Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - Nödankar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÖD
NÖD
189
n» Klaga sin n.’ för någon. En vän i n-en,
en som hjclper, då man är i yttersta bchof deraf.
(Ürdspr.) N-en har ingen* lag, se Lag, III. l
n-en pröfvas vännen, då man är stadd i nöd,
pröfvas vänners bjclpsamhet. — Syn. Elände,
Uscl-hef. — 2) (uti inskränktare mening) Brist på de
nödvändigaste lefnadsbehofvcn. Vara i n. Lida
n. Göra något för n. skull, af n. (Ordspr.)
N-en drifver hunden i band, af nöden tvingas
menniskan att underkasta sig ett tvång, som hon
eljest icke skulle tåla. — Syn. Behof, Beknip. —
3) (i allm.) Brist, behof. Lida n. på allting.
(Fam.) Det går ingen n. på honom, del fattas
honom ingenting. (Fam.) Det är ingen n., saknas ej
medel, utvägar; äfv. har ingen fara. Ha af nen,
behöfva. Del är ej af n-en, behöfves ej. — 4)
Nödvändighet. Om n-en så fordrar. Göra af
n-en en dygd, se Dygd. — B) (fam.) Fara. Del
har ingen n., är ingen fara, intet att frukta. —
6) Yttersta svårighet. Han slapp med n., med
största n. undan. Med knapp n.
NÖDANKAR, n. S. 4) Se Pliglankar. — 2)
(fig.) Tillflykt i yttersta nöd.
NÖDBRÖD, n. sing. 4) a) Bröd, sådant som
beredes i svår hungersnöd, t. ex. barkbröd,
ben-bröd. — b) (i allm.) Mindre tjenliga
närings-ämnen, som i hungersnöd tillgripas. — 2) (fig.)
Yrke, hvarmed man sysselsätter sig för nöd
skull.
NÖDBRÖDSÄMNE, n. 4. Ämne, hvilket kan
begagnas som nödbröd (bem. 4, a.).
NÖDBUDEN, a. 2. neutr. — el. (fam.) Som
ogerna emottager en bjudning. Vara n., göra
sig n., låta bedja sig mycket, innan man antar
en bjudning. Han var inte n , var strax
benägen att komma, lät ej bedja sig länge.
NÖDD, äldre form för part. pass. Nödgad.
Detta gör jag n. oeh tvungen.
NÖDDOP, nö’d-döp. n. S. Dop. som. i
händelse ett nyfödt barn icke kan lefva. lilldess
pie-sten kommer, förrättas af barnmorskan eller
någon annan för tillfället närvarande person.
NÖDFALL, n. B. Fall, händelse af svår nöd
(bem. 4). I n. T slörsla, yttersta n.
NÖDFALLSMEDEL, n. B. Medel, som man
endast i yttersta nödfall anlitar.
NÖDFALLSVERK. n. 5. Något som man
endast i yttersta nödfall gör.
NÖDFALLSVITTNE. n. 4. Se Nödvillnc.
NÖDFLÅTE, m. 2. pl. — flåtar. Flåte, som
vid skeppsbrott göres af fartygets rundlmll. tomma
vatlenfat, o. s. v.
NÖDGA, nö’ddga. v. a. 1. Emot ens vilja
förmå en till något. Innebär icke yttre våld, i
hvilket fall Tvinga hellre brukas. N. en till
något. Man n-dc honom att af säga sig
regeringen. — Ilar äfven’ sak till subjekt, t. ex.:
Detta svar n-de honnm Ull lystnad. — Syn.
Nödsaka, Tvinga. Förmå. — N-s, v. pass. o.
dep. Emot sin vilja förmås till något. N. göra
en uppoffring. Han n-ades tiga. —
Nödgande, n. 4.
NÖDHAMN, m. 2. 1) Hamn, der man för
storm o. s. v. nödgas inlöpa. — 2) Liten hafsvik,
hvilken i nödfall kan begagnas sorn hamn.
NÖDHJELP, f. 3. Hjelp, tillflykt, som i
yttersta nödfall anlitas.
