Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Ryckande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
RYC
RYK
baka, undan. R. upp, marschera upp, fram.
R. upp på linien, marschera fram och ställa sig
på linien. R. ut, se Utrycka.
RYCKANDE, n. 4. Handlingen, då man
rycker. Jfr. Rycka, I.
RYCKNING, f. 2. 1) Se Ryckande. R. på
axlarna, på tyglarna. — 2) Krampaktig,
ögonblicklig ocb häftig rörelse på kroppen eller i
någon dess del. Göra en r. på sig. En r. i
nerverna.
RYCKT, RYCKTA, se Rykt, Rykla.
RYCKTALS, RYCKVIS, adv. (fam.) I vissa
ryck, vissa skof, då och då.
RYCKVERK, n. S. Inrättning på väfstolar,
hvarigenom skottspolen stötes fram och åter.
RYGG, m. 2. 4) Bakre delen af bålen på
menniskor eller djur, ifrån nacken till länderna.
Bära någol på r-en. Slöd ja sig, stå med r-en
emot något. Läyga, ligga, falla på r-en, med
ryggen vänd nedat. Bred ell. dryg öfver r-en,
axelbred. R. emot r., med ryggarna vända mot
hvarandra. Slå r-en af någon, knäcka
ryggraden på honom. Vända r-en åt någon, vända
sig så, att man har honom bakom sig. (Fig.)
Vända r-en åt fienden, fly. Vända någon r-en,
visa honom förakt. Hålla en r-en fri, skydda,
stöda, bistå honom. Hafva god r., vara stark i
ryggen, tåla mycket. (Fig.) Han har ej r.
der-lill, saknar derlill förmåga eller nödiga penningar.
Lägga lill rygga (gammal genitiv), se
Tillrygga-lägga. (Om kattor) Skjuta r., skjuta upp och
kröka ryggen. — Bildar sammansättningarna:
Häst-, Åsne-, Svin-, ömkrygg, m. fl. — 2)
Baksidan, bakre kanten eller den upphöjda delen af
vissa föremål. R-en på en stol, en bok, en
klinga. — 3) Se Bergsrygg, Ås. — 4) (fig.)
Ef-tersta delen af en här, cn trupp. Angripa ell.
falla fienden i r-en. — Ss. R-hår, -muskel,
-nerv, -värk, -åder.
RYGGA, v. n. 4. 4) R. cll. R. tillbaka, draga
sig tillbaka, vika undan, vika. — 2) (ridk.) Låta
hästen gå bakåt. — Syn. Sc Fly. — V. a. (fig.)
Återkalla, återtaga, bryta. R. sitt löfte. R. ell
kontrakt. Ett förbund, som aldrig r-s. — R.
sig, v. r. Sc Åtra sig. — Ryggande, n. 4.
RYGGBAST, n. S. Sena, som omsluter magen
i ryggraden.
RYGGBEN, n. 5. Ben, som har sitt läge i
ryggen.
RYGGFENA, f. 4. Fena längs ryggkanlen på
fiskar.
RYGG-GÄLIG, a. 2. (nat. hist.) Med gälar på
mellersta delen af kroppen eller längs sidorna.
Säges om cn Ordning af Ringmaskarna.
RYGGHUD, f. 2. Hud på ryggen. Få r-en ,
full med stryk. Mista r-en, slita spö. Flå
r-en, ge spö, ris.
RYGGHÄLL, f 2. Hällen på baksidan i en
masugn.
RYGGKOTA, f. 4. 4) (i allm.) Kota, som
har sitt läge i ryggen. — 2) (i inskränkt mening)
Benämning på hvar och en af dc tolf kotor i
ryggen, som äro belägna mellan halskotorna och
ländkotorna.
RYGGM ERG, m. sing. Mergen i ryggradens
bålighet, utgörande cn fortsättning af hjernan.
RYGGMERGSNERV, m. 3. Nerv, som utgår
ifrån ryggmergen.
RYGGPOSITIV,–––––Tv, n. 3. o. 5.
Benämning på de högre liggande manualerna på ett
orgverk.
RYGGRAD, f. 3. Den pelarerad af ben, som
sträcker sig ifrån korsbenet till nackbenet och
består af 24 särskilta kotor.
