Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Ryttaraktig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
RYT
RÅD
genom långa och korta stafvelsers omvexling
uppkommande takt i vers. Takt. — Skrifves äfv.
Rythm.
RYTTARAKTIG, a. 2. Som liknar ryttares
sätt, o. s. v. R-a maner. — Ryll ar aklig l,
adv.
RYTTARE, m. 5. (af Rida) 4) En, som rider.
Hästen slog af sin r. Han är god r., rider
väl. — 2) Krigsman, som gör tjenst till
häst-En trupp af 500 r. — 3) (fortif.) Spansk r.,
korsvis af pålar genomträdd, i begge ändar hvässt
lång bjelke, som nyttjas i brescher, o. s. v. —
Sä. Ryttarhäst, Ryllaremundering,
Ryttarslöfvel, -tjenst, -vakt.
RYTTARMANER, –-ér. På r., på ryttares
sätt, vis.
RYTTERI, n. 3. Trupper till häst. — Syn.
Kavalleri.
RYTTMÄSTARE, m. 5. Befälhafvare för en
sqvadron ryttare. Svarar emot Kapiten vid
infanteriet. — Syn. Sqvadronschef.
RÅ, a. 2. neutr. rått. I. (isl. Ra, Rha) 4)
Okokt, ostekt. Rått kött. Råa frukter. Äta
någonting rått. (Fig. fam.) Ge någon rått för illa
sudel, vedergälla någon efter förtjenst. — 2)
Obc-redd, oarbetad, oförädlad. Råa hudar. Rått silke.
Rått socker, se Råsocker. R. salpeter. R.
koppar, se Råkoppar. — 5) Ej torr, fuktig. R.
ved. Rått trä, virke. R. väderlek. Rått väder.
Det är rått i luften. — 4) (fig.) Okunnig,
oförfaren, ohyfsad. En r. menniska. En r.
yngling. Råa seder. — Syn. Okunnig. Dum,
Ohyfsad, Ostädad, Oborstad, Brutal, Råbarkad, Grof,
Plump, Fäaktig, Bondaktig, Bondsk. — 8) (bergsbr.)
Rått jern, se Nödsatt.
RÅ, m. sing. II. Se Råegg.
RÅ, f. sing. III. (t. Reh) Se Rådjur.
RÅ, n. 4. IV. Se Gorå.
RÅ, f. 3. V. (Brukas numera aldrig i plural.)
Betyder ursprungligen: Påle, staf, stång, hvarmed
ägoskiluad utmärktes. Bibehåller sig ännu i
uttrycket: R. och rör, ägogräns, t. ex.: inom r.
och rör. Lägga r. och rör, utstaka
gränse-skilnaden för ägor. Se f. ö. Rå och Rörshemman.
RÅ, f. 3. VI. (egentl. samma ord som
föregående) Rår kallas, i sjömannaspråket, de på
förkant af masterna och stängerna horisontelt
hängande rundhult.
RÅ, v. n. VII. Se Råda.
RÅ, n. 4. VIII, (af Råda) Så kallas, enligt
folktron, ett ställes rådande ande. — Deraf Sjö-,
Skogs-, Bergs-, Tomlrå.
RÅBAND, n. 5. (skepp.) Hvar och en af de
bändslar, med hvilka seglet fästes till rån.
RÅBARKAD, a. 2. 1) (garf.) Säges om hudar,
som råa blifvit förarbetade. — 2) (fig. fam.) Rå,
ohyfsad, grof, plump.
RÅBOCK, m. 2. Hane af Rådjursslägtet.
RÅBRÅKA, se Rådbråka.
RÅCK, m. II., se Rock, Scc.
RÅBULT, m. 2. (skepp.) Dubbel segelduk
under seglets rålik.
RÅD, m. oböjl. I. 4) Förmögenhet. Jag har
ej r. all kosla på mig del. Det har jag ej r.
lill. Hafva god r., vara förmögen, välbergad,
bemedlad. Efter r. och lägenhet ell. efter r.
och ämne, efter hvad ens förmögenhet tillåter.
— 2) Tillgång. På penningar är god r. Del
är god r. på fisk.
