Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Redande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
RED
RED
beredd, till bands, fullbordad, då någon kommer,
då något skall göras, o. s. v. Han var r. der,
när jag kom. Klockan är r. [yra; del blir
således snart lid all gå. Det hade skett r.
innan den liden. — Syn. Allaredan. — 2)
Förut. Jag har r. sagt er det. — 3) Till och
med så snart som. R. året derpå.
REDANDE, n. 4. Se Redning.
REDARE, m. 3. 4) En, som reder (ull, silke,
o. d.). — 2) R. ell. Skeppsredare, person, som
Äger ett eller flera fartyg, eller någon viss del
deri. [Reddare.]
REDDAR, a. 2. (af Reda, räkna) R-t mynt,
myntadt guld eller silfver. R. egendom (egentl.
som bar penningvärde), egendom af värde. — 2)
(om person) Som är ordentlig och söker göra
rätt för sig. En r. man. — Säges äfv. om sak,
t. ex.: R. vandel, r-l uppförande, o. s. v. —
Syn. Dugtig, Bastant, Galant, Pålitlig.
REDBARHET, f. 3. 4) Verkligt, inre värde.
— 2) (mest i plur.) Sak af värde. — 3) (i fråga
om person) Redbar karakter, redbart väsende.
REDD, f. 3. En på någol afslånd ifrån hamn
eller strand varande ankarplats.
REDEBOGEN, rèdebå’gänn, a. 2. neutr. — et.
(fordom Redhuboin ell. Redhoboin, af Rheda ell.
Rheid, vagn, färd, och Boin, rustad, beredd) Se
Beredvillig.
REDEBOGENHET, f. 3. Se Beredvillighet.
REDELIG, m. fl., se Redlig, <5cc.
REDELIGEN, adv. Se Redligt.
REDEMPTION, redämmtschön, f. 3. (lat.
Re-demptio) Återlösning.
REDERI, –ri’, n. 3. Personer, som
tillsammans äga ett eller flera fartyg.
REDERSKA, f. 4. Qvinna, som reder ull,
silke o. s. v.
REDGARN, n. 3. Garn af kamull. — Ss.
R-sslrumpor.
REDIG, a. 2. 4) Säges om vissa ting, hvilkas
särskilta delar äro väl skilda isär, så alt de ej
äro hoptofvade, trasslade, o. s. v. En r. härfva,
lätt att reda. — 2) (fig.) Väl ordnad, ordentlig, klar,
tydlig, begriplig, sammanhängande. Afgifva en
r. berättelse. R-a begrepp. Hafva ell r-l
hufvud, elt r-t förstånd, förmåga alt länka klart.
Hans hufvud är ej alldeles r-l, han är ej rätt
klok, har ej sitt fulla förnuftsbruk. R-t tal,
målföre, tydligt. R-l lal, äfv. väl sammanhängande.
På r-a fölter, i god ordning. Sälla på r. fot,
sälta i ordning, ordna. — 3) (om person) Som
har fulla bruket af sill förnuft. Han är ej rätt
r. Äter blifva r., komma lill sans, förnuft.
REDIGERA, redischèra, v. a. 4. (fr. Rediger.
af lat. Rcdigere) 4) Samla, ordna och utgifva
(andras tal eller skrifter); samla och ordna
(bidragen till ett litterärt verk, en tidning, o. s. v.).
— 2) Utarbeta.
REDIGHET, f. 3. Ordning, tydlighet,
klarhet, sammanhang; riktighet i lanke och omdöme;
klart medvetande; fullt bruk af sitt förnuft.
REDIGT, adv. Med ordning, reda, tydlighet,
klarhet, fullt sammanhang; klart, tydligt, riktigt;
med system och metod. Tala, länka, uttrycka
sig r. R. afgifva en berättelse. R. förklara
något. R. framställa en velenskap, en lära.
REDLIG, a. 2. (af Reda, I; således egentl.:
punktlig att betala) 4) Som samvetsgrant söker
att göra rätt för sig i handel och vandel. — 2)
Se Rättskaffens. En r. man. Säges äfv. om
sak, t. ex.: R. vandel, r-l uppförande. — 3)
Uppriktig. Min r-e vän! Brukas i denna
mening ofla vid underskrifter i bref, t. ex.: Din
r-e vän och broder.
