Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Precipitat ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRE
PRE
235
PRECIPITAT, –-åt, n. 3. Bottenfällning.
PRECIPITERA, v. a. 4. (kem.) Fälla.
PRECIS, - fs, a. 2. Noga, noga afpassad eller
träffad, punktlig. — Adv. Se Precist.
PRECISION, –schön, f. 3. Noggrannhet,
fullkomlig riktighet.
PRECIST, - i’st, adv. Noga träffadi,
fullkomligt riktigt, på punkten.
PRECIÖS, se PretiÖs.
PREDESTINATION, predästinatschun, f. 3. 4)
Förulbesiämmelse. — 2) (teol.) Utkorelse, nådaval.
PREDESTINERA, predäslinèra, v. a. 4. 4)
Förut bestämma. — 2) (teol.) Utköra till salighet
eller fördömelse.
PREDICAMENT, m. fl., se Predikament, 8ec.
PREDIKA, prädfka (uttalas af lägre folket
äfv.: prä’dika), v. a. o. n^4. (af lat. Prædicare)
4) Hålla tal öfver något andligt ämne till
åhörar-nes uppbyggelse. P. Guds ord. P. för någon.
P. lagen. (Fig. fam.) P. lagen för någon, hålla
ett strängt strafftal till någon. — 2) (fig. fam.)
Tala med ifver (öfver ett ämne, emot något,
o. s. v.). Hon p-r för honom natt och dag,
för all få honom alt bli stadig. P. mot
brännvinet. Hon p-r jemt och samt, käxar alltid.
P. f en något, genom idkeliga omsägningar få
någon att fatta, komma ihåg, lära sig en sak.
P, omkull, öfverlräffa i predikande.
PREDIKAMENT,––––-männl, n. 3. 4) Klass,
hvarlill person eller sak kan hänföras. — 2) Viss
ställning, läge. [— cament.J
PREDIKAN, prädfkann, f. sing. indef. 4) Tal
öfver något andligt ämne till åhörarnes
uppbyggelse. Hålla en p. — 2) (fig. fam.) Straffial.
PREDIKANDE, n. 4. Handlingen, då man
predikar.
PREDIKANT, prädikånnl, m. 3. 4) En, som
predikar. God, dålig p. — Syn. Ordets
be-bådare, förkunnare, tolk. — 2) (i
sammansättningar) Benämning på innehafvarne af vissa
pre-sterliga befattningar, såsom: Bruks-, Kapell-,
Slotts-, Hofpredikant. (— canl.]
PREDIKARE, m. B. En, som predikar.
Sa-lomos P., en bok i Gamla Testamentet, äfv. kallad
Predikareboken.
PREDIKAREMUNK, m. 2. Se
Dominikaner-munk.
PREDIKAT, - -åt, n. 3. (log. o. språkl.) Det
som säges om subjektet i en sats. [— cat.]
PREDIKNTNG, f. 2. Se Predikan. Samling
af p-ar.
PREDIKOEMBETE, n. 4. Presterligl embele.
PRED1K0GÅFV0R, f. 4. pl. Förmåga alt
predika. Goda p.
PREDIK0ST1L, m. sing. Del slags skrifsätt,
som är brukligt i predikningar.
PREDIKOTEXT, m. 3. P-er kallas hvarje
af de stycken ur den H. Skrift, som, utvalda till
ämuen för predikningar vid den offentliga
guds-tjenslen, innehållas i den s. k. Evangelieboken.
PREDIKOTON, m. sing. (fam.) Den ton, som
predikande vanligtvis antaga. Falla in i p.
PREDIKO-UTKAST, n. 5. Utkast till en
predikan.
PREDIKSTOL, pra dickstöl, m. 2. Upphöjd,
med himmel öfverläckt talareslällning i kyrkor,
der presten slår, då han predikar. — Ss.
P-s-himmel.
PREDILEKTION, - - läcktschön, f. 3.
