Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Radig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
RAD
RAK
RADIG, a. 2. Som har rader. Rrukas i
sammansättningar, såsom: Tvåradig, Treradig,
m. fl.
RADIKAL, –ål, a. 2. (af lat. Radix, rot)
4) Som går till roten, grunden af en sak:
genomgripande. R. förbättring. — 2) Som yrkar
genomgripande förbättringar i statsförfattningen. —
Brukas i denna mening äfv. substantivt. De r-e.
— S. m. 3. 4) (gram.) Stambokstaf. — 2) (kem.)
Den brännbara kropp, som i en oxid finnes
förenad med syret. [— cal.]
RADIKALT, - - ålt, adv. I roten, i grund.
[— calt.]
RADIS, - i’s, f. 3. ell. RADISA, rådisa, f. 4.
Se Rädisa.
RADIUS, rådiuss, m. (lat.) Se Radie.
RADIX, radix, f. pl. radices (uttal. radi’säs)
(lat.) Rot; rotord.
RADOTERA, radåtèra, v. n. 4. (fr. Radoter]
Prata i vädret, pladdra, tala galenskaper.
RADOTERI, radåteri’, n. 3. Tanklöst prat,
snack.
RADOTÖR, radåtö’r, m. 3. Pratmakare,
RADTALS ell. RADVIS, adv. I rader, efter
hvarandra.
RAFFEL, råff’1, n. sing. oböjl. Ett slags
hasardspel med tre tärningar, hvarvid till träff
eller vinst fordras lika ögon på tvenne tärningar,
och alt alla tre lärningarnc visa tillsammans elfva
Ögon eller derulöfvcr. Spela r. — Ss. R-spcl.
RAFFINAD, - -åd. m. 3. Fint renadt socker.
RAFFINADERI,–––––––n. n. 3. Ställe, der
någol raffineras, t. ex.: Socker-raffinaderi,
sockerbruk.
RAFFINERA, v. a 4. (fr. Raffiner) 4) Göra
finare och renare, luttra. R. socker. — 2) (fig.)
Förfina. — Part. pass. R-d, brukas stundom
adjektivt i betydelsen af: förfinad, utstuderad,
t. ex.: R. list, grymhet.
RAFFINERING, f. 2. 4) Renande, lultring.
— 2) (fig.) Förfining.
RAFFINÖR, –ö’r, m. 5. 4) En, som renar
ell. lullrar (socker, salpeter, o. s. v.). — 2) (fig.)
Hårklyfvare.
RAFFLA, v. n. 4. Spela raffel. — F.
im-pers. (pop. o. fam.) Det r-r i halsen, det rifver
i halsen. Säges om någon slark dryck, t. ex.:
brännvin.
RAFGALEN. a. 2. neutr. — el. (isl. Ragalin,
eng. Rave, yra) Alldeles ifrån förståndet. —
Brukas i folkspråket.
RAFIDIKA, - fdika, f. 4. (pop. o. fam.)
Li-derlig och elak qvinna.
RAFISTULERA, v. n. 4. (pop. o. fam.) Söka,
leta, rifva i fickor, gömmor, o. s. v.
RAFS. råffs, n. sing. (fam.) Något hoprafsadt;
hvarjehanda småplock. Del är bara r.
RAFSA, råffsa. v. a. 4. (af Rap^, snabb, eller
freqventativ af Rifva] Hastigt rifva al sig. snappa
bori. R. bort, fram, ündan. R. ifran sig.
hastigt slarfva ifrän sig, t. ex.: R. ifrån sig sitt
arbete. R. ihöp, se Hoprafsa. R. al sig,
rifva, snappa till sig. R. lill vägs, slarfva. —
Rafsande, n. 4.
RAFT, råffl, m. 3. Benämning på de långa
stänger, som ligga på takröslcl under halmen på
ell halmtak.
RAGATA, - åla, f. 4. (pop. o. fam.) Arg och
trälgirig qvinna. (Af gamla verbet Ragala, hålla
väsen, larma.)
RAGG. n. sing. Långa och grofva hår,
såsom på gelter.
