Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
STÅ
STÅ
efter med arbete, betalning o. s. v.; vara på rest,
efterräkning. Han s-r mycket efter i sitt
arbete. S. efler med betalningen. — e) Vara
underlägsen. S. efler någon i ädelmod. — S.
emöl, se Mot slå; äfv. (absolut) hålla stånd, hålla
profvet, stå bi, hafva varaktighet. — (Fig.) S.
fast i cn föresats, ej kunna afvändas derifrån.
Det s-r fast, all..., del är en obestridlig
sanning, att... — S.fråm, se Framstå. — S.fram
om ell. fram ulöfver, skjuta utom, utöfver, t. ex.:
Ncdra läppen s-r litet fram om den öfrc. —
S. ifrå’n, vara utstående från, t. ex.: Kläder,
som s. ifrån lifvel, från fötterna. — S. för
något, ansvara för något. — S.fö’re: a) Slå
framför. En skärm s-r före. — b) Slå i vägen.
— c) Se Föreslå. — S. hos: a) Bero af. Det
s-r hos er atl hjclpa mig. Så myckel hos mig
s-r, af mig beror. — b) S. väl hos någon, vara
väl anskrifven hos honom, åtnjuta dess ynnest.
S. hos någon i förbindelse, se Förbindelse. —
S. igén; a) Vara tillsluten, stängd.
Dörren,fön-strel s-r igen. (Fam.) Munnen s-r aldrig igen
på honom, han talar sländigt. — b) Se Alerslå.
Fyra från sju s-r tre igen. — S. ihop: a)
Slå tillsammans, vara sluten intill, nära hopfogad.
— b) S. ihöp med, vara förenlig med, passa,
rimma sig rncd. Delta drag s-r illa ihop med
hans prisade oegennylla. — S. inne, se
Inne-stå. — S. pa: a) Se Påslå. Hvad s-r på?
hvad har händt? hvad är frågan om? — b) Slå
på sin rätt, förfäkta, söka försvara den. S. på’
sig, hålla sig tappert, modigt försvara sig eller
sin rätt. — S. qvår, se Qvarslå. — S. ti’II,
v. impers. a) Säges i fråga om persons eller saks
tillstånd eller befinnande. Huru s-r det lill?
huru befinner ni er? Skicka och fråga, huru
del s-r till med någon. Del s-r illa till med
honom, han befinner sig illa, i dåliga
omständigheter. i svår belägenhet. Huru s-r här till?
(tonviglen på här) hvad slår här på? Här s-r
illa lill, tillståndet är dåligt, olyckligt. Här s-r
aldrig räll lill, är icke som det bör vara; något
bar här förefallit, en olycka måtte ha skett. Det
s-r icke räll lill med honom, det bar händt
honqm något ledsamt, olyckligt; äfv. hans sak,
hans aflarer äro i dåligt skick; äfv. han är icke
räll slug. Så s-r del lill, så förhåller del sig.
Del s-r väl till, lillslåndet är godt. (Pop. o.
fam.) Så all del s-r väl lill ell. herrliga lill,
dugtigt, t. ex.: Jag trakterade honom, så all
del slod herrliga lill. — b) Låta s. lill, låta
saken hafva sin gång; äfv. uppskjuta med något.
— S. upp: a) Uppslå, resa sig. S. upp för
någon. — b) Uppstiga, fara upp; höja sig.
Lågan stod upp ur skorstenen. Vattnet stod upp
lill knä, slod upp på ängarna. — S. uppe,
vara öppnad, t. ex.: Dörren, fönslret har s-ll
uppe hela nallen. — S. ut, se Utslå. — S. ute,
se Uteslå. — (Fig.) S. vid, förblifva vid, ej
af-vika från. t. ex.: 5. vid sill beslul, vid sin
föresats, vid sina ord. Jag s-r vid hvad jag
sagt. S. vid lag (tonvigten på lag], förblifva i
godt stånd, skick. — S. ö fver, se Öfverstå.
Elden s-r öfver oss, hela huset slår i låga. S.
öfver en med käppen, med hugg och slag, med
lyftad käpp, med hotelse och slag vilja tvinga en
lill något. — V. a. (fam.) a) Emotstå, utslå,
uthärda. S. bocken, puffcn ell. stöten, se Bock.
