Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Randglossa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
RAN
RAP
RANDGLOSSA, f. 4. Se Glossa, i.
RANDGRÄS, n. 5. (bot.) En art Rörflcn med
hvilrandade blad. Phalaris picta.
RANDIG, a. 2. Som har ränder. R-t tyg.
— Bildar en mängd sammansättningar, såsom:
Små-, Lång-, Bred-, Hvit-, Blå-, Svartrandig,
m. fl. — Randighel, f. 3.
RANDNING, f. 2. 1) Förseende med rand
eller ränder. — 2) Ränderna på något (t. ex. på
ett tyg).
RANDNOT, f. 3. Se Randglossa.
RANDPAPPER, n. 5. Papper med ränder.
RANDSKO, m. 3. pl. — skor. Sko, sydd med
rand (bem. 3).
RANDSKRIFT, f. 3. Skrift på randen af
större mynt.
RANDSÖM, m. 2. pl. — sömmar, (skom.)
Söm med rand (bem. 3).
RANG, m. sing. (fr. Rang, af t. Rand)
Egentligen: Rad, led, ordning. 1) Den plats, i
förhållande till andra, som tillkommer hvarje af
statens embetsmän och personer af börd, med
afseende på värdigheten af deras börd eller
inne-hafvande embete. Ha hög r. Personer af
högsta r. Hafva öfversles r. Hafva r. framför
andra. Hafva r., innehafva sådan tjenst, som
berättigar till plats i rangordningen. — 2) (uti
inskränkt mening) Hög värdighet i samhället. En
man af r. Fika efter r. — 3) (fig.) Den plats,
en person eller sak anses innehafva bland andra.
Plato och Arisloteles innehafva första r-en
bland de gamla filosoferna. En lärd af första
r-en. Ställa någon i samma r. med en
annan, anse honom för jemngod med denne.
RANGERA, ranngschèra, v. a. 4. 1) Ställa,
lägga, sätta i ordning, i rad eller led. på sitt
rätta ställe; ordna, städa. — 2) Reda, utreda.
R. sina affärer. — 3) Räkna lill en viss klass
eller ordning. — Pari. pass. Rangerad brukas
äfv. adjektivt och betyder då: Som har rangerade
affärer, är i goda omständigheter. En r. karl.
— Rangerande, n. 4. o. R an ger ing, f. 2.
RANGLIG, a. 2. Smal, mager och utan
fasthet i kroppen.
RANGLISTA, f. 4. Tryckt förteckning på
officerare och högre militärtjenslcmän i ordning
efter särskilta truppafdelningar.
RANGORDNING, f. 2. Den stadgade
ordningsföljden emellan embcts- och tjenstcrnän
samt personer af börd i en stat, med afseende
på den större eller mindre grad af värdighet, som
tillkommer hvar och en.
RANGSJUK, a. 2. Säges om den, som
sträf-var efter att vinna allt högre rang.
RANGSJUKA, f. 4. Sträfvande efter allt högre
rang.
RANGSKEPP, n. 5. Se Linieskepp.
RANGSTRID, m. 3. eller
RANGTVIST, f. 3. Strid, tvist om högre
rang.
RANK, ranngk, a. 2. Säges om elt fartyg,
när det kränger så mycket, all det ej kan föra
nog segel.
RANKA, rånngka, f. 4. (t. Ranke) 4)
Klängande qvist af vinträdet med sina blad. — 2)
(byggn. k.) Prydnad, liknande en ranka.
RANKA, rånngka, v. n. 4. Vackla, slå
ostadigt. vicka fram och åler.
RANKE, rånngke, m. 2. Örtslägtet Oenanlhe.
RANKIG, rånngkigg, a. 2. 4) Som står ojemnt,
ostadigt; vacklande fram och åter. R-t bord.
R. stol. R-t åkdon. R-t skepp. R. gång,
ostadig, vacklande. — 2) Smärt. — 3) R. växt,
som har rankor. — Rankighel, f. 3.
