- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
387

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skära ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKÄ

gnissla med tänderna. (Fig. fam.) S. guld med
tälgknifvar, med ringa möda göra stor vinst.
Sc äfv. Kapriol, Kam, S. näbb, kallas det
slrup-Ijud, som tjädrar låta höra, då de utmana eller
hota rivaler. S. af. bört. sc Afskära,
Bortskära. S. före, se Förskära. S. i tu. i två
stycken. S. igenom, in, néd, se Genomskära,
&c. S. omkring, sönder, till, üvp, üt. se
Kringskära, <5cc. (Fig.) S. till i växten,
öfver-drifva (vid berättelse). S. ül en hingst, genom
testiklarncs utskärning göra den oförmögen lill
fortplantning. — Syn. Karfva, Kntfsa. — 2) (geom.)
Säges om en linie, som korsar en annan, eller
om elt plan, som går tvärs igenom ett annat.
Tvenne linier, ytor, som s. hvarandra. —
V. n. o. impers. i) Hafva (god ell. dålig) egg.
Knifven skär bra, dåliyt. Vanligare säges: Bila.
— 2) (irnpers.) Del skär i. säges vid slädåkning,
då rnedarne gnida mot bara marken. (Fig.) Del
skär i öronen, låter gällt och högst obehagligt.
Del skär i magen, jag känner skärningar i magen.
Se äfv. njer ta, 2. S. igenom, säges om
släd-mcdar och skridskojem, då de skära ned igenom
svag öfveris. I samma mening säges äfv. S. néd.
S. till, plötsligen låta kanna en svår skärning,
l. ex.: Det skar lill i länderna. — S. sig. v. r.
4) Såra sig med knif, o. s. v. Jag har skuril
mig i fingret. — 2) Yrsia sig. Mjölken har
skuril sig. — 3) (om vatten) Framtränga genom
cn smal öppning, sila sig. Vattnet har skurit
sig fråm, igenom, ül. — S-nde, part. prcs.
S. ljud, som skär i öronen. S. färg, för bjcrt,
för starkt i ögonen fallande.

SKÄRA, f. 4. 4) Ett slags skördcredskap,
bestående af en balfcirkelformig klinga, som
framtill blir smalare, och bar sitt fäste i ett kort
skaft af trä. S-ror brukas vid (öflagning. —
2) Se Skärda.

SKÄRANDE, n. 4. Handlingen, förrättningen,
då något skäres.

SKÄRARE, m. 5. En, som skär. Mest i
sammansättningar, såsom: Förskärare,
Öfverskä-rare. m. fl

SKÄRBORD. n. 5. SKÄRBRÄDE, n. 4. Bord,
bräde, hvarpå något skäres, tillskäres.

SKÄRBÅT, m. 2. Båt, som nyttjas i skären,
lill kusifarl.

n SKÄRBÄNK, m. 2. Bänk eller bord, hvarpå
något skäres.

SKÄRBÖNOR, f. 4. pl. Till malredning smålt
skurna skidor af Turkiska bönväxten.

SKÄRDA, f. 4. örtslägtet Serratula.

SKÄRF. m. 2. pl. skärfvar. (bibi.) Elt mynt
af ringa värde, penning. (Fam.) Betala lill sista
s-ven. så långt ens förmögenhet räcker till.

Anm. Ordet belyder ursprungligen del samma
som Skdrfva.

SKÄRFFRÖ, n. 4. örten Orobanche major.
[Skierf-.]

SKÄRFIL, m. 2 Elt slags fil, som nytljas,
för att göra skurorna i skrufhufvuden och andra
smala inskärningar.

SKÄRFLÄCKA, f. 4. Elt slags simfågel, med
ganska lång näbb, smala, långa ben, hvil med
svarta vingar. Recurvirostra Avocctta.

SKÄRFVA, f. 4. (af gamla ordet Skarfva,
skära) Afbrulct stycke, isynn. af krukmakargods,
porslin, glas och ben. Lossnad s. Klyfva i
s-vor. falla i s-vor. Springa i s-vor. —
Har sammansättningarna Slen-, Ler-, Porslins-,
Glas- och Benskärfva. — Syn. Splittra, Flisa.
Skjerfva, Skerfva.]

