Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Os ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
os
OSK
195
is. lillkionagifver en underjordisk ulloppsåder.
Säges äfv. om ställen på marken, der källådror
uppvälla. Deraf: Källos.
OS, n. 5. II. 1) (ursprungi.) Lukt. O. af
drycker. (Fig. fam.) Hafva o. of en Ung, hafva
väder deraf. — Deraf Stekos, Svafvelos, Julos,
m. fl. — 2) Den farliga luftart, som utvecklar sig
ifrån en eldstad, när spjellct blifvit skjutet, innan
ännu alla delar af bränslet blifvit fullkomligt
utbrända. O. af ved, af torf. Dö af o.
OSA, v. n. 1. 4) (ursprungi. och ännu i
folkspråket) Lukta. Det o-r godt. Brukas isynn. om
elak, stinkande lukt, t. ex.: Här o-r af svafvel,
af kol- O. brändl. — 2) Säges isynn. om os
ifrån eldstäder. Jfr. Os, II, 2. Om man skjuter
spjellet för bittida, så o-r det. — F. a. O. ihjel,
döds genom os ifrån en eldstad.
OSAGD, a. 2. Brukas endast i några få
uttryck. t. ex.: Låta vara o-t, med tystnad förbigå.
Jemna derhän. Jag ville gerna ha det o-t, jag
ville önska, att jag ej hade sagt det.
OSALIG, a. 2. 4) Ej salig. Brukas i
teologisk och kyrklig mening, äfv. subslantivt. Hon
fruktar atl blifva o. De o-e. — 2) Olycklig.
Hvilken o. passion! — Syn. Se Olycklig.
OSALIGHET, f. 3. 4) (i kyrklig mening) De
fördömdas olyckliga tillstånd i helvetet. Den eviga
o-en. — 2) Olyckligt tillstånd, olycka.
OSAMMANHANG, n. sing. Brist på
sammanhang.
OSAMMANHÄNGANDE, a. 4. 4) (i fysisk
mening) Som ej hänger tillsammans. — 2) Som
saknar sammanhang. Ell o. tal. En o. skrift.
OSAMS, dsamms, adj. oböjl. (af Sämja) Ej
sams, i missämja. Vara o. — Syn. Se Oense.
OSANN, a. 2. Ej sann, ej med sanningen
öf-verensstämmande. En o. uppgift, berättelse. Del
är osant, hvad han säger. Säga, tala hvad
osant är. — Syn. Falsk, Oriktig, Osannfärdig.
OSANNFÄRDIG, a. 2. 4) (om person) Som
far med osanning, fallen för att ljuga. En o.
men nis ka. — 2) (om sak) Se Osann.
OSANNFÄRDIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att
vara osannfärdig. Hans o. är känd. — 2) Se
Osanning. Låta komma sig cn o. lill lasl.
OSANNFÄRDIGT, adv. Émot sanningen. O.
föregifva någol. — Syn. Osant.
OSANNHET, f. 3. (föga brukl.) Se Osanning.
OSANNING, f. 2. 4) Egenskapen alt vara
osann. O-en af en uppgifl. — Syn. Lögn,
Osannhet, Falskhet, Oriktighet. — 2) Osant lal,
yttrande, osann uppgifl, osann mening, sats, osant
påslående. Säga en o. Beslå en med o. Skrifva
o-ar. Hans bok är full af o-ar. — Syn. Lögn.
— 3) Säges i allmänhet om alll hvad falskt och
ogrundadt är i lära och lefverne. Slrida mot
o-en. I denna mening brukas vanligen Lögn.
OSANNOLIK, a. 2. Ej sannolik. En o.
förmodan. — Syn. Otrolig, Oliklig. — O
sannolik het, f. 3. — Osannolikt, adv.
OSANT, adv. Se Osannfärdigt.
0SCH1CHTAD, a. 2. (geol.) O-e kallas dc
bergarter, som blifvit upplyflade ur jordens inre,
d. v. s. ej tillkommit genom afsättning i valten.
OSCILLATION, åschillatscbön, f. 3. (vetcnsk.)
Pendelsvängning.
OSED, osed, m. 3. Dålig sed, dålig vana.
Han har den o-en all... En o. har inrilat
sig ibland dem. — Säges äfv. om hästar, som
hafva någon ovana, t. ex.: Denna häst har den
o-en all slå bakut. — Syn. Ovana.
