Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Oändeligt ... - P - P ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OÄN
PAC
205
OÄNDELIGT ell. OÄNDLIGT, adv. Utan
ända, utan gräns, gränslöst, i högsta måtto. Gud
är o. vis. — Syn. Se Ganska.
OÄRLIG, a. 2. Ej ärlig. En o. tjenare. —
Oärlig hel, f. 3. — Oärligl, adv.
OÖFVAD, a. 2. Ej öfvad, ulan öfning. O-e
trupper. En o. hand. O. i en konsl.
OÖFVERLAGD, a. 2. Ej öfverlagd. O.
handling. — Syn. Ouppsållig, Oafsigtlig.
OÖFVERLÅTLIG, a. 2. Som ej kan
öfver-låtas. — Syn. Oförytterlig.
OÖFVERSKÅDLIG, a. 2. Som ej kan
Öfver-skådas. En o. sträcka.
OÖFVERSTIGELIG ell. OÖFVERSTIGLIG,
a. 2. Som ej kan öfverstigas. En o.
skiljemur.
OÖFVERSÄTTELIG, a. 2. Som ej kan Öfver-
sättas. Eli o-l tal. En o. författare. — Syn.
Oåtergiflig.
OÖFVERTRÄFFLIG, a. 2. Som ej kan
öfver-träffas. — Syn. Ojemförlig, Oförliknelig.
OÖFVERVINNELIG, a. 2. Som ej kan
öfver-vinnas. O. här. hjellc. O-l folk. [—vinnerlig.]
OöFVERVINNELIGEN, adv. Se
Oöfvervin-neligl.
ÖÖFVERVINNELIGIIET, f. 3. Egenskapen
alt vara oöfvervinnelig. [— vinnerlighel.]
OÖFVERV1NNELIGT, adv. På ett
oöfver-vinneligt sätt, ulan alt kunna Öfvervinnas.
Alexander trängde o. in i hjerlal af Persien.
OÖM, a. 2. i) Ej ömsint. En o. make. —
2) Ej vårdande sig om. Vara o. om någol. —
3) Ej ömtålig. O. färg, klädning, möbel. —•
Oömhel, f. 3. — Oöml, adv,
P, pe, n. 4. 4) Har alltid sitt eget •ljud.
Park, pappa, papp, pipa. — Undantag: a)
Framför h, i främmande ord, när de begge höra
till samma stafvelse, uttalas p som f, t. ex.:
Philosophi, physik. Numera skrifves dock
allmänt f i st. f. ph, således: Filosofi, fysik. — b)
I ordet Psalm med dess sammansättningar är
p stumt; likaså i ordet Symptom. — (Fam.
talesätt) Sälla p (punkt) för, se Punkt. —
2) Ljudet, som uppkommer, då bokstafven p
uttalas. Man säger äfv.: p-ljud. — 3)
Förkortningar: p. ell. pag. = pagina. — p. c. =
procent. — Ph. M. = Philosophiæ Magister. —
P. l. = Pastor loci (församlingens kyrkoherde). —
pL — plural. — P. M. = Promemoria. —
Prof. = Professor. — P. S. = Postskript.
PACK (t. Pack, packe). Med pick och p.
(egentL: med käpp och packe, rensel), med allt
hvad man äger. Jfr. Pick.
PACK, n. sing. EgentL: löst, kringstrykande
folk, som bär sina saker i paekor, renslar. 4)
Ringa, gement folk utan hyfsning och sedlighet.
Löst p., löst folk. — Syn. Afskrap, Slödder, Byke,
Afskum, Tross, Bagage, Följe, Pairask. — 2)
Ringa, fattigt folk i allmänhet. Brukas för denna
bem. endast af veltlösa menniskor. — 3) (fig.)
Dåliga, föraktliga menniskor, vare sig rika eller
fattiga.
PACKA, v. a. 4. Tätt och i viss ordning, i
vissa lag, hvarf, nedlägga saker, varor, som skola
bortsändas, medföras på resa eller förvaras. P.
kläder» P. sill, strömming. Silla p-de, tätt
hopträngde. P. af, Tn, se Afpacka, Inpacka.
P. ihöp, se Sammanpacka. P. nöd, nedlägga
och packa. P. på’, lasta med packvaror, (fig.)
belasta med något; äfv. gifva stryk, piska upp.
P. upp, ur, ul, upp-, ur- eller utlaga saker,
varor, som varit packade. — P. sig, v. r. 4)
Tätt sammantränga sig. I samma mening: P.
sig ihöp. tillsamman. — 2) (fam.) Skyndsamt
begifva sig bort. p. er fort härifrån. P. sig
åf, bort, in, nöd’, undan, upp, ut.
PACKA, f. 4. Se Packe.
PACKANDE, n. 4. Handlingen, då något packas.
PACKARE, m. 3. Särskilt antagen person i
städerna, hvilken det åligger att, till säkerhet för
köpare, packa vissa ankommande saluvaror
(såsom sill, strömming, kött).
PACKAREPENNINGAR, m. 2. pl. Afgift,
som i städerna erlägges för hvarjehanda slags
saltad fisk och kött, som packas.
PACKARLÖN, f. 3. Afgift till packare för
dess besvär med packning.
PACKBOD, f. 2. Bod, hvari saluvaror
förvaras inpackade eller inställda.
PACKDUK, m. sing. Ett slags grof linväf,
som begagnas lill omslag för varupackor.
PACKE, m. ell. PACKA, f. pl. paekor. Flera
tält sammanlagda och till ell helt, genom snöre,
tåg o. s. v., hopbundna saker, varor. Deraf
sammansättningen Varupacke.
PACKET, m. fl., se Paket, etc.
PACKFONG, packfå’nng, m. sing. Ett slags
af koppar, tenn och zink sammansatt metall.
PACKHUS, n. 3. Stor offentlig byggnad i
större handelsstäder, för ankommande
handelsvarors uppläggande och förvarande, antingen de
åler skola afsändas, eller de emoltagas på
nederlag.
PACKHUS-INSPEKTOR,––––––späcklör, m. 3.
Tjenslcman, som har uppsigt öfver ett packhus.
PACKHÄST, m. 2. Häst, som i klöfsadel
forslar packvaror.
PACK KISTA, f. 4. Kista, hvari varor äro
inpackade, eller ämnad lill varors inpackning.
PACKKÄPP. m. 2. Käpp eller stång,
hvarmed repen kring paekor hårdare åtdragas.
PACKLÅDA, f. 4. Låda, hvari varor äro
inpackade, eller ämnad lill varors inpackning.
PACKLÄRFT, n. sing. Sc Packduk.
PACKMATTA, f. 4. Bastmatta, begagnad till
varors inpackning.
PACKNING, f. 2. 4) Se Packande. — 2)
Samtliga hoppackade saker, som någon medför
på marsch eller resa. — Syn. Se Bagage.
PACKNÅL, f. 2. Grof nål med trekantig
spels, som begagnas vid packning.
PACKPAPPER, n. sing. En sort af uppnötta
tåg och grofva lumpor förfärdigadt papper, som
begagnas till omslag å varor.
PACKREP, n. 3. Rep, hvarmed en packe är
ombunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