RAGGEN, rågg’n. m. sing. def. (isl. Ragr,
ond ande; pop.) Den onde, djefvulen. Brukas i
vissa svordomar, t. ex.: Ta mig r.! R. besitta!
o. s. v.
RAGGIG, a. 2. Som har ragg. En r. hund*
racka.
RAGGLAF, m. 2. pl. — lafvar. Lafsläglet
Usnea.
RAGGMOSSA, f. 4. Moss-slägtet
Orlhotri-chum.
RAGLA, v. n. 4. Vackla hit och dit som en
drucken. R. af, fram, Tn, ut, omkull. Han
r-de mot muren. — Raglande, n. 4.
RAGU. -ü, m. 3. (fr. Ragoul, af lal. Gustus,
smak) Väl kryddad, slufvad kötträtt af blandadt
innehåll.
RAGUSERA, v. a. 4. Tillreda till ragu.
RAJA, råddscha. m. pl. rajas. (hos Turkarna)
Skaitskyldig undersåte under Porten, som ej
bekänner sig lill mohammedanska läran.
RAJAH, råddscha, m. pl. rajahs. Ostindisk
stamfursle.
RAJGRÄS, se Raygräs.
RAK, a. 2. 4) Som fortlöper rält fram utan
afvikelse, sträcker sig i rät linie. R. väg. Hålla
armen r. R-l hår, ej lockigt eller krusigt.
Falla r. lång, i hela sin längd. (Fig.) I allting
gå r-a vägen, i allting förhålla sig rättskaffens,
aldrig bruka list, konster eller omsvep. (Ordspr.)
Den r-a vägen är den bästa, man vinner mera
genom uppriktighet än genom list och ränker. —
Syn. Rät. — 2) Rätt uppstående. Slå, gå, hålla
sig r. Gå r. i lifvet. Vara r. i ryggen. (Fig.
fam.) Hålla sig r. i ryggen, vara stolt, ej krypa,
ej förödmjuka sig. Silla r., silla med öfre delen
af kroppen rak. (Talesätt) R. och slyf, r. som
cn slör ell. som ell ljus, alldeles rak.
RAKA, v. n. 4. I. (fam.) 4) Springa, löpa
häftigt; rusa, störta. R. af, börl, emot, fram,
förbi’, igenom, in, omkri ng, ul. R. efler en,
rusa efter. R. ihöp, rusa ihop, komma i
hand-gemäng, i slagsmål. R. på’, rusa på, flyga på.
R. upp, häftigt springa upp; (fig.) hastigt
uppväxa och blifva lång; äfv. hastigt komina sig upp.
l. ex.: Detta träd har på några år r-l upp
till en betydlig höjd; han har i hast r-l upp
ifrån ingenting. — Syn. Se Springa. — 2)
Häftigt och oförsedt falla med mycket buller,
nedstörta. R. ned, omkull. R. under bordet.
R. utför trapporna. — Syn. Se Falla.
RAKA. v. a. 4. II. 4) Mcd rakkuif borttaga
skägg, hår. Har lill objekt både person och
ställe, som sålunda befrias ifrån skägg eller hår,
üfvensom sjelfva skägget, håret. R. någon, med
rakknif göra hans ansigte fritt ifrån skägg.
R-skägget, håret af någon. R. håret af ens
hufvud. R. hakan, hufvudcl. R. åf, börl, se
Afraka, Bortraka. — R. sig, v. r. Med
rakknif aftaga skägget på sig sjelf. — V. n. 4. Draga
med en raka eller något dylikt utefter en yta.
som är beläckt af en mängd föremål. R. i flden.
R. börl, ündan, med raka bortföra. R. fram,
mcd raka framdraga. R. ihöp, mcd raka
hopsamla; äfv. (fig. fam.) hopsamla. (Fam.) R. efler,
söka, trefva efter. R. ål sig, mcd raka draga
lill sig; (fig. fam.) sniket bringa i sin ägo.
RAKA, f. 4. III. Redskap, som begagnas all
raka med (t. ex. kol, o. d.), beslående i ell jern,
fästadt i ändan af ett långt skaft.
RAKANDE, n. 4. Förrättningen, då man
rakar. Se Raka, II, v. a. o. n.
RAKASK, m. 2. Ask, innehållande raktval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