OSEDD, a. 2. 1) Som ej blifvit sedd. De
flesta af stadens märkvärdigheter äro ännu af
oss o-a. — 2) Af ingen sedd, oerhörd. En förut
o. mängd af löfmaskar.
OSED1G, a. 2. 4) Ej sedig. O-a barn. —
Syn. Ohyfsad. Oslüdad. — 2) (om hästar) Som
har någon osed.
OSEDIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara
osedig. — 2) Ord eller handling, som röjer brist
på sed och skick. Hvad är detta för o.? — 3)
Osed hos en häst.
OSEDIGT, adv. På ett osedigl sätt. Bära
sig o. ål. — Syn. Ohyfsadt, Ostädadt.
OSEDLIG, a. 2. Ej sedlig. Säges både om
person och sak. En o. menniska. Föra ell o-t
lefverne. — Syn. Omoralisk.
OSEDLIGHET, f. 3. 1) Egenskapen att vara
osedlig. Hans o. väckte allmän förargelse. En
handlings o. — Syn. Immoraliiet. — 2)
Osedlig handling. Hans o-er aflägsnade slutligen
alla vänner ifrån honom.
OSEDLIGT, adv. På cll osedligl sält, emot
sedligheten. Lefva o. — Syn. Immoraliskt.
OSKADAD ell. OSKADD, a. 2. Ej skadad,
ulan atl hafva blifvit skadad. Komma o. ur en
fara. — Syn. Välbehållen, Orörd, Helbrcgda,
Helskinnad.
OSKADLIG, a. 2. Ej skadlig. En o. varelse.
— Oskadlighel, f. 3.
OSKAFTÄD, a. 2. Ej försedd med skaft.
OSKAPLIG, a. 2. 4) Ulan regelbunden
skap-nad, illa skapad, illa formad. En o. dvärg. —
Syn. Se Oformlig. — 2) Ofatt stor. En o. jätte.
Eli o-t vidunder. — O ska pH g hel, f. 3.
OSKAPLIGT, adv. 4) Oformligt. — 2) (pop.)
Oerhördi, utomordentligt. O. stor.
OSKARSBRÖD, å’sskarrsbrö’d, n. 5. Ett slags
tebröd.
OSKATTBAR, a. 2. Se Ovärderlig. —
O ska llbarhet, f. 3. — Oskattbart, adv.
OSKICK, n. 8. 4) Se Olag. Del har råkat
i o. — 2) Dålig vana, felaktigt bruk. Rätta de
o., som inritat sig.
OSKICKLIG, a. 2. 4) Som saknar
skicklighet i konst, yrke. o. s. v. En o. öfversällare.
— Syn. Dålig. Klen, Oduglig. — 2) Illa gjord,
utförd. O-l arbete. — 3) Utan skick och vett i
umgänge. En o. ung glop. — Syn. Tölpig,
Tafatt. Rå, Ohyfsad, Oslädad, Fäaklig. — 4) Som
röjer brist på skick och vett. Elt o-l beteende.
— Syn. Otillbörlig, Opassande; Förvänd, Afvig,
Befängd; se äfv. bem. 3. — 5) (lagL) Saknande
de egenskaper, som lag fordrar af någon, för alt
kunna anförtros elt vissl laga uppdrag. O. alt
föra andras lalan.
OSKICKLIGHET, f. 3. 4) Brist på
skicklighet. O. i ell yrke. — 2) Brist på skick och vett
i umgänge; oskickligt säll atl vara. — 3)
Oskicklig handling, oskickligt yttrande. — Syn.
Oanständighet, Otillbörligbet. — 4) Egenskapen all
vara oskicklig till laga uppdrag.
OSKICKLIGT, adv. På ell oskickligt sält:
4) Ulan skicklighet (i konst, yrke, o. s. v.).
Öf-versälla o. — 2) Utan skick och vett. Bära
sig o. ål. — Syn. Förvändt, Bakvändt,
Bak-fram, Tölpigt, Tafatt, Dumt, Nölakligt, Fäaktigt,
Galel.
OSKIFTAD, a. 2. OSKIFT, a. 4. Som ej
blifvit skiftad. (Lagt.) Oskifl bo, orubbadt,
ode-ladt. Silta i bo oskiflo, förblifva i odelad
besittning af ett bo. Taga af bo oskiflo, innan
del blifvit deladt..
OSKILJAKTIG, a. 2. 4) Säges om personer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
