Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Resande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
RES
RES
RESANDE, a. 4. (egentl. part. pres. af Resa,
II) Stadd på resa. En r. handelsexpedil. EU
r. fruntimmer. — S. c. Person, stadd på resa.
Tvenne r. Hotel för r.
RESANDE, n. 4. Handlingen, då något
uppreses. En majstångs r.
RESCONTRA, rässkå’nntra, f. 4.
Räkenskaps-bok för personella räkningar.
RESCRIPT, se Reskript.
RESE, m. 2. pl. resar. Se Jätte.
RESEAPOTEK. rèseapoték. n. 8. Samling af
åtskilliga läkemedel, som medföras på resa, för
att begagnas i händelse af behof. [Resapothek.]
RESEBESKRIFNING, f. 2. Beskrifning, som
en resande författat om hvad han sett och erfarit
under en resa, och om de händelser, som
derunder mött honom.
RESEBESKRIFVARE, m. B. Författare till
en resebeskrifning.
RESEDA, reséda, f. 4. En välluktande ört
ifrån norra Afrika. R. odorata. Gul r., se Vau.
RESEDAG. m. 2. Dag, på hvilken man reser.
RESEHJELP, f. 3. Penninghjelp till en resas
företagande.
RESEINSPEKTOR, - - innspäcktör, m. 3.
(uttalas i pl. — lörärr) Tulltjensteman, som har
bevakningen i det inre af landet. [— ctor.]
RESEN, rèsänn, a. 2. (egentl. om hästar,
skämtvis äfv. om menniskor) Utmerglad. utsvulten.
RESENÄR, –ä’r, m. 3. (af Ross, häst) 4)
(gam.) Ryttare. — 2) (oriktigt, genom missbruk
eller okunnighet) Resande.
RESEREGLEMENTE, –––––––mä’nnte, n. 4.
Författning, hvarigenom bestämmes det antal
hästar och det dagtraktamente, som tillerkånnes
statens embels- och tjenstemän vid deras resor i
och för tjensten.
RESERV, resä’rrv, m. 3. 4) Hvad som, till
understöd för något annat eller ersättning vid
förbrukning, förlust, besparas eller hålles i
beredskap. — 2) a) Trupp, som vid slagtning hålles i
beredskap alt användas till understöd för de i
linien uppställda trupperna. — b) Trupper,
bestämda att i nödfall understödja en
arméafdel-ning eller ersätta lidna förluster. — Ss.
R-armé, -corps, -eskader, -trupper, m. m.
[— serf.]
RESERVANT, resärrvånnt, m. 3. En, som
reserverar sig.
RESERVATION, resärrvalschön, f. 3. 4)
Förbehåll. undantag, vilkor. — 2) Förklaring, att
man ej deltar i elt faltadt beslut.
RESERVERA, resärrvcra, v. a. 4. (lat.
Re-servare) Förbehålla, undanlaga; bespara. — R.
sig, v. r. Förklara, alt man ej deltar i elt
fat-tadt beslut.
RESERVFOND. resä’rrvfå’nngd, m. 3.
Penningmedel, som hållas besparade alt användas i
händelse af någol oförutsedt behof.
RESERVMAST, resä’rrvmåssl, f. 3. Se
Nödmast.
RESERVOIR. resärrvoår, m. 3. (fr.) 4)
För-varingsställe, förvaringskärl. — 2)
Valtenbehåll-ning, vattenbehållare. — 3) (anat.) Kärl i
menni-skokroppen, hvaruti någon vätska samlar sig.
RESETYG. n. B. (gam.) Rytteri.
RESFÄRDIG, a. 2. Färdig till afresa.
RESGARN, n. B. Ett slags nät, som
utlägges för skälar och kan resas Öfver vattnet.
RESHATT, m.1 2. Hatt, som begagnas på
resor.