RANKIGT. rånngkiggt, adv. Slå r., ranka
Gå r., hafva rankig gång.
RANKNING, rånngkninng, f. 2. Vacklande
från ena sidan till den andra.
RANSAKA, v. a. o. n. 4. (af gamla ordet
Ran, rån, rof, och Söka; således egentl.: söka
efter stulet gods) 4) Såsom domare undersöka de
omständigheter, som hänga tillsammans med ett
brottmål. R. i ell mål. R. efter, söka att
upptäcka. — 2) (i allmänhet) Noga granska,
undersöka beskaffenheten af något. Gud r-r hjertan
och njurar. — Syn. Se Undersöka. —
Ran-sak an de, n. 4.
RANSAKARE, m. 3. Den, som ransakar.
Hjerlans r.
RANSAKNING, f. 2. Noggrann undersökning.
Jfr. Ransaka. Laga r. och dom. — Syn. Se
Undersökning.
RANSON, rannsön, m. 3. (fr. Ranson, af lat.
Redemplio) 4) Lösen för en fånge, ett
uppbrin-gadt skepp, o. s. v. — 2) Nyttjas i sjöspråkel
orätt i stället för Ralion.
RANSONERA, rannsonèra, v. a. 4. Utlösa
(fånge eller uppbringadt skepp). —
Ransonering, f. 2.
RANTA, rånnta, v. n. 4. (pop. o. fam.) Ränna
hit och dit i husen eller gårdarna. —
Rantande, n. 4.
RANUNKEL, ranünngk’1, m. 3. pl. — kler.
Örtslägtet Ranunculus.
RAPA, v. n. 4. Genom munnen ofrivilligt
utstöta väder, som uppstiger ur magen. —
Ra-pande, n. 4. o. Rapning, f. 2.
RAPACITET, –-él, f. 3. (lat. Rapacilas)
Rofgirighet, glupskhet.
RAPARE, m. 3. (fam.) En. som ofta rapar.
RAPERT, råpärrt, m. 2. Ett slags lavelt för
sjökanoner.
RAPID, -fd, a. 4. (utan neutrum; lat.
Rapi-dus) Snabb; strid.
RAPIDITET,–––––-ét, f. 3. Snabbhet; stridhet.
RAPP. m. 2. (l. Rappe) Svart häsl.
RAPP, a. 2. (fam.) Se Flink.
RAPP, n. 5. (fam.) Slag (af käpp, piska, o» s. v.)
RAPPA, v. a. 4. 4) (fam.) Slå, ge stryk, piska
på. R. pa, piska på. — Syn. Se Slå. — 2)
Se Kalkslå. R. murar, väggar. —
Rappande, n. 4.
RAPPA, v. a. 4. (t. raffen; fam.) R. ell. r.
al sig, gripa, snappa, med våld taga.
RÅPPA SIG, v. r. 4. (fam.) Skynda sig.
RAPPE, råppe, m. sing. (t. Rappe) En sort snus.
RAPPELL, -pä ll, m. 3. (fr. Rappel)
4)Åter-kallelse (L ex. en ministers). — 2) Se
Förgadd-ring.
RAPELLERA, v. a. 4. Återkalla. —
Rappeller ande, n. 4. o. Rappellering, f. 2.
RAPPERT. se Rapert.
RAPPHÖNA, f. 4. Honan af RapphÖosslägtet.
RAPPHÖNS, n. 3. (t. Rebhuhn) Hönsfågel, en
fot lång, mest grå med bruna fläckar och svarta
streck, under hvit, med en brun krokig fläck på
bröstet; lcfver helst på åkermark; har utmärkt
läckert kött. Perdix cinerea. — Ss. R-jagl,
-nät, -tupp, -unge.
RAPPHÖNSHUND, m. 2. En ras af
Hund-slägtet. som dresseras lill rapphönsjagt.
RAPPHÖNSMÖRSARE, m. 3. Elt slags
mör-sare, som har rundt omkring sin brädd flera små
mörsare till granater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
