Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Saker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstår, kan. Det är icke min s. att ljuga, jag
är ej van att ljuga. Förstå sin s., vara väl
hemma i sin vetenskap, sin konst, sitt yrke, i
hvad man förehar. Vara säker, viss på sin s.,
vara säker på hvad man säger, uppgifver, påstår;
vara fullkomligt skicklig i sitt yrke, o. s. v. Göra
sin s. väl, illa, väl, illa utföra hvad man har
för händer. Hvar s. för sig, allting har sin tid
och ordning; man bör ej blanda ihop hvad som
ej har samband med hvartannat. (Ironiskt) Stor
s.! stor s. i det! det gör ingenting. Stor s. i
vädret! lika mycket, hurudant vädret är! — Ingår i
sammansättningen Religionssak, m. fl. — 6) Ämne,
angelägenhet, hvarom är fråga. Komma till s-en.
Gå rakt på s-en. Hålla sig vid s-en. — 7)
Förhållande, omständighet. Det är en annan s.
Det är s. samma med honom, samma
förhållande med honom. Det är s. samma, äfv.
betyder ingenting. S-en är den att ... Så
hänger s-en ihop. Efter s-ens beskaffenhet. Han
har sagt mig förvånande s-er. Det gör till
s-en, gör mycket till s-en, är af vigt. Det gör
föga till s-en, betyder föga. S-ernas ställning,
ordning, det närvarande tillståndet, den
bestående ordningen. Hans s-er stå illa, han är i
en svår ställning, illa deran. — 8) Skuld,
brottslighet. I uttrycket: Känd s. är så god som
vittnad, bekännelse är lika fällande som
vittnesmål. — S-er, pl. Allehanda slags bohag,
husgeråd, redskap, verktyg, kläder, o. s. v. Hafva
mycket s-er. Lägga ned, ihop sina s-er.
SAKER, a. (utan neutr. sing. indef. Nyttjas
icke gerna i bestämd form och i plural; hellre
brukas då ordet: Skyldig) Brottslig, skyldig till
straff.
SAKERSTIA, se Sakristia.
SAKFALL, n. 5. (lagt.) Så kallas, då i vissa
svårare brottmål, isynn. högförräderi, brottslingens
egendom tillerkännes staten.
SAKFÄLLA, v. a. 2. Fälla till en sak, döma
skyldig. — Part. pass. S-lld brukas ofta både
adjektivt och substantivt. — Sakfällande, n. 4.
SAKFÖRARE, m. 5. 1) Person, som i en
rättegång förer en annans talan. Hvilken är
hans s.? — 2) Se Advokat, 2.
SAKFÖRHÅLLANDE, n. 4. Förhållande som
rörer sak, någonting verkligt (i motsats till blotta
ord). — Syn. Faktum.
SAKFÖRING, f. 2. Rättegångars utförande.
SAKFÖRKLARING, f. 2. Förklaring, som
rörer sak. — Motsats: Ordförklaring.
SAKFÖRVALTARE, m. 5. Se Sakförare.
SAKKUNNIG, a. 2. Som äger en genom
erfarenhet vunnen kännedom i en viss konst, ett
visst yrke, så att man deruti kan fälla ett
tillförlitligt omdöme.
SAKKUNNIGHET, f. 3. eller
SAKKUNSKAP, f. 3. Genom erfarenhet
vunnen kännedom i en sak, konst, yrke. — Syn.
Praktisk kunskap.
SAKKÄNNEDOM, m. sing. Se Sakkunskap.
SAKLIG, a. 2. (nytt ord) Som angår sak.
SAKLÖS, a. 2. Utan skuld, oskyldig, ej saker.
SAKLÖSHET, f. 3. Oskuld (i fråga om
förbrytelse, hvarför någon blifvit anklagad).
SAKLÖST, adv. Utan att kunna anklagas för
brott eller beskyllas för fel. Det kan han s. göra.
— Syn. Ostraffadt, Strafflöst.
