- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
137

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - Nedfart ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NED

NED

137

basligl förflyttas, drifvas ifrån ett ställe till ett
annat lägre. Han slant och nedfor i sjön. —
Oftare säges Fara néd. — Nedfarande, n. 4.

NEDFART, c. 3. Händelsen, då person eller
sak far ned.

NEDFLOTTA, v. a. 4. I. Nedföra i flottar.
N. timmer. — Äfv. Flolta néd. — Ned
flottande, n. 4. o. Nedfloltning, f. 2.

NEDFLOTTA, v. a. 4. II. Fläcka full med
flott. — Äfv. Flotta néd.

NEDFLÄCKA, v. a. i. Göra full med fläckar.
— Äfv. Fläcka néd.

NEDFÄLLA, v. a. 2. 1) Låta falla. N.
suf-fletten på en vagn. N. en gardin. — 2)
Nedslå till marken. N. ett träd. — Vanligare Fälla.
— 3) Döda (i strid eller på jagl). N. en fiende,
en varg. — Vanligare Fälla. — För alla bem.
oftare Fälla néd. — Nedfällande, n. 4. o.
Ned fällning, f. 2.

NEDFÄRGA, v. a. 4. Nedsmörja med färg. —
Äfv. Färga néd.

NEDFÖR, nedför, prep. 1) Se Utför. N.
berget, trappan. — 2) Betecknar rörelsen af ett
föremål, som drifves nedåt på ylan af etl ting,
hvilket drifves, rörer sig i samma riktning. Fara
n. strömmen.

NEDFÖRA, v. a. 2. 1) Genom någol slags
fortskaflningsmedel förflytta från en ort ned lill
en annan. N. lastgods lill hamnen. — 2)
Medfölja person (eller djur), för att laga, alt ban (det)
kommer fram till elt ställe. N. en fånge i ell
underjordiskt fängelse. — Äfv. (för begge bem.)
Föra néd. — Nedförande, n. 4. o.
Ned-föring, f. 2.

NEDFÖRE, adv. Se Ulföre, Nedåt.

NEDFÖRSEL, m. sing. Nedförande.

NEDGRÄFVA. v. a. 2. Gräfva upp jord på
ett ställe, och i den uppkomna gropen lägga något
all förvaras, gömmas, hvarefler jorden åter
på-fylles. N. en skall. — Äfv. Gräfva néd. —
Nedgräfvandc, n. 4. o. N ed g rä f nin g, f. 2.

NEDGÅ, v. n. 2. (böjes som Gå) i) Gående
begifva sig ned till elt ställe. Han har n-ll lill
hamnen. — 2) Föras, drifvas, förflyttas, röra sig
ned. Solen, månen har n-ll. — 3) Sjunka, falla.
Vattnet i floden har n-tl en hel aln.
Termometern har n-ll lill nollpunkten. — 4) (fig.)
Afminskas, blifva ringare, falla. Priset har n-tl
lill 10 Rdr tunnan. — Äfv. (för alla bem.) Gå
néd. — Nedgående, n. 4.

NEDGÅNG, m. 2. 4) Gående ned till etl ställe.
— 2) (om solen, månen) Försvinnande från
himmelen nedom synranden. — 3) Sjunkande; (fig.)
minskning. Prisets n. lill 10 Rdr tunnan.

NEDGÖRA, v. a. 2. (böjes som Göra)
Tillfoga nederlag (både egenll. o. fig.); besegra,
öfver-vinna. N. sina fiender. — Nedgörande, n. 4.

NEDHAKA, v. a. 4. (föga brukl.) Nedtaga af
en hake.

NEDHALARE, m. 3. Tåg, som tjenar att
dermed nedhala något.

NEDHARFVA, v. a. 4. Genom harfning
ned-mylla. — Äfv. Harfva néd. — Nedharfvande,
n. 4. o. Nedharfning, f. 2.

NEDHUGGA, v. a. 3. (böjes som Hugga) 4)
Med yxa fälla. N. ell Iräd. — 2) (fig.) Med
vapen fälla, döda. N. en fiende med sabeln. —
Äfv. Hugga néd. — Nedhuggande, n. 4. o.
Nedhug aning, f. 2.

NEDHARA, v. a. 4. Öfverläcka med hår. —
Äfv. Håra néd.

