Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Rasp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
RAS
REA
RASP, n. sing. En ulslagssjukdom i
has-vecket på hästar.
RASP, m. 2. Ett slags grof fil, med manga
från hvarandra afskilda fördjupningar.
RASPA, v. a. 4. 4) Med rasp skafva ytan af
ett föremål, för att derifrån afskilja helt små
partiklar. R. tobak, hjorthorn. R. af, bort,
med rasp afskilja. — 2) (fam.) R. af, ifrän sig,
med all brådska göra ifrån sig. R. af etl bref,
skrifva det i största hast. — V. n. Pennan r-r,
sprätter. — Raspande, n. 4. (både aktivt och
neutralt).
RASPARE, m. 5. En, som raspar.
RASPEBRÖD, n. B. En sort grofbakadt
hvetebröd.
RASPNING, f. 2. Handlingen, förrättningen,
då man raspar.
RASPSPÅN, n. B. Spån, som faller vid
rasp-ning.
RAST, m. sing. Örtslägtet Lycopsis.
RAST, f. 3. 1) Hvila under tåg, marsch,
vandring. (Fam.) Lemna ingen r. eller ro, ingen
hvila, ständigt jägta, oroa. Hafva hvarken r.
eller ro, icke få eller gifva sig någon hvila, ro,
t. ex.: Han har hvarken r. eller ro, innan
han får milt arbete färdigt. — 2) Vägstycke,
som tillryggalägges emellan hvilställena.
RASTA, v. n. 4. 4) Göra halt, stanna och
hvila på väg, marsch. Efter två mils väg r-de
vi. Låta trupperna r. — 2) (fig.) Hvila i
arbete. — Rastande, n. 4.
RASTDAG, m. 2. RASTETID, m. 3. Dag,
tid, hvarunder man rastar.
RASTID, rås-ti d, m. 3. (fam.) Tid, då man
rasar eller är fallen för alt rasa.
RASTLÄGER, n. B. Läger, som slås, der man
rastar öfver natten.
RASTLÖS, a. 2. Utan rast, hvila. R. ifver.
RASTNING, f. 2. Se Rast, 4.
RASTN1NGSSTÄLLE, n. 4. Se Rastställe.
RASTRAL, se Roslral.
RASTSTÄLLE, n. 4. Ställe, der man rastar.
RASTTIMMA, f. pl. — mar. Timma,
hvarunder någon får rasta.
RASVILL, a. 2. i) (fam.) Ytterst yr i sitt
ras. Pojken är alldeles r. — 2) (pop.) Befängd.
Nu är del alldeles r-t.
RATA, v. a. 4. Förkasta såsom osmaklig eller
oduglig. R. mat. R. varor. — Ratande, n.4.
RATAFIA, -åfia, f. sing. Elt slags likör,
satt på kärnorna af vissa frukter, eller ock på
sjelfva frukterna, isynn. körsbär och aprikoser.
RATGODS, n. B. Gods, varor, som blifvit
såsom odugliga förkastade.
RATIFICERA, v. a. 4. (fr. Ratifier, af lat.
Ralus, giltig, och Facere, göra) Stadfästa.
RATIFIKATION, –––––-tschön, f. 3.
Stad-fäslelse. [— cation.J
RATIN, -fn, n. sing. (fr. Raline) En sort
valkadt, kypradt, noppigt ylletyg.
RATION, - tschön, m. 3. (lat. Ralio) 4)
Förhållande. — 2) Viss daglig qvantitet af mat eller
foder för manskap eller hästar.
RATIONALISM, ralschonalfssm, m. 3. 1)
(i allm.) Förnuftets användande på allt, som är
menniskan gifvet i erfarenheten. — 2) (teol.) Den
åsigt, enligt hvilken förnuftet genom silt eget
tänkande och forskande är källan till all religiös
sanning och högsta domaren i andeliga ämnen.
Förnuftstro.
RATIONALIST, ratschonalfsst, m. 3.
Anhängare af rationalismen.