SAKNA, v. a. 1. 1) Finna sig hafva förlorat,
märka förlusten af något. Jag s-r en bok. —
2) Märka en persons frånvaro. Jag s-de er ibland
gästerna. — 3) Lifligt känna förlusten af en
frånvarande eller död person. Man s-r honom
allmänt. Man skall icke genast s. mig. Han
s-s mycket. Han s-des först efter döden. —
4) Vara utan. De s-de hvarken djerfhet eller
mod. — S-s, v. d. Fattas, felas. Der s-s så
och så mycket. En s-s. Ingenting s-s, för att
göra hennes skönhet fullkomlig. — S-d, part.
pass. Hans dygder gjorde honom allmänt s.
SAKNAD, m. 3. 1) Känsla af obehag, af
smärta, till följe af något, som man förlorat.
Djupt känna s-en af en bortgången vän. —
2) Brist. S. af lifsmedel. Vara i s. af
penningar. Han är i s. af allt.
SAKORD, n. 5. (gram.) Ord, som betecknar
en sak. — Syn. Substantiv.
SAKRAMENT, - - mä´nnt, n. 3. o. 5. (lat.
Sacramentum) En högtidlig, af Gud instiftad
handling, hvaruti han, genom synliga och jordiska ting,
meddelar osynliga och himmelska nådegåfvor.
Döpelsens S. Altarets S. [Sacr —.]
SAKRAMENTERLIG, a. 2. Som tillhör ett
sakrament. [Sacr —.]
SAKRAMENTSKAD, a. 2. (pop. o. fam.) Se
Förbannad. [Sacr —.]
SAKRAMENTSKADT, adv. (pop. o. fam.) Se
Förbannadt. [Sacr —.]
SAKREGISTER, sàkreji´st’r, n. 5. Register
öfver saker, ämnen, som förekomma i en bok. —
Brukas till skilnad ifrån Namnregister.
SAKRIK, a. 2. Som innehåller mycket i sak.
En s. diskussion. — Brukas som motsats till
det, hvilket öfverflödar af ord utan innehåll och
sakkunskap.
SAKRISTAN, - - án, m. 3. (medelt. lat.
Sacristanus) Klockare.
SAKRISTIA, sàkristi´a, f. 1. Särskilt mindre
rum i en kyrka, der presterne uppehålla sig
under den tid af gudstjensten, då de icke uppträda
för församlingen, och der kyrkans dyrbarare
lösörepersedlar förvaras.
SAKTA, sàckta, a. oböjl. I. (Betyder
ursprungligen: lugn, stilla, fredlig, af gamla ordet Sef,
lugn.) 1) (om ljud) Ej hög, ej högljudd. S. röst,
stämma. Ett s. ljud. S. buller. S. läsning.
En s. musik. — Syn. Låg. — 2) Långsam. S.
gång, rörelse. — 3) Ej häftig; lindrig, svag. En
s. väderpust, fläkt. S. eld. — Adv. 1) (om
ljud) Ej högt, tyst. Tala s. Spela, läsa s.
Gå s. — 2) Långsamt. Gå s. Röra sig s.
Köra s. i backarna, äfv. (fig. fam.) gå sakta till
väga. — 3) Ej häftigt, ej hårdt, lindrigt, svagt. S.
röra vid något. Taga s. uti något. Klappa
s. på dörren. Han tryckte s. min hand. Gå
s. till väga. Elden brinner s. Marken
sluttar s. Hon stötte honom s. ifrån sig. —
Int. Icke högt! icke hårdt! icke fort! icke
häftigt! S.! säger jag dig. — Fördubblas ofta, för
att stegra uttrycket, t. ex.: S., s.! icke så hårdt!
— Syn. Stilla! Vackert! [Sackta, Sagta.]
SAKTA, sàckta, v. a. 1. 1) Göra saktare.
S. sin röst, gång. — 2) (fig.) Stilla, lindra,
minska. Detta medel s-de värken. S. sin ifver.
— S. sig, v. r. Blifva saktare, lindrigare.
Stormen börjar s. sig. Febern har s-t sig. —
Saktande, n. 4. [Sackta, Sagta.]
SAKTELIG, a. 2. (föga brukl.) Helt sakta.
— Oftare nyttjas adverbet Saktelig eller
Sakteliga.
SAKTELIGEN, adv. Helt sakta. Han steg
s. upp.
SAKTMOD, n. sing. Saktmodigt sinne, lynne;
saktmodig sinnesstämning; saktmodigt uttryck i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