REDLIGHET, f. 3. 4) Samvetsgrant
bemödande att alltid vilja göra rätt för sig. — 2) Se
Rällskaffenshel.
REDLIGT, adv. På elt redligt sätt, med
redlighet.
REDLÖS, a. 2. Säges om ett fartyg, då det
förlorat antingen mast, stång, bogspröl, eller något
annat, som är oundgängligen nädvändigt för dess
manövrering. R-l skepp. Göra ell fartyg r-t.
— Redlöshet, f. 3.
REDNING, f. 2. Handlingen, förrättningen,
då man reder. Se Reda, II.
REDO, rèdo, a. oböjl. Färdig, beredd. Göra
sig r. — Adv. (bibi.) Se Redan.
REDO, f. sing. oböjl. (gam. böjd kasus af
Reda, IV) Räkenskap, räkning. Göra r. för
något, se Reda, IV. Vara en r. skyldig för
något, vara skyldig att göra honom redo derför.
Fordra r. af någon, fordra, alt han gör redo
för sig.
REDOFORDRANDE, a. o. s. 3. Som fordrar
redovisning. En r. embelsman.
REDOGÖRA, v. a. 2. (böjcs som Göra) Se
Göra redo (under Reda, IV). R. för sin
förvaltning. — Part. pres. Redogörande brukas
både såsom adjektiv och substantiv. En r.
upp-bördsman. De r. — Redogörande, n. 4.
REDOGÖRARE, m. 3. Én, som redogör.
REDOGÖRELSE, f. 3. 4) Räkenskaps
afgif-vande för något, som man haft om hand, för ett
uppdrag. R. skyldig för något. — 2) Skrift,
hvari redogöres för något.
REDOVISA, v. a. o. n. 4. o. 2. Afgifva
räkenskap för. R. om händer hafda medel. R. för
sin förvaltning. — Part. pres. Redovisande
brukas både som adjektiv och substantiv. En r.
uppbördsman. De r. — Redovisande, n. 4.
REDOVISNING, f. 2. Se Redogörelse.
REDOVISNINGS-ANSVAR, n. 3. Ansvar,
hvarigenom man förbindes till redovisning.
REDOVISNINGSSKYLDIG, a. 2. Skyldig att
redovisa. — Redovisn ingsskyldig het, f. 3.
REDS. Till reds, se Tillreds.
REDSKAP, n. 3. o. 5. (af Reda, II) Sak,
föremål, som begagnas vid elt arbete, en
förrättning. Bildar åtskilliga sammansättningar,
såsom: Åkerbruks-, Trädgårds-, Fiskredskap, m. fl.
— Skilnaden emellan Redskap och Verktyg är,
all Verktyg är det, hvarmed någol förfärdigas,
tillverkas, Redskap deremot, hvarmed något
förrättas. — Syn. Don. — S. m. sing. (kollektivt)
Samteliga tillhopa hörande redskap. All
fiskredskapen.
REDSKAPSHAMMARE, m. 2. pl. — hamrar.
Hammare, hvarmed vid jernbruk gröfre redskap
förfärdigas.
REDSKAPSLIDER, n. 3. Lider, der redskap
förvaras.
REDSKAPSVAGN, m. 2. (arlU.) Vagn, hvarpå
verktyg, tillverkningsämncn och åtskilliga
ulred-ningspersedlar föras.
REDUCERA, v. a. 4. 4) Inskränka, nedsätta,
indraga. R. räntorna lill en femtedel. R. en
armé. — 2) Förvandla, upplösa, sönderdela. R.
lill stoft. — 3) (arilm.) Förvandla tal lill uttryck
i annan sorl. R, 10 riksdaler lill skillingar,
600 skillingar lill riksdaler. — 4) Förminska
en figur eller sak efler viss uppgifven proportion.
— 3) (kem.) Beröfva en oxiderad kropp dess syre
och återföra den till sitt ursprungliga brännbar*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