NEDI, nédl, prep. o. adv. Se Neduli.

NEDIFRÅN, néd ifrån, prep. Från nedre
ändan af elt föremål; från ett nedre rum, ställe.
Hela Irädel n. roten ända upp till loppen.
Del hördes n. förstugan ända upp i öfversla
våningen. — A d v. (nèdifrån) Från ett nedre
ställe. N. ända upp. Långt n.

NEDIGENOM, néd ijenamm, prep. o. adv.
Ned igenom ett föremål.

NEDIKRING, nèdikrinng, prep. o. adv. Se
Nedomkring.

NEDKALLA, v. a. 4. Kalla alt nedkomma.
N. någon från öfre våningen af etl hus. (Fig.)
N. Guds välsignelse öfver någon, bedja Gud
att välsigna honom. — Äfv. Kalla néd. —
Nedkallande, n. 4.

NEDKIPPA, v. a. 4. Se Kippa néd (under
Kippa).

NEDKLAPPA, v. a. 4. Genom klappning
nedslå, nedtrycka, jemna. — Äfv. Klappa néd.

NEDKLIPPA, v. a. 2. Genom klippning lossa
något, så alt det faller ned. — Äfv. klippa néd.
— Nedklippande, n. 4. o. Nedklippning,
f. 2.

NEDKOMMA, v. n. 3. (böjes som Komma)
4) Komma ned till ett ställe. — 2) Förlösas.
Säges endast om fruntimmer af hög rang. —
Endast för bem. 4. kan sägas Komma néd. —
Nedkommande, n. 4. (endast för bem. 4).

NEDKOMST, c. 3. 4) Nedkommande. — 2)
Förlösning. Jfr. Nedkomma, bem. 2.

NEDKRATTA, v. a. 4. Genom krattning
ned-mylla. — Äfv. Kralta néd. — Nedkr allande,
n. 4. o. Nedk ra Ilning, f. 2.

NEDKRITA, v. a. 4. Stryka full med krita.
— Äfv. Krita néd.

NEDKÖRA, v. a. 2. 4) Köra (hästar, oxar,
vagn, o. s. y.) ned lill ett ställe. — 2) Föra, forsla
ned med kördon. N. laslgods till hamnen. —
3) Drifva, jaga, fösa ned. N. boskapen lill sjön.
— 4) Häftigt röra, flytta nedåt. N. handen i
fickan. — För alla bem. äfven, och vanligare,
Köra néd. — Ncdkörande, n. 4. o.
Ned-körning, f. 2. <

NEDKÖRSEL, m. sing. Nedkörande.

NEDLIGGA. v. n. 4. (böjes som Ligga) Vara
liggande nere. Vanligen säges Ligga néd. Brukas
mest i part. pres. N-nde, ofla adjeklivt.

NEDLJUNGA, v. a. 4. (i poesi) 4) Med
åsk-viggen nedslå. — 2) (fig ) Nedslå, tillintetgöra med
cn kraft, liknande åskans. — V. n. Med blixtens
snabbhet nedfara.

NEDLORTA, v. a. 4. (i lägre språket) Lorta
full, alldeles orena. — Äfv. Lorta néd.

NEDLOSSA, v. a. 4. Lossa något, så alt det
nedfaller. — Äfv. Lossa néd.

NEDLYFTA, v. a. 4. o. 2. Lyfta upp och
nedtaga. — Äfv. Lyfta néd. — Nedlyftande,
n. 4. o. Nedlyfl ning, f. 2.

NEDLYSA, v. a. 2. Medfölja och lysa någon
nedgående. — Äfv. Lysa néd.

NEDLÅTA SIG, v. r. 3. (böjes som Låta) I
handling eller umgänge eftergifva något af sin
värdighet. Säges om en högre i förhållande till
en lägre. Konungen nedläl sig att tilltala
honom. N. sig (ill någon, inlåta sig i sällskap,
beröring med en lägre. — 2) Förnedra sig. N.
sig lill bedrägeri.

NEDLÅTANDE, a. 4. Säges om en hög,
förnäm person, som i tal och umgänge mot lägre
eftergifver något af sin värdighet, och bemöter
dem med en viss förtrolig vänlighet. Ministern
var mycket n. mot honom. — S. n» 4.
Hän-48

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free