RESIDENS, - - dä’nns, n. 3. o. B. Säte för konung.
regering eller höfding; hufvudsäte. — Ss. R-slott,
-stad.
RESIDENT, –dä’nnl, m. 3. Ständigt
sändebud, som blott besörjer sin furstes eller dess
un-dersålers enskilta angelägenheter på en ort.
RESIDERA, v. n. 4. (om furstar, o. s. v.)
Hafva sill hufvudsäte (på en ort). Sveriges
konung r-r i Upsala.
RESIGNATION, resiggnatscbön, f. 3. 4)
Un-dergilvenhet, tålamod, sjelfförsakelse. — 2) Elt
embetes nedläggande.
RESIGNERA, resiggnèra, v. n. 4. Nedlägga
elt embete. — R. sig. v. r. Med tålamod
underkasta sig, finna sig i sitt öde. —
Resignerande, n. 4.
RESKAMRAT, rèskammråt, m. 3. En, som
gör en annan sällskap på resan.
RESKAPPA, f. 4. Kappa, som brukas på
resor.
RESKARTA, f. 4. Landkarta, der alla
landsvägar och skjutsställen äro betecknade, stundom
med angifvande af vägens längd för hvarje
skjutshåll.
RESKLÄDD, a. 2. Klädd i reskläder.
RESKLÄDER, 3. pl. Kläder, som begagnas
på resor. — I samma mening brukas äfv.
Res-klädning, f. 2.
RESKOFFERT, rèskå’ffärrt, m. 2. Väl
beslagen, vanligen med skinn öfverklädd koffert, som
begagnas på resor.
RESKOST, m. 3. Se Vägkost.
RESKOSTNAD, m. 3. Den kostnad, som en
resa medför.
RESKRIPT, - i ppt. n. 3. o. B. 4) Svar ifrån
påfven på någon förfrågan i ett teologiskt ämne,
hvilket svar sedan tjenar till efterrättelse eller
lag. — 2) Svar ifrån en regerings-myndighet på
förfrågan angående något riksärende. — 3)
Skriftlig befallning, utfärdad af en högre myndighet
till en lägre eller till en underordnad enskilt
person. [Rescripl.]
RESLIG, a. 2. (af Rese) Som har ovanlig
kroppslängd. En r. karl. R. gestalt, växt,
kropp. Man säger äfv.: R-a träd, o. s. v.
RESLIGHET. f. 3. Ovanlig längd. Jfr. Reslig.
RESLUST, f. sing. Lust för resor.
RESMILA, f. 4. Kolmila. der veden, som
skall kolas, reses på ände, i en rund krets, så
alt del ena trädet litet lutar emot det andra.
RESMÖSSA, f. 4. Mössa, som begagnas på
resor.
RESNING, f. 2. 4) Resande, uppresande. R-en
af en majstång. — 2) Höjden af en ställning.
Häst, som har hög r. — 3) (skepp.) a) Ett
fartygs master, stänger, rår och tacklage med
afseende på deras höjd Öfver vattenytan. — b) Ett
fartygs språng, eller hvad det är högre akter och
för, än midskepps. — 4) (fig.) Uppror. Svenska
folkets r. emot Kristicrn Tyrann. — 8) (jur.)
Ett afdömdt måls återupptagande af domstol till
ny pröfning. — Ss. (för sista bem.)
R-sansök-ning, -sskäl, - sutslag.
RESNINGSLINTE, –li’nje. f. 3. (skepp.) Den
linie på ett fartygs ritning, som angifver
resnings-språnget.
RESNINGSTRÄ, n. 4. (skepp.) Se Följare.
RESOLUTION, –-tschön, f. 3. 4) Utslag,
beslut. — 2) (gram.) Ett ords bestämning, genom
angifvande af ordklass, konjugalion, deklination,
numerus, kasus, o. s. v.
RESOLVERA, v. n. 4. Gifva utslag, afgöra,
besluta. R. på en ansökning. R. öfver något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