RATIONALISTISK, ralschonali sstissk, a. 2.
Som tillhör, har afseende på, utmärker
rationalismen.
RATIONALITET, ralschonalitét, f. 3.
För-nuftsenlighet.
RATIONEL, ratschonä ll, a. 2. 1) Grundad
på vetenskaplig forskning, byggd på logiska
grunder; förnuftsenlig. R. metod, behandling. — 2)
(mat.) Som med sträng noggrannhet kan uträknas
eller uttryckas. R. qvantitet. — Rationell,
adv.
RATT, m. 2. Så kallas på fartyg elt hjul,
genom hvars kringvridande rorpinnen föres eller
fartyget styres.
RATTLINA, f. 4. Elt om ändan af rorpinnen
fästadt låg, hvilket, salt i förbindelse med ratten,
tjenar till alt föra rorpinnen, då ratten
kring-vrides.
RAUSCHGELB, n. sing. (t.) Pomeransgul färg,
som består af svafvelbunden arsenik. Kallas
vanligen på svenska Ryssgult ell. Ryssgelp.
RAVELIN, –fn, m. 3. (fr.) Se Demilun.
RAVENDUK, råv’ndük, m. sing. En tjock
och tät, oblekt linneväfnad, som begagnas till
mindre segel.
RAVIN, - fn, m. 3. (fr.) 4) Grop, utskuren
af vattenflod; sköl, skölgång. — 2) Gropig väg,
hålväg.
RAYGRÄS, n. B. Se Renrepe.
RE. Latinsk oskiljaktig partikel, som i
sammansättningar betyder: Emot; tillbaka; åter,
ånyo, m. m.
REAGENTIER, reajä’nntsiärr, 3. pl. (kem.)
Se Reaklionsmedel.
REAGERA, –jèra, v. n. 4. 1) Återverka,
tillbakaverka. — 2) (kem.) Säges om elt ämne,
som har den egenskapen, att med ett annat
frambringa ett beslämdt fenomen, hvaraf endera af
dessa kroppar kan igenkännas.
REAKTION, reacktschön, f. 3. 1)
Återverkan, tillbakaverkan, motverkan. — 2) (med.) Den
genom yttre inverkan framkallade verksamheten
hos en kroppsdel. — 3) (fig.) Återslag af ett
öf-vervunnet politiskt parti, som i sin ordning lar
öfverhanden och hämnas. [- action.l
REAKTIONSMEDEL, reacktschönsméd’1, n. 5.
(kem.) Reagerande medel. [- act —.]
REAKTIONSPAPPER, n. 3. (kem.) Färgadt
papper, som har den egenskapen, att, då det
in-doppas i en vätska, tillkännagifva, om den håller
fri syra eller fritt alkali. [- act —.]
REAKTIONÄR, –tschonä’r, a. 2.
Återverkande, lillbakaverkande. Jfr. Reaktion, [-act—.]
REAL, -ål. m. 3. (af lat. Regalis, konglig)
Etl, i flera länder gångbart mynt af olika värde.
REAL, -ål, a. 2. (lat. Realis, af Res, sak)
Brukas mest i sammansättningar: 4) Som angår sak.
— Motsatser: Verbal och Personel. — 2)
Verklig. — Motsats: Ideel.
REAL-ENCYKLOPEDI, reål-anngsyklåpedf,
f. 3. Litteräri verk, som innehåller en
sammanfattning af ajla sakvetenskaper.
REALGzliR, reållgarr, n. sing. (arab.) Röd
svafvelbunden arsenik.
REALIER, reåliärr, 3. pl. Verkliga föremal,
saker, ting.
REAL-INJURIE, rcålinnjürie, f. 3. (jur.)
Förolämpning genom handling.
REALISATION, ––––––-tschön, f. 3. 1)
Förverkligande, verkställande. — 2) Förvandling i
penningar eller klingande mynt. Jfr. Realisera.
REALISERA, v. a. 1. 4) Förverkliga,
verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