RYGGREM, f. 2. pl. — remmar. Korsrem
på seltyg, eller rem som går öfver hästens rygg.
RYGGSIMMARE, m. 5. Insekt af
skinnbaggarna, som alltid simmer på rygg. Notonecta
glauca.
RYGGSKÖLD, m. 2. (nat. hist.) Det första
kroppssegmentet på skalbaggar, hvilket är stort
och olikt de öfriga.
RYGGSPRÅNG, n. 5. Röjmatisk värk i
ryggkotorna.
RYGGSTOL, m. 2. Stol med ryggstöd.
RYGGSTYCKE, n. 4. Del, stycke, som
betäcker, har sitt läge på ryggen eller baktill. R.
på en sele. R. på en slol, se Ryggstöd. R. af
ell slagtadt kreatur, stycke af dess rygg.
RYGGSTÖD, n. 8. 4) Stöd för ryggen. Taga,
ha r. emot någol. — 2) Den del af cn stol,
emot hvilken man slöder ryggen. — 3) (fig.) Stöd,
hjelp, skydd.
RYGGTAFLA, f. 4. (fam.) Rygghud.
RYGGTAG, n. 5. Tag om rjggen, vid
brottning.
RYGGVALL, m. 2. (forlif.) Vall, som skyddar
för en bakifrån kommande fiendtlig eld.
RYGGVÄRN, n. 3. 4) Se Ryggstöd, 4. o. 3.
— 2) (krigsk.) Värn, som skyddar för anfall
bakifrån.
RYGGÅS, m. 2. Se Ås.
RYKA, v. n. o. imjiers. 2. L (isl. Riuka) 4)
Gifva rök ifrån sig. Veden ligger och ryker.
Del ryker i rummet. Det ryker in, röken slår
in i rummet ifrån eldstaden. Kakelugnen ryker
väl ut, röken går ut genom skorstenen, slår icke
in i rummet. Man säger äfv. impcrsonelt: Det
ryker väl ul. — 2) Stå som rök, bvirfla i luften
som rök; gifva röklika dunster ifrån sig.
Dam-mel ryker i himmels sky. Del ryker af
vattnet, dc från vattnet uppstigande dunslerna bilda
liksom en rök. Vissa ämnen r., när andra
tillsättas. Säden ryker, blommar (emedan
frömjölet uppstiger i luften som en lätt rök). Likaså
säges: Enen ryker eller del ryker af enbusken,
då den blommar.
RYKA, v. n. 3. IL (isl. Hraukva) Impf. Rök.
Sup. Rykil. (Pop.) Häftigt fara af, rusa. Ryk
och, ränn för den och den! drag åt fannoma!
Han rök på honom, rusade häftigt på honom.
RYKT, ry ckt, m. sing. Skötsel, ans. Gifva
hästen riklig r. (Fig.) Språkets r., dess odling.
— Syn. Se Skötsel. [Ryckt.]
RYKTA, ry’ckla, v. a. 4. Sköta, ansa.
Brukas mest om hästar. R. en häst. — Syn. Se
Sköta — Ryktande, n. 4. [Ryckta.]
RYKTARE, m. 5. En, som ryktar hästar.
[Rycktare.]
RYKTBAR, a. 2. 4) Genom ryktet känd.
Brukas vanligen i god bemärkelse, men äfven
någon gång i elak mening. En r. man. Göra
sig r. genom sina bedrifter. Han är r. för
sill slöseri. — Syn. Se Namnkunnig. — 2)
(om sak) Allmänt känd, kunnig. Göra
någonting r-t. [Ryglbar, Rycktbar.]
RYKTBARHET, f. 3. Stort rykte, berömdt
namn. — Syn. Se Namnkunnighet. [Rygt —,
Ryckt —.]
RYKTE, ry’cklc, n. 4. 4) Nyhet, som
allmänt omtalas. Eli allmänt r. Löst r.,
otillförlitligt. EU r. går, all..., det säges, att...
Ell r. har ulspridl sig, ulbredl sig, all...
Utsprida ell r. Som r-t går, såsom man
sä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