RÅD, n. 8. II. 1) Yttrande, då man säger
någon sin tanke, huru han i något visst
förevarande fall bör förhålla sig. Gifva någon elt
godt, dåligt r. Bistå någon med goda r. Följa,
lyda, rätta sig efter ens r. Han gaf det r-el,
alt... Den r. lyder är vis. Taga till råds,
fråga lill råds, se Rådfråga. Gå till råds
med, rådgöra med. Klok i r. och dåd, i råd
och gerning. Med råds r-e, med rådets
tillstyrkan. — 2) Se Rådsförsamling. Rikets r.
Hemliga r-et. Sammankalla r-el. — Deraf
Statsrådet. — 3) Rådslag, öfverläggning. Hålla
r., rådgöra. Lägga r., öfverlägga. De tade r.
tillsammans. — S. n. 3. Rådsperson; rådgifvare.
Alla råderna voro samlade lill öfverläggning.
Han är dess hemliga r. — Deraf Riks-, Stats-,
Krigs-, Geheimeråd, m. fl. Anm. Dessa
sammansättningar, ehuru till formen neutra, fordra
adjektiv i maskulin, t. ex.: Krigsrådet N. är
ulnämd lill President. — S. n. sing. o. m.
sing. oböjl. Utväg, medel, hjelp. Del ges intet
annat r. ell. ingen annan r. Bästa r-et är
att vara oförskräckt. Han hade intet annat
r. än all betala. Del var hans bästa r. Vela
r. för någol. Del blir väl r. för. Han föll
på del r-el all..., påfann den utvägen att...
Icke vela sig någon r., någon lefvande r.,
vara alldeles rådlös. (Ordspr.) Kommer lid,
kommer r., om man får tid på sig, hittar man väl
på någon utväg.
RÅDA, v. n. o. a. 2. (Sammandraget: pres.
sing. Rår; pres. plur. o. inf. Rå) 4) Gifva råd.
R. en till någol. Hvad råder ni mig lill?
Jag råder er all bada. R. ifrån, afråda. R.
till, se Tillråda. — 2) Herrska, regera, äga att
bjuda, befalla. R. öfver elt land, etl folk. Hvar
och en råder i sill hus. Ni råder öfver mig,
äger att befalla öfver mig. Råda ell. (vanligare)
rå sig sjelf, vara sin egen herre, ej bero af
andra. Han vill alltid r., vill, att allt skall gå
efter hans vilja. (Fig.) Ärelystnaden råder i
hans själ. Låta passionerna r. — 3) (fig.)
Vara allmänt utbredd, gängse, vara allmän. Der
i landet råder stor nöd. Här i staden råder
största fattigdom. Der rådde en djup lyslnad.
— 4) Hafva makt, förmåga; förmå, kunna, äga
(att). Han råder (vanligare: rår) göra, hur han
vill, han kan göra, &c. Jag rår inte, förmår i
den saken intet, kan ej hjelpa det. R. mychet
hos någon, hafva mycket att säga hos honom.
— Rå [Ör, vara orsaken till, vålla. Jag rår ej
derför. Han rår ej för, att... Hvad rår
jag för del? icke är det jag, som vållat det. —
Rå méd, förmå att lyfta, orka att bära. Jag
rår ej med så stor börda. — Rå öm, äga, t. ex.:
Hvem rår om det huset? Rå om sig, vara
sin egen herre. Rå om sig sjelf, rå om sin
lid, kunna använda sin tid efter behag. Rå om
någon, äga (en slaf); (fam.) äga att förfoga öfver
ens arbete; äfv. aga ens sällskap, t. ex.: Huru
länge få vi rå om er? — Rå på ell. rå på’,
vara Öfverlägscn, starkare än, t. ex.: Den mindre
rår på den större; äfv. förmå att bestämma ens
vilja, beslut, t. ex.: Jag har försökt öfvertala
honom, men jag rår ej på honom. — S) Häfda,
lägra. Hon blef rådd af honom. —
Rådan-d e, part. pres. Nyttjas ofta nästan adjektivt.
t. ex.: Elt r. mod, en r. sed. — Subslantivt i
neutrum brukas Rådande bland menige man i
samma mening som Rå (VIII). — Rådd, part,
pass. Endast i bem.: Häfdad, lägrad. Hon är r.
RÅDBRÅKA, v. a. 4. (t. radbrechen, af Rad,
hjul och brechen, bryta) Straffa med rådbråkning
(se d. o.). Blifva r-d. Jag är som jag vore
r-d, alldeles sönderbråkad i kroppen, af strapats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