Förkärlek. [—lecl-.]
PREDISPONERA, v. a. 4. (med.) Småningom
förbereda (en_sjukdom).
PREDISPOSITION, ––tschön, f. 3. (med.)
Föregående benägenhet till en sjukdom.
PREDOMINERA, v. n. 4. Råda, herrska,
hafva öfverhand.
PREEXISTENS, preäxislä’nns, f. 3. Tillvarelse
före detta lifvel.
PREEXISTERA. v. n. 4. Vara till förut.
PREFEKT, prefa ckt, m. 3. Ståthållare,
höf-ding. [- fect.]
PREFEKTUR, prefäcktür, f. 3.
Slålhållar-skap. [-feclur.]
PREFERENCE, preferånngs, f. 3. (fr.)
Företräde.
PREFERERA, v. a. 4. Föredraga, gifva
företräde.
PREFIX, - i’x, n. 3. (gram.) Slafvelse, som
sättes framför elt ord.
PREGEL, PREGLA, se Prägel, Prägla.
PREJA, v. a. 4. I. (holl. praayen; sjöl.) Medelst
ropare tala med någon på afstånd. P. ån elt
fartyg, förmå elt mötande fartyg att brassa back,
för att af dess befäl erhålla underrättelser,
antingen genom ropare, eller genom atl sända en
bål om bord.
PREJA, v. a. 4. II. Tvinga någon atl gifva
mer i utskylder, än lagligt är, alt betala mer för
en vara, än skäligt är; äfv. pålägga olaglig skatt.
P. någon i handel. P. af, se Afpreja. — Syn.
Skinna, Flå. — Prejande, n. 4. o.
Prejning, f. 2. [Präja.]
PREJARE, m. Ö. En, som prejar. — Syn.
Skinnare, Flåbuse. [Präj —.]
PREJERI, n. 3. Det slags handlingssätt, då
man prejar folk. [Präj-.]
PREJHÅLL, n. 5. Vara inom p., säges om
ell fartyg, då dess besättning antages kunna höra
prejning ifrån ett annat fartyg.
PREJNING, f. 2. (sjöt.) Handlingen, då man
prejar elt fartyg.
PREJUDICERA, –-sèra, v. a. 4. Förnärma,
förfördela, förorätta, göra förfång.
PREJUDIKAT,–––––åt, n. 3. o. 6. Förut fälld
dom i ett lika beskaffadt mål. [— cat.]
PREKÄR, - är, a. 2. (fr. Précaire, af lat.
Precarius) 4) Som innehafves eller njules af
gunst ocb nåde. — 2) Reroende på andras
behag, osäker, oviss.
PRELAT, - åt, m. 3. 4) Högre katolsk prest
med andelig domsräll. — 2) (i allm.) Högre prest,
såsom t. ex. biskop. — 3) Elt slags dryck af
Bourgognevin med rostade pomeranser.
PRELATENSISK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på prelater.
PRELATUR, - - ür, f. 3. En prelats embete,
värdighet.
PRELIMINÄR,–––––är, a. 2. Förberedande,
inlednings-. Brukas äfv. i sammansättningar,
såsom: P-ar likel, -fråga, o. s. v.
PRELIMINÄRER, 3. pl. Allmänna punkter,
hvarom man vid ell fredsslut på förhand
öfver-enskommer, innan de särskilta frågorna afgöras.
PR ELLA, v. a. 4. Säges. då flera personer,
som på sidorna hålla i ett täcke, uppkasta i
luften en derpå liggande person. — Prellning,
f. 2 fPrälla.]
PRELUDIERA, v. a. 4. Göra inledande
förspel till ett tonstycke. — Preludiering, f. 2.
PRELUDIUM, preludiumm, n. 3. pl. — dier.
4) (i musik) Förspel. — 2) (fig.) Inledning,
förberedelse.
PREMEDITERA, v. a. 4. Förut betänka,
begrunda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