S. sitt kast, se Kast. S. sitt slra/f, lida, utstå
sitt s. — b) (pop.) Gå upp emot en, vara en
vuxen. — S. sig, v. r. 4) S. sig trött, stå så
länge, att man blir trött. — 2) Bibehålla sig,
tåla att förvaras, gömmas. Drickal s-r sig icke
öfver sommaren. — 3) (fam.) Hafva bestånd,
utkomst, slå sig ut, begå sig. 5. sig bra, godt,
väl, ell. blott s. sig. S. sig illa, slält, icke
mer än jemt, vara i klena omständigheter, i
svår ställning. Han kommer all icke s. sig mer
än jeml, kommer alt råka illa ut. — S-ende,
part. pres. Vara, förblifva s Han föreställes
s. På s. fot, slående; äfv. (fig.) strax, genast.
Hafva penningar s. hos någon, ullånta till,
insatta hos någon emot ränta. S. läger, se
Stånd-läger. (Skepp.) S. gods, se Gods. S. lik,
sido-lik på rå- ell. stagsegel. S. stil, upprätt stående,
rak skrifstil; äfv. satt boktryckeristil, som ej
af-lägges, utan förblir sluten, för att vid behof
åler genast, utan omsättning, kunna aflryckas. —
Slående, n. A. 4) Ställningen, då man slår. Troll
af s. Efler elt långsamt s. på galan. — 2)
Stelhet, styfhet (hos något, som i allmänhet är
slappt, slankigt).
STÅL, n. 3. 4) (i sing.) Ett renadt och
sedermera med kol förenadi jern, hvilket utmärker
sig framför del vanliga jernet genom sin
hårdhet. Härda s. En fjäder af s. Sälla s. i, se
Stålsälla. — 2) Se Eldstål. — 3) (fig. poet.)
Vapen, isynn. svärd, dolk. Deraf Mordstål. —
Ss. S-aktig, -arbetare, -arbete, -arlad,
-beredare, -beredning, -fjäder, -häll,
-kedja, -knapp, -plål,-skif va,-spänne,
-sträng, -stång, -tillverkning, -vara.
STÅLA, v. a. 4. Se Stålsälla.
STÅLBAKAD, a. 2. S-t bröd, som bar
stålrand.
STÅLBLECK, n. 3. Bleck, beredt af stål,
genom slagning eller valsning.
STÅLBLÅ, a. 2. neutr. — blått. Mörkblå, lik
blått anlupet slåL
STÅLBRILJANT, slå’lbrilIjånngt, m. 3. Litet
med skrufgängor försedt slift, hvars hufvud af
stål blifvit facetteradt med smergel och olja, på
en horisontell kringlöpande jern- eller stålskifva.
STÅLBRUK. n. 5. Ställe, der stål beredes i
stort.
STÅLBRUNN, m. 2. Surbrunn med
jernhal-tigl vatten.
STÅLBRÄNNARE, m. 3. Arbetare, som
bereder stål.
STÅLBRÄNNING, f. 2. Beredning af stål.
STÅLBÅGE, m. 2. pl. — bågar. Se
Arm-borsl.
STÅLFISTEL, m. 2. pl. — fistlar. Ett slags
hästsjukdom.
STÅLGRÅ, 8. 2. neutr. — grått. Af den grå
får g. som stål visar i brottet.
STÅLGRÄS, n. sing. Se Borstgräs.
STÅLHATT, m. 2. 4) (ford.)’ Stormhatt af
stål. — 2) S-ar kallas äfv. elt slags små figurer
på vapensköldar.
STÅLHUFVA, f. 4. Rund hufva af stål, som
fordom i krig bars af fotfolk, skyttar och det
lätta rvlleriet.
STÅLHÅRD, a. 2. Hård som stål.
STÅLHÄRD, m. 2. Särskilt inrättad härd,
hvaruli tackjern genom smältning och färskning
förvandlas till stål.
STÅLHÄRDNING, f. 2. Förfarandet, då stål
härdas.
STÅLKLÄDD, a. 2. Klädd i rustning af stål.
STÅLKULA, f. 4. Läkemedel, bestående af
jernvinsten i kulform.
STÅLMALM, m. 3. Ett slags hvit, manganhallig
jernmalm, som ger ett till stål ijenligt tackjern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