NÖD1G, a. 2. 4) Nödvändig, nödtorftig. Alla
n-a hjelpmedel. Mer än n-l är. Del är n-l
all undersöka saken. Del är ej n-l all ....,
behöfves ej .... Hvad skall del vara n-l för?
t jr na till? Hvad är del n-l alt bråka? hvad
behöfves, tjenar det till att b.? — Syn, Se
Nödvändig. — 2) Vara n. om, hafva behof af.
Hafva n., behöfva.
NÖDIG HET, f. 3. (mindre bruld.)
Nödvändighet, behöflighct, behof. (Fam.) Hvad är del för
n., hvad tjenar det till? hvad skall det vara
för?
NÖDIGT, adv. (föråldr.) Ogerna. Han gör
del n. Jag besvärar cr n.
NÖDLIDANDE, a. 4. Som lider nöd (bem.
2). En n. like. — Brukas äfven substantivt, l.
cx. Bispringa de n. — Syn. Nödstadd,
Nödställd.
NÖDLÖGN, f. 3. Lögn, som man endast i
yttersta nödfall, för att rädda sig sjelf eller andra,
gör sig skyldig till.
NÖDMAST. f. 3. Mast, som af reservhull
förfärdigas i st. f. en genom storm förlorad.
NÖDMYNT, n. B. Underhaltigt mynt, som en
regering af nödtvång finner sig föranlåten att
ul-gifva.
NÖDROP, n. B. Rop om hjelp. af någon sladd
i lifsfara eller svår ångest. Gifva n.
NÖDROR, n. B. (skepp.) Inrättning, som, i
stället för ett förloradl ror, göres af ombord
befintliga hjelpmedel.
NÖDSAKA, v. a. 4. NÖDSAKAS, v. pass o. dep.
Se Nödga, Nödgas. Delta n-de honom att
upphöra med sin handel. Man n-des processa. —
Syn. Se Nödga. — Nödsakande, n. 4.
NÖDSATT, a. 4. (bcrgsbr.) N. tackjern, som
uppkommer, då mindre rnalrn uppsällcs på ugnen,
än kolen förmå smälla; har tjocka kanter och
Öfre ytan jernn.
NÖDSIGNAL, nö dsingnal. m. 3. Signal, som
göres på ett fartyg, hvilket behöfver hjelp.
NÖDSKOTT, n. B. Nödsignal medelst
aflqs-sande af kanonskott. Skjuta n.
NÖDSPILT A. f. 4. Särskilt inrättad spilla,
hvari motspänstiga hästar insättas vid skoning, för
all ej kunna göra motstånd. — Kallas äfv.
Nöd-stall.
NÖDSTADD. a. 2. Stadd i nöd eller fara.
Vara n. I n. belägenhet. — Syn. Nödlidande,
Nödställd.
NÖDSTALL. n. B. Sc Nödspilta.
NÖDSTÄLLD, a. 2. Sc Nödstadd. Vara n.
för penningar.
NÖDTORFT, m. 5. Hvad som tarfvas för de
nödvändiga bchofvcns tillfredsställande. Hafva
sin n. Efter n.
NÖDTORFTELIGEN, adv. Efter nödtorft,
efter hvad som nödvändigt tarfvas. N.
förbättrad upplaga.
NÖDTORFTIG, a. 2. Som nödvändigt
tarfvas, behöfves. Hafva sin n-a utkomst.
NÖDTRÄNGD, a. 2. 4) Sc Nödlvungen. —
2) (pop.) Ytterst i behof all göra sitt larf.
NÖDTVUNGEN, a. 2. neutr. — el. Af nöd
tvungen, oundvikligt nödsakad.
NÖDTVÅNG, n. S. Tvång af nöd (bcm. 4),
oundvikligt tvång.
NÖDVITTNE, n. 4. Vittne, som ej får
af-lägga cd. men höres af brist på andra.
NÖDVÄNDIG, a. 2. 4) I och för något
bchof, ändamål oumbärlig. N-a lefnadsbehof. N-a
hjelpkällor. — Substantivt brukas äfv. ofta: Del
n-a, hvad som oundgängligen behöfves, t. cx.:
Lida brisl på det n-a. — Syn. Nödig,
Oumbärlig, Bchöflig, Erforderlig. — 2) Som oundvikligen
måste ske, oundviklig. En n. åtgärd. Eli n-l
ondl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