SKÄ 337

SKÄRFVA SIG, v. r. Sönderfalla ell. lossna
i skärfvor.

SKÄRFVEL, schä’rrv’l, m. 2. pl. skärflar.
(kem.) Eli lilel af degclmassa i en egen form
slaget inslrumenl, bvarpå man i muffelugn gör
rostningsprof.

SKÄRFVIG, a. 2. Se Skifrig.

SKÄRFVING, m. 2. (jäg.) Liten skäl.

SKÄRFÖRT, f. 3. Örtslägtet Thlaspi.

SKÄRGÅRD, schä’rgå’rd, m. 2. Samlingen af
de mindre öar, skär och grund, som äro utanför
cn kust. Svenska, Finska s-en.

SKÄRGÅRDSFARARE, m. B. Skeppare, som
endast går inomskärs.

SKÄRGÅRDSFARTYG, n. 5. Litet farlyg,
som går endast inomskärs.

SKÄRGÅRDSFLOTTA, f. 4. Elt lands
samtliga kanonjollar, kanonslupar, m. m.

SKÄRGÅS. f. 5. pl. — gäss. Se Sädgås.

SKÄRHARF, f. 2. pl. — harfvar. (åkerbr.)
Skarifikator med horisontell liggande knifvar.

SKÄRHET, f. 3. Egenskapen att vara skär.
Se Skär, adj.

SKÄRHVASS. m. sing. Se Bladvass.

SKÄRHYFVEL, m. 2. pl. — hyflar.
Pappcrs-hyfvel med rund land, hvarmed böcker skäras i
kanten.

SKÄRJERN, n. 5. En sort jern i knippor,
hvilket begagnas dels som ämne till spik, dels all
deraf valsa bandjern.

SKÄRKARL, m. 2. En, som bor i skärgård
eller på kust med skärgård.

SKÄR K IST A, f. 4. Sc LTackelsckisla.

SKÄRKNIF, m. 2. pl. — knifvar. 4) Knif
att beskära med; knif, hvarmed turkiska bönor
skäras. — 2) Sc Ilackelseknif.

SKÄRLATT, m. 2. (väfn.) En eller två
vertikala stänger, försedda med jcrnlenar, på hvilka
spolarne (bobinerna) vid varpning uppträdas.

SKÄRLINA, f. 4. (skepp.) S-nor kallas dc
hanföttcr, i hvilka cn bängkoj eller ett suntält
upphänges.

SKÄRM, m. 2. 4) Föremål, gjordt att skydda
mot sol, eld, ljus, blast, regn. Deraf Sol-, Eld-,
Ljus-, Regnskärm. S. emol blåst, regn, drag,
o. s. v. S. för ögonen. — 2) (bot.) Sc
Blom-skärm. — 3) (gam. krigsk.) Elt slags skans, som
fordom vid belägringar af de belägrande byggdes
antingen af timmer eller jordvall.

SKÄRMA, v. a. 4. Se Beskärma.

SKÄRMBLAD, n. 5. (bot.) Se Blomskärm.

SKÄRMTAK, n. 5. 4) Ett slags slormlak,
som fordom brukades vid belägringar. — 2) Litet
regntak öfver portar, fönster, gluggar.

SKÄRMYTSEL, scha rmy’tts’l, m. 2. ell. 3.
pl. — mylslar o. mylsler. (af gamla ordet Skirma,
strida, försvara sig) Träffning emellan två
fiendt-liga partier, som oförmodadt träffa på
hvarandra.

SKÄRMYTSLA, v. n. 4. Strida. Säges om
två fiendtliga partier, som oförmodadt träffa på
hvarandra. Brukas äfv. figurligt.

SKÄRMYTSLARE, m. 5. En, som skärmytslar.

SKÄRMYTSLING, f. 2. Se Skärmylsel.

SKÄRNING, f. 2. 4) Sc Skärande. — 2)
Kirurgisk operation med knif. Sc Slcnskärning,
m. fl. — 3) Ställe, der något blifvit skuret. —

4) (geom.) Handlingen, då man skär cn linie eller
plan med cn annan. — S) Smärtsam känsla i cn
kroppsdel, liksom af någonting skärande. — 6)
Den förändring, mjölk undergår, då den skär sig.
— 7) (fabr.) Sc Ränning, Varpning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free