa, hvars vallen
innehåller mineral.
MINERALOG,––––-lå’g, m. 3. En, som är
kunnig i mineralogien.
MINERALOGI,––––låjf, f. sing.
Mineraliernas beskrifning.
MINERALOGISK,––––-lå jissk, a. 2. Som
tillhör eller har afseende på mineralogien.
MINERALRIKET, n. sing. def. Den
afdel-ning af nalurkropparna, som innefattar
mineralierna. Kallas äfv. Stenriket.
MINERALSYRA, f. 4. Syra, som innehålles
i något mineral.
MINERALVATTEN, n. 5. Vatten, hvari ell
eller flera mineraiiska ämnen äro upplösta.
MINERVA, -nä rrva, nom. prop. f. (rom. myt.)
Vishclens, konstens och vetenskapens gudinna.
MINGROP, f. 2. Grop, som uppkommer efler
en jordmassa, hvilken bortslungas, då en mina
springer.
MINGRÄFVARE, m. 6. En, som gräfver en
mina, eller, i allmänhet användes lill att gräfva
minor.
MINIATUR,––––-ly’r, m. 3. (fr. Minialure,
af lat. Minium, mönja) 4) Se Minialurmålning.
— 2) Förminskad storlek. Eli porträtt i m.
Målning, bild, ar bele i m.
MIMATURMÅLARE, - - - ürmå’–, m. 5.
Målare, som företrädesvis sysselsätter sig med
mi-niaturmålning.
MINIATURMÅLNING, f. 2. 4) Elt slags
mål-ningssätl med vattenfärg, hvilket endast begagnas
till helt små taflor, hvarvid man väl betjenar sig
af pensel, men icke för all göra streck, utan blott
punkter. — 2) Målning, utförd på detta sålt.
MINIMUM, mfnimumm, n. sing. (lat.) Det
minsta, det ringasle; minsta måttet eller graden.
MINISTER, - ni’sl’r, m. 2. pl. — i sirar. (lat.
ord, som egentligen betyder: tjenare) 4) Hög
em-betsman, som står i spetsen för någon afdelning
af regeringsärenderna. M. för inrikes ärenderna
ell. Inrikes m. M. för utrikes ärenderna ell.
Utrikes m. Se vidare Krigs-, Sjö-,
Finansminister, Premierminisler, m. fl. — 2) Sändebud
af andra rangen ifrån ell lands regering lill ell
annat lands., Svensk m. vid spanska hofvet,
MINISTÉRE, –slä’r, m. 3. (fr.) 4) En
ministers embete, förvaltning eller cmbetslid. — 2)
Alla statsministrarnc tillsammantagne. — Skrifvcs
äfv. Ministär. [—stèr.]
MINISTERIEL, — - steriä’11, a. 2. 4) Som
angår en ministère, af ministrar besörjes, o. s. v.
M-lla mål, de rcgcringsärender, som angå rikets
förhållande till främmande makter. — 2) Som
hyllar den varande ministèrcn, gillar dess
styrelse-system.
MINISTER-KONGRESS, - ni’ssl’r-kånngrä’ss.
Kongress, hvari blott ministrar och sändebud ifrån
flera hof deltaga, ej sjelfva furstarne.
MINISTER-RESIDENT, - nfsfr - - dä nnt, m.
3. Sändebud af tredje rangen ifrån elt hof lill
en främmande regering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